forskarbloggen

Forskarbloggen har flyttat hem

Forskarbloggen har sedan starten 2006 legat på en extern server men har i dagarna flyttat in på SLUs internweb. Det innebär förhoppningsvis att fler besökare ska hitta bloggen och att fler medarbetare ska känna sig manade att bidra med ett inlägg.

Forskarbloggens nya adress är: http://blogg.slu.se/forskarbloggen/

Hur många döda efter Tjernobyl?

Av Dag Lindgren, professor em.
I april 1986 exploderade en kärnreaktor ”Tjernobyl” och spred radioaktivitet över jorden. De globala konsekvenserna av olyckan är viktiga för kärnkraftens framtid. Det finns mycket varierande uppfattningar om antalet döda. En skattning av det förväntade antalet cancerdöda globalt och långt i framtiden har aldrig gjorts med de senaste uppgifterna om exponeringen. Därför gör jag här en skattning.

FN-organen, i första hand UNSCEAR (UN Scientific Committee on the Effects of Atomic Radiation); men också WHO (World Health Organisation) och IAEA (International Atomic Energy Agency) har utfört ett mycket omfattande dokumentations- och utredningsarbete. Analyserna av hälsoskadorna fokuserar på vad som anses fastställt. 28 personer dog av akut strålsjuka. Den radioaktiva kontaminationen orsakade sköldkörtelcancer i de mest utsatta populationerna genom bestrålning från radioaktivt jod, som tas upp i sköldkörteln. Dosen blir relativt hög i det känsliga organet. De av Tjernobyl orsakade fallen blir i de mest exponerade populationerna vanliga i förhållande till ”bakgrunden”. Denna cancerform leder mycket sällan till döden. Nya fall av sköldkörtelcancer tillkommer fortfarande och dödstalet kommer att stiga. Det förefaller säkert att sluträkningen av katastrofen blir minst 50. I övrigt går det inte att bevisa eller ens genom epidemiologiska studier göra ett högre antal dödsfall troligt.  Detta argument för kärnkraftens ofarlighet används flitigt ”Tjernobyl orsakade bara ca 50 döda, och ingen har ådragit sig livsfarliga stråldoser av Fukushima”. Det är ytterst otroligt att detta påstående ger en rimlig bild, sannolikt orsakade Tjernobyl-olyckan ett femsiffrigt antal dödsfall. Det är väl dokumenterat, bl a genom studier av överlevare från Hiroshima och Nagasaki, att strålning orsakar olika typer av dödlig cancer. Men man tvivlar på att det med epidemiologiska metoder överhuvudtaget kommer att gå att fastställa en ökning orsakad av Tjernobyl eller hur stor den är. Signalen är för liten i förhållande till vad som uppkommer av andra orsaker. Studier som faktiskt indikerar en effekt ses med stor misstänksamhet.

UNSCEAR har det senaste decenniet inte visat någon vilja att göra eller underlätta skattningar av det globala dödsantalet långt i framtiden. WHO gissade 2006 antalet dödlig cancer hos de 600000, som tillhörde de mest exponerade grupperna, till 4000. Inkluderande en vidare krets, som också omfattade 5 miljoner innevånare i de mest exponerade områdena, skattades dödsfallen till 9000. I Sverige är den hittillsvarande prognosen av fall med dödlig cancer ca 300. Många andra länder drabbades av signifikanta mängder nedfall. Det vore mycket önskvärt att auktoriserade organ gör globala långsiktiga skattningar, annars överlåts en del av kärnkraftssäkerhetsdebatten till dåligt underbyggda gissningar.

Det är faktiskt förhållandevis lätt att göra en rimlig skattning, och det är nu de skall göras, eftersom UNSCEAR nyss publicerat nya dosuppskattningar. Antalet inducerade cancerfall beror linjärt på den ackumulerade dosen hos populationen (kollektivdosen) till en avlägsen framtid. Dosen mäts i manSv (Sv = Sievert, enhet uppkallad efter svensken Rolf Sievert, mäter den biologiskt effektiva strålmängden, ungefär lika med Gray för Tjernobylnedfallet). För varje 20 manSv kollektivdos antar jag ett fall av dödlig cancer.

