Artikel i Science: Hur gröna är biobränslen?

Av Harald Cederlund, Institutionen för Mikrobiologi, SLU i Uppsala.

I årets första nummer av Science fanns det en kort artikel (Scharlemann och Laurance, 2008) som jag tyckte summerade problematiken kring biodrivmedel på ett förtjänstfullt och lättillgängligt sätt.

Att köra en bil med ett biobränsle (t.ex. etanol) leder nästan alltid till lägre utsläpp av koldioxid än om samma bil körs på bensin. Det betyder inte nödvändigtvis att bränslet är ett ”grönare” alternativ. För att kunna göra ett sådant utlåtande måste man först väga samman bränslets hela miljöpåverkan. Produktionen av olika biobränslen kommer ju förutom vissa utsläpp av växthusgaser också att i varierande grad leda till ökad markanvändning, ökad vattenförbrukning, skogsskövling etc. med allt vad det för med sig av konsekvenser för t.ex. bevarande av biodiversitet och livsmedelsförsörjning.

Att väga samman alla typer av miljöpåverkan kan vara svårt men är fullt möjligt och är nödvändigt för att vi ska kunna besluta vilka typer av biobränslen vi bör satsa på och vilka vi helst bör undvika i framtiden. Den schweiziska energimyndigheten publicerade förra året en rapport (Zah et al., 2007) som använde sig av två olika sådana tillvägagångssätt för att utvärdera ett antal olika biobränslens totala miljöpåverkan relativt bensin (båda metoderna gav liknande utfall). Scharlemann och Laurance valde att illustrera sin Scienceartikel med en figur som visar resultatet för det ena tillvägagångssättet. Jag tycker figuren är väldigt pedagogisk och klistrar därför in den här nedan (klicka för större bild).
















Tolkningen av diagrammet är inte svår: de bränslen som vi återfinner i den gröna rutan är ur miljösynpunkt bättre alternativ än bensin och de som ligger utanför är sämre. Bra alternativ tycks vara biogas från gödsel eller rötslam, diesel från återvunnen olja, och också etanol från cellulosa (gräs och träråvara). Dåliga alternativ är etanol från majs, råg, sockerbetor, sockerrör, råg och potatis och diesel från soja, raps och palmolja.

Naturligtvis är de olika bränslenas och råvarornas position i ett sådant diagram beroende på hur man värderar olika typer av miljöpåverkan och på hur exakt bränslena produceras men tendensen är ändå ganska tydlig. – Att använda olika typer av restprodukter för drivmedelsproduktion tycks vara en god idé, att använda primär biomassa från jordbruket är det inte.

Referenser:

Scharlemann JPW & Laurance WF. 2008. How Green Are Biofuels? Science 319: 43-44.

Zah et al. 2007. Ökobilanz von Energieprodukten: Ökologische Bewertung von Biotreibstoffen. St. Gallen, Schweiz. (Rapporten hittar ni här – även i Engelsk översättning!)

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om: biobränslen, biodrivmedel, etanol, biodiesel, biogas, klimat, miljö

Comments

[Johan]

se även det här resultatet av politikernas "lek" med medborgarnas pengar för att styra konsumtionen:

"Ethanol program milks consumers dry"

http://www.cato-at-liberty.org/2008/01/15/ethanol-program-milks-consumers-dry/

[Anna Olsson]

En husdjurare kan inte låta bli att dra en parallell till det klassiska resonemanget kring husdjursproduktion. Det vill säga att det är resursmässigt ineffektivt att basera husdjursproduktion på primärprodukter som kunde gå till direkt mänsklig konsumtion.

[Jussi Tammisola]

Harald Cederlund skrev om biobränslens "grönhet". Det är ändå så att odlingsväxter i fråga har ännu inte förädlats speciellt för detta slags bruk. Således kan deras eko-effektivitet ofta mycket förbättras. Ett exempel: sockerrörens sockerhalt har nyss fördubblats i ett enda steg med genteknik (se föreläsningens www.geenit.fi/EPxstr070208sv.pdf sida 7), och odlingsförsök är redan på gång i Australien.
Anna Ohlson ska jag påminna om att växter alltid använts för många olika åndamål. Med stärkelse kan vi kanske mest effektivt göda oss men den passar också på ett miljövänligt papper (se föreläsningens sidor 58-61).

[Harald Cederlund]

Studien som Jussi hänvisar till är den här:

Wu J & Birch RG. 2007. Doubled sugar content in sugarcane plants modified to produce a sucrose isomer. Plant Biotechnology Journal 5: 109-117.

Sådana förädlingar skulle ju såklart