Miljörörelsen byter fot i GMO frågan.

Av Jens Sundström, Inst för växtbiologi och skogsgenetik, SLU, Uppsala

Det finns tecken som tyder på att en omsvängning i attityden till GMO grödor håller på att ske inom den svenska miljörörelsen. Från att ha varit ensidigt (och principiellt) negativt inställda till alla former av GMO grödor medger man nu att det kan finnas applikationer som skulle kunna vara godtagbara. Naturskyddsföreningens ordförande Mattias Karlsson var ju som tidigare kommenterats här på forskarbloggen försiktigt positiv till den bladmögelresistenta potatis som försöksodlas av Plant Science Sweden, och nu senast (i en artikel i SVD samt i en kommande artikel från fältbiologerna) så meger Greenpeace taleskvinna i GMO frågor Kathleen McCaughey att organisationen inte längre är emot tekniken som sådan och att man på sikt kommer att kunna vara positivt inställda till vissa GMO-projekt. Det är glädjande och bäddar för en mindre svart-vit debatt och jag ser fram emot en mer konstruktiv diskussion i framtiden.

Min erfarenhet är att diskussioner om GMO grödor allt för ofta hänfaller till en argumentering för eller emot ett storskaligt produktionsinriktat jordbruk kontra ett ekologiskt småskaligt jordbruk, vilket i sig inte nödvändigtvis är beroende av vilken typ av gröda man odlar. När nu miljörörelsen inte längre säger sig vara emot tekniken som sådan, kanske det finns en möjlighet att vi i framtiden kan utveckla ett småskaligt, ekologiskt jordbruk som även omfattar odling av genetiskt modifierade grödor.