Det har ifrågasatts om låga doser är lika effektiva som något högre. Sambandet mellan ett radioaktivt sönderfall och att en människa dör av cancer har många steg och är mycket komplext och påverkas av en lång rad faktorer. Det är mycket logiskt att ett enstaka radioaktivt sönderfall kan utlösa en kedja av händelser som leder till dödligt cancer hos en människa och jag är övertygad om att många dödsfall har en sådan förklaring, men detta innebär inte att det behöver gälla generellt. Varje cancersvulst har sin unika historia. Individuella undersökningar ger motstridiga och svårtolkade resultat, som är svåra att systematisera. EU projektet RISC-RAD (Radiosensitivity of Individuals and Susceptibility to Cancer induced by ionizing RADiations) kom fram till att man kan projicera cancerrisk linjärt beroende av dosen. 20 manSv per dödlig cancer är den ”växelkurs” som använts allmänt över världen. I samband med Fukushima Q&A är det vad som anges av strålskyddsmyndigheten. BEIR VII, den amerikanska vetenskapsakademins Committee on the Biological Effects of Ionising Radiation, gjorde en avvägning 2006 och som stödjer resonemanget och växelkursen. I ett pressmeddelande från UNSCEAR 2009 försvaras de ”konventionella” metoderna att riskvärdera. Epidemiologiska studier av svenska forskare (Tondel m fl) indicerar att både Tjernobyl nedfallet och variationer i gammastrålning pga variationer i berggrunden i sydöstra Sverige orsakar minst så många cancerfall som kan förklaras av 20 manSv/(dödlig cancer).

Stråldosen till följd av Tjernobyl för alla människor beräknades av UNSCEAR1988 Annex D till 600 000 manSv. Denna dosberäkning användes av ”Torch” kommitten (Fairlei & Sumner 2006) till en skattning 30000-60000 döda, där 60000 är en övre gräns motiverad med osäkerheten i skattningen. Logiken bakom Torch-rapportens skattning förklaras i en artikel av Jim Green.

Den 6 april 2011 offentliggjorde UNSCEAR den sista delen av en rapport som jag något oegentligt betecknas UNSCEAR2008 . Jag använder de nya dosberäkningarna (Annex D Appendix B) istället för UNSCEAR1988 för en uppdatering av dödstalet. De nya beräkningarna inriktar sig inte på att beräkna en global kollektivdos, de omfattar inte ”resten av världen”, jag har korrigerat för detta. De nya dosberäkningarna gäller för de första tjugo åren efter olyckan, jag har lagt på för exponeringen därefter. De nya dosberäkningarna skiljer sig från de äldre, gruppen ”exponerade arbetare har ökat” och doserna från nedfallet reducerats, bl a justering till när en del bakomliggande mätningar utförts och EU överväganden. Dosberäkningar har utförts av UNSCEAR för Europa och delar av gamla Sovjetunionen. Mina beräkningar har sammanställts i en tabell, det finns några kommentarer som förklarar hur jag har räknat.

# Utom saneringsarbetare, inkluderar evakuerade och särskilt exponerade områden.

## Pålagt 25 % enligt UNSCEARs skattning för tillkommande dos 50 år efter 2005.

### Arbetare som exponerats på grund av olyckan och arbetet med den

#### UNSCEAR1988*0.75+16000, UNSCEAR2008 skattar inte resten av världen, UNSCEAR1988 har en skattning för resten av världen utom gamla Sovjetunionen som jag reducerar med 25 % eftersom UNSCEAR2008 reducerat skattningarna och lägger till 10% av Europa för den del av gamla Sovjetunionen som inte omfattas av UNSCEAR2008.

Kollektivdosen efter Tjernobyl skattas till ungefär 446 000 manSv och detta torde orsaka ungefär 22 300 fall av dödlig cancer i hela världen och under lång tid framåt. Mitt estimat för hela världen överensstämmer hyggligt med den skattning, som oftast citeras av FN-organen för Europa inklusive den europeiska delen av gamla Sovjetunionen på 16000 och det ovan nämnda WHO estimatet.

 

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Tjernobyl, UNSCEAR, IAEA, cancer

Tydliga signaler för utvecklingen av jordbruket i Afrika

Av Jens Sundström Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

Mot bakgrund av stigande livsmedelspriser 2008 och även nu 2011 har frågan om den globala livsmedelsförsörjningen åter blivit aktuell. Vad prisökningarna kan bero på skriver the Economist och konstaterar att vi står inför en avgörande och mycket svår uppgift att producera tillräckligt med mat för att täcka behoven för jordens växande befolkning. Produktionsökningen måste i stor utsträckning ske på redan befintlig odlingsmark, lokalt i de länder som har den största befolknings-ökningen, utan att där öka jordbrukets miljöpåverkan.

I ett internationellt perspektiv har den svenska regeringen under det senaste året givit tydliga signaler för hur den vill bidra till att utveckla framtidens lantbruk; dels genom att bibehålla och till och med öka stödet till den konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning CGIAR och dels genom att bevilja stöd till AGRA (Alliance for a Green Revolution in Africa).

Den 17 mars besöktes SLU av biståndsminister Gunilla Carlsson som talade på ett seminarium om global livsmedelsförsörjning. Biståndsministern talade om vikten av fungerade marknader och kvinnors betydelse för livsmedelsförsörjningen. Dessutom betonade hon vikten av innovationer inom jordbruket och uteslöt inte användningen av bioteknik som en del av det framtida förädlingsarbetet av nya grödor för Afrika och Asien.

Jordbrukets utveckling spelar en central roll i fattigdomsbekämpningen och är inte bara av betydelse för den lokala livsmedelsförsörjningen utan även för ländernas ekonomiska tillväxt. Så ser framtiden förhoppningsvis ut i Afrika och Asien, men hur är det i Europa och Sverige?

För ett par veckor sedan hade jag en dröm. Jag var på ett seminarium anordnat av Hushållningsällskapet i Luleå. Där diskuterade vi hur modern växtförädling, inklusive bioteknik, kan bidra till utvecklingen av ett hållbart lantbruk i övre Norrland. Vi diskuterade bland annat behovet av lokalt förädlade grödor för norrländska förhållanden och vad en framtida bladmögelresistent potatis skulle kunna ge för positiva effekter på miljön och den enskilda lantbrukarens ekonomi, i och med att behovet av bekämpningsmedel i potatisodlingarna kan minskas.

Men detta var ju min önskedröm. I verkligheten var seminariet anpassat till det rådande opinionsläget och till de mest högröstade opinionsbildarnas problemformulering. Frågeställningen var naturligtvis:

 ”Ett GMO-fritt Norrbotten eller ett län med GMO-grödor?” sic.

Jag ska inte ge mig på att recensera hela seminariet som inleddes klockan 10 på förmiddagen och avslutades vid pass 9 på kvällen. Men jag kan bara konstatera att den svenska och europeiska diskussionen rör sig i lite andra banor än vad vi ser internationellt. Läs mer om det här.

Samt en replik här.

Pingat på intressant

10:23

Läs även andra bloggares åsikter om växtförädling, SLU, jordbruk, miljö, AGRA, Gunilla Carlsson

Hög avkastning är lika med bra djurvälfärd, eller hur?

Av Anna Olsson, Institute for Molecular and Cell Biology, Porto, Portugal

De flesta djurskyddsforskare skulle säga att produktion är ett föga tillförlitligt mått på välfärd, men det är inte alldeles ovanligt att höra från andra håll att ett djur som producerar väl är ett djur som har god välfärd. Det är generellt sant att direkt sjuka djur har sämre produktion, men på det hela taget är sambandet är långt ifrån okomplicerat. Detta illustreras tydligt i en intressant och viktig studie av klövhälsa och produktion hos mjölkkor i tidskriften Animal Welfare 4 / 2010.

Ett team av forskare från Universidade Austral de Chile och Warwick University i Storbritannien utbildade chilenska djurskötare att använda ett standardiserat system för att upptäcka halta kor och att diagnosticera det specifika klövhälsoproblem som låg bakom den upptäckta hältan. Sju gårdar och 1635 kor ingick i studien. Klövhälsodata korrelerades sedan med uppgifter om mjölkproduktion hos korna i fråga.

För alla hältorsaker ökade mjölkavkastningen under månaden efter behandlingen. I samband med flera av klövhälsoproblemen kunde man också observera en betydande minskning av produktionen under flera månader före behandling, som diagrammet nedan visar.

 

Men för ett av klövhälsoproblemen, dubbelsula, hade de kor som diagnostiserades med problemet högre mjölkavkastning innan de blev halta än ohalta kor. Och för en annan, klöveksem (digital dermatit), producerade halta kor mer mjölk till och med under de perioder då klövproblemet var obehandlat än kor som inte var halta.

Vad säger det oss? För det första - och detta är förmodligen den viktigaste slutsatsen i studien - att det lönar sig ekonomiskt att hålla ögonen öppna för halta kor och behandla dessa. För en enskild ko går mjölkproduktionen i allmänhet ner när hon är halt och vänder upp igen efter behandling. För det andra att det sannolikt vore bra för både lantbrukare och kor om problem upptäcktes tidigare. Korna behandlades så snart deras problem hittades, men som diagrammet ovan visar hade produktionen avtagit under flera månader före detta, vilket tyder på att de förmodligen hade haft klövhälsoproblem långt innan dessa upptäcktes. För det tredje, att förhållandet mellan produktion och hälsa / välfärd är komplicerat. På individnivå verkar produktion verkligen att spegla hälsa: under tiden en ko utvecklar klövproblem faller hennes mjölkproduktion. Men på gruppnivå är detta förhållande inte klart. Resultaten tyder på att de kor som är högavkastande löper större risk att utveckla klövproblem (ett samband som forskare från SLU redan tidigare visat på). Och kor med klöveksem var faktiskt mer högavkastande än icke-halta kor även under perioden med obehandlade klövproblem.

Det vill säga, när en lantbrukare noterar att en viss ko oväntat går ner i produktion har han all anledning att misstänka att hon inte är frisk. Men det faktum att en enskild ko producerar mer än genomsnittet kan inte användas som bevis för att hon är frisk och har god välfärd.

Må denna teknik gora mig arbetslös

Av Anna Olsson, Institute for Molecular and Cell Biology, Porto. Portugal

Nej, detta är kanske inte det mest överhängande hotet mot mitt kontrakt som forskare i djurskydd och etik inom forskningen. Men artikeln A living system on a chip i senaste Nature antyder att vi kan komma att tänka över hur vi gör vissa tester i biomedicinsk forskning och utveckling inom en snar framtid.

Djur används i biomedicinsk forskning för studier som innebär risker eller typer av manipulationer som vi inte finner etiskt acceptabla på människor. Vi människor har varierande genetisk bakgrund och mycket olika erfarenheter och livsstil; alla dessa aspekter kan kontrolleras för försöksdjur. Människor kan ge sitt samtycke till ett fåtal nålstick för blodprov och biopsier men allt som är mera invasivt eller riskfyllt måste först prövas på djur. Men det finns en stor och uppenbar nackdel i att testa på försöksdjur något som ytterst skall tillämpas på människor: en råtta är en råtta och en människa är en människa.

Alternativet är vanligtvis något som bygger på mänskliga celler, cell- eller organodlingar. Begränsningen av dessa alternativ är att de är mycket mindre komplexa än ett levande djurs kropp. Men den komplexiteten kan återskapas i tekniska system där olika typer av celler kommunicerar med varandra i ett samspel som efterliknar det vi finner i en levande kropp.

En lung-on-a-chip ser inte alls ut en lunga, men forskarna arbetar på att få den att fungerar som en:

"We started with the simplest embodiment of human airway and capillary cells, and then introduced immune cells," says Donald Ingber, head of the institute. The chip holds a pair of microchannels separated by a flexible, porous 10-micrometre membrane. One channel contains air and a layer of epithelial cells such as those lining the tiniest air sacs in the lung; the other holds the type of cell that lines capillaries, along with flowing liquid to simulate blood. The set-up even models breathing: vacuum chambers attached to the channels simulate the mechanical forces that cells encounter as a person's chest expands and contracts.

Komplexitet och interaktion är en av utmaningarna I att göra cellsystem tillräckligt relevant, en annan är att återskapa de verkliga organens tredimensionella struktur. Artikeln beskriver ett levercellsystem som redan finns på marknaden:

Each of the 96 wells in a co-culture plate is set up with what Dawn Applegate, RegeneMed's chief executive, calls a "jungle gym": nylon scaffolding with openings the right size for cells to pass through. The cells grow over the scaffolding to simulate tissue. "Cells need a third plane to express the extracellular-matrix proteins and growth factors that they would express in the body,".

De flesta av de beskrivna systemen är fortfarande prototyper och mycket mer utveckling behövs innan dessa cellsystem i verkligheten kan ersätta användningen av djur i tester av läkemedel och andra substanser. Men det finns många skäl att vilja komma dit, och den etiska frågan om djurförsök är inte nödvändigtvis den viktigaste drivkraften. När de blivit tillräckligt sofistikerade och komplexa kommer system baserade på mänskliga celler att övervinna problemet med att behöva extrapolera resultat från en art till en annan (från försöksdjur till människa). De kommer att bli billigare, inte minst därför att sådana system kan användas i vanliga laboratorier medan djur kräver kostsamma specialiserade anläggningar.

Etik är dock inte ovidkommande i detta sammanhang. Mycket av teknikutvecklingen är kommersiell, och företag är beroende av att det finns en marknad för produkterna. Då spelar det etiskt motiverade beslutet att sluta testa kosmetika på djur roll:

European Union directive to phase out animal testing for cosmetics from 2009 has created a market for in vitro evaluation of skin irritants, so Hurel is working with the world's largest cosmetics company, L'Oréal in Paris, to develop a replacement for a test in which a potential allergen is rubbed behind a mouse's ear. The 'allergy test on a chip' holds skin and immune cells. "Once you work out all the kinks, it will be better than the animal test because you'll use all-human materials," says Martin Yarmush, chief scientific adviser at Hurel.

Don't wish for what you want sager ordspråket. Och jag gillar mitt jobb. Men om jag skulle komma att leva så länge att den här teknikutvecklingen gör mig arbetslös vore det inte enbart av ondo!

Kan inducerad resistens och biotensider minska behovet av kemisk bekämpning i potatis?

Potatisbladmögel orsakas av algsvampen Phytophtora infestans och alternativ eller komplement till dagens fungicidbekämpning är mycket önskvärda, speciellt då de senaste årens utveckling av mer aggressiva populationer inneburit att de överkommer resistensen mycket snabbt i tidigare motståndskraftiga potatissorter. I den senaste Växtskyddsnotisen kan du läsa om hur växtens eget försvar kan förstärkas genom en form av ”vaccinering” – inducerad resistens med BABA (DL-3-aminobutansyra). Författarna visar också på möjligheten att förhindra eller fördröja bladmögelinfektionen med hjälp av en biotensid från bakterien Pseudomonas koreensis. 

Läs mer på www.slu.se/vaxtskyddsnotiser

Nytt projekt om allmogefår

Av Anna Johansson, postdok vid Institutionen för husdjursgenetik, SLU, Uppsala.

Nu i vår inleds ett projekt om allmogefår, dvs Dala-Pälsfår, Gestrikefår, Helsingefår, Klövsjöfår, Roslagsfår, Svärdsjöfår, Värmlandsfår och Åsenfår. För den som vill läsa mer om de olika allmogefåren och se bilder på dem rekommenderar jag Föreningen svenska allmogefårs hemsida. Jag fick nyligen ett anslag på 100 000 kronor från Kungl. skogs- och lantbruksakademien (KSLA) för detta projekt. Vi ska undersöka genetisk variation och släktskap mellan de olika fårraserna. Vi kommer även att försöka identifiera gener för några egenskaper som varierar i ett par av dessa fårraser. En veterinärstudent kommer att göra sitt examensarbete i detta projekt och börja samla in blodprover i slutet av våren. 

Forum för miljöforskning - Maten

Av Jens Sundström Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik SLU i Uppsala

Forskningsråden Mistra och Formas i samarbete med Naturvårdsverket anordnar årligen ett Forum för miljöforskning här i Uppsala under den senare delen av februari. I år var temat ”Maten” och en rad inbjudna forskare gav intressanta föreläsningar och deltog i diskussionsseminarier om hållbar matproduktion, kost och avfallshantering.

På forumets hemsida finns nu en sammanställning av viktiga slutsatser från de olika seminarierna samt ett referat från andra dagens GMO-debatt. Inom kort kommer även en länk till UR:s tv-sändning från den första dagens plenumföreläsningar av bland annat Johan Rockström, Hans Rosling, Christel Cederber och Misse Wester att läggas ut.

För er som befinner er i Göteborg den 11/5-2010 finns dessutom en möjlighet att lyssna på en fortsättning av forumets GMO-debatt då delar av panelen deltar på Göteborgs vetenskapsfestival.

10:23

Upcomming top level visit to Sweden from the leadership of the CGIAR

By Carl-Gustaf Thornström, Associate Professor, Dpt of Legal affairs and Dpt of Plant Biology, Swedish University of Agricultural Sciences

SAREC dty desk officer to the CGIAR 1981-1986. SAREC desk officer to the CGIAR 1986-1995 and ditto in Sida/SAREC 1995-2000.  Chair ICIPE Sponsoring Group 1997-2004. Member CGIAR Genetic Resources Policy Committee 1999-2010. Member CGIAR Finance Committee 1996-2001. Member ICARDA Board of Trustees 2009-. Member  CGIAR CAS-IP Review team 2010.  Senior adviser to Sida on CGIAR and genetic resources matters 2000-2011

Introduction
For a general background to the CGIAR pls visit: www.cgiar.org. From the start it must be mentioned that an organization with an annual budget of 600 MUSD is a huge operation. In order to peek behind its curtains one needs to learn several hundreds of acronyms and create dozens of informal personal networks. It is in the latter where the real work is done. This is quite different from that in multilateral organizations. It takes many years to learn and understand the workings of the so called CG-system. Many newcomers become frustrated and aggressive when the ´CG-language´ does not always follow or apply more politically correct terminologies, where everybody thinks realities are covered –when in fact they are not. One example: what comprises a seed for annual crops?


CGIAR´s historical record is indeed very impressive. During the so called Green Revolution (1960s-1980s) CGIAR was an important actor.  According to one of its leading scientists of those days, Professor Norman Borlaug, land and biodiversity spared through improved technology during 1950-2000 amounts to an amazing 1.1 billion hectares. This of course also saved impressive amounts of biodiversity through hundreds of thousands of hectares of rain forests and wet lands that were not put under the hoe or plow. A recent document from the CGIAR fund office entitled: 40 Findings on the Impacts of CGIAR Research 1971–2011 will soon be displayed at http://www.cgiarfund.org/cgiarfund/. This document highlights impressive numbers of successes covering the whole agricultural/environment/ecosystem/gender/food security –agenda. And much, much more. Now we have to do it again –with less access to water and commercial inputs and in a much more sustainable way. This is also the ongoing basic challenge to the new CGIAR Consortium.

Sweden and CGIAR
Sweden´s history with the CGIAR which starts 1971/73 is briefly presented at: http://www2.slu.se/cgiar/SwedenandCGIAR_policyimpac_CGT.pdf In September 2009 I presented a background to the then top level visit to Sweden by the so called change management team. Currently we are working here at SLU on a book covering Sweden-CGIAR relations 1971-2011. Hopefully we will be able to publish it next year.

Top level CGIAR visit next week
Now it´s time again. By the very highest level itself: the Chair of the recently established CGIAR-Consortium Mr Carlos del Castillo and the Chair of the CGIAR´s Fund Council Mrs Inger Andersen (also WB Vice President for sustainable development). The visit takes place next week in somewhat turbulent times. I refer to a recent set of articles in The Economist entitled the 9 billion-people question the editorial observes that: “As countries focus on food, they need to distinguish between three classes of problem: structural, temporary and irrelevant.” And further:  “Western countries have not learned the lesson. They have complacently cut back on the work done in universities and international institutions. It was a huge mistake. Basic farm research helps the whole world—and is a bargain. One billion dollars would provide many billions of benefits in terms of people fed and food riots forestalled. Rich countries should therefore properly finance the ´CG- system´”. Another recent and interesting contribution is the book Den stora förnekelsen (The huge denial) by Professor Johan Rockström and Anders Wijkman focusing on a critical analysis on how society handles the environment and climate crisises.  Combining the contributions by The Economist, Rockström and Wijkman really gives us a challenging agenda. The choice among structural, temporary and irrelevant problems is indeed highly political. And it is also very much about allocating (public) money.

During their visit in Sweden del Castillo and Andersen with their entourage will meet SLU, Sida and our ministries for foreign affairs/MFA, rural development and finance. Focus is Sweden-CGIAR relations –but also other links will be covered. Over the last two and a half years I and Associate Professor Philip Chiverton at SLU, on behalf of Sida, have worked closely in different CGIAR- and EU-committees during the Consortium forming process. For the future the CGIAR will not comprise of 15 institutes/centres but rather 15 Consortium Research Programmes/CRPs. This in reality means a huge reorganization of the CGIAR: delegation of powers from CG-centers to the Consortium Board and CEO´s office. Reducing the number of CG-center board members (today more than 200!). Further the funding of the Consortium will not be controlled by its board but rather by the newly established Fund Council chaired by World Bank. This creates a kind of hybrid which may fly. But the take off run will be long. And reconsiderations can be foreseen.


Sida and the CGIAR
During the last few years Sida has been reorganized two times and changed DGs with short notice. Further: Sida/SAREC was dismantled a few years ago and replaced by a research cooperation secretariat, recently reorganized into a research cooperation unit. The move from SAREC as an independent research funding government agency (1975-1995) into a government agency department (Sida/SAREC 1995-2008) into research cooperation secretariat (2008-2010) into a research cooperation unit is indeed innovative. And this may even fly.

However, quality assuring/securing will be the great challenge when annually 1,3 billion SEK(approx 206 MUSD) in research cooperation funding shall be dispersed. If applying the same public administration solution in other government agencies the Swedish Research Council Formas could well be signed as a unit among others in the Swedish Environment Protection Agency or in the National Board of Agriculture. Science quality check and internationalism rather than bilateral development bias must govern Sida´s research cooperation funding.

Given that the involvement at the internal desk officer level in Sida has been rather shaky over the last few years when Dr Chiverton and I have worked hard to maintain a high and informed profile in the CGIAR, it is important now to consider how future Swedish involvement with the CGIAR shall be organized.

Talking points
After  a quick look at the draft talking points prepared by SLU, Sida and the Ministry for foreign affairs it is very promising to find that they much coinside. Less clear is however how  the historically high profile - very well documented- over more than three decades shall be organized in the future, Here we may and should take a look at Norway, where the Norwegian University of Life Sciences/UMB  handles the daily monitoring of CGIAR-events and prepare for different CG-meeting in collaboration with Norad and the Norwegian MFA. A similar layout may be considered in Sweden, since –once again: it takes many years to learn and understand the workings in the CGIAR and to be seriously recognized. The new director of Sida´s research cooperation unit, Dr Anders Granlund, and his staff are facing a huge challenge for example when it comes to the CGIAR. They all deserve our full support in the months and years to come.

Wheat field trials at ICARDA, Tel Hadya,  Syria

In January 2010 the Swedish government –supplementing Sida- decided to provide an additional grant through the CGIAR during 2010 and 2011 which means a close 40% increase of the Swedish contribution. This is an extremely strong political signal to Sida! Which, so far seems to have passed fairly unnoticed by the very Sida leadership? Further in September 2010 the Swedish MFA decided to allocate another 100 MSEK in support of increased food security with 60 MSEK to AGRA and to SLU in support to ongoing production oriented agricultural research (agronomy/plant breeding and animal husbandry).  These are very welcomed and positive signals, for both Sida and for SLU. In the annual instruction to Sida for 2011 the MFA has asked for a report (by April 15) on Sida´s experiences in supporting activities related to food security and agriculture. The analysis shall focus on productivity increases in agriculture and initiatives in biotechnology. If productivity increases shall be in focus we may expect a rather thin report. This fact both needs and can be changed. And it has already started. One close to brilliant example is the Sida supported Bioinnovate, which is part of Biosciences eastern and central Africa (BecA) Hub located at the ILRI (CGIAR´s livestock center) campus outside Nairobi. This gives good hope for structural changes in Sida´s portfolio for agriculture.

 
BecA/Bioinnovate scientist at ILRI

Plant-, animal breeding and agronomy are at the base of civilization. Are there short cuts around them?
Since long we have an international debate highlighting prospect of ecological agriculture to “save the world, biodiversity and securing our daily bread”. Numerous examples are provided on local successes with “traditional varieties and farming methods”. Many of these examples work in local context. But for how long and what happens when real upscaling takes place? And may we skip Darwin and Mendel? Probably not! Ecological agriculture is a non scientific buzzword that brings us back to the basic question:  what comprises a seed for annual crops? And which maintenance breeding of trait expressions in the context of evolution and genetic drifts? The need to always keep those questions in mind has recently inspired SLU to launch a PhD-course. “Plant breeding and crop production - meeting the 2050 food security demands”. One aim of course is to highlight the structural in The Economist´s distinguishing between three classes of problem: structural, temporary and irrelevant.

“Wonderful days are ahead of us” is the Swedish title of a recent biography about former Prime Minister Olof Palme. We may –well done- face similar chances if we successfully can marry the views presented by The Economist and Rockström and Wijkman with the well documented legacy developed by SAREC, Sida/SAREC and SLU over close to four decades into a reorganized Swedish long term commitment to and with the CGIAR. This will have to be a step toe exercise –but well beyond politically correct buzz-words. Since it starts with a seed, and what comprises a seed? - And why?  Also why publically funded national and international agricultural research always has to be there unless we believe the Monsantos can do the job. Well they can´t, but we can collaborate in Private-Public-Partnerships (http://www.earthsummit2002.org/). As is the case in the CRP’s now being successively implemented by the CGIAR. But, as we know there are devils in the details as regards CGIAR´s  international public goods production in the context of for example the FAO-Treaty  and proprietary science .

In summary: the upcoming top level visit by the CGIAR to Sweden provides a golden opportunity to jointly follow up the outcome of the draft talking points especially as regards Sida, MFA and SLU, but also for other stakeholders in Sweden. Such an initiative may hopefully be initiated by the Swedish government office later this spring.

Samverkan mellan växter ger ökat växtskydd

Olika sortblandingar av korn och även blandningar mellan korn och ogräs kan attrahera nyckelpigor, en av bladlössens värsta fiender! Doft från växerna påverkar inte bara nyckepigan direkt utan även de omgivande plantorna, som i sin tur får en ökad förmåga att attrahera denna viktiga predator. Låter det invecklat? Läs mer på www.slu.se/Vaxtskyddsnotiser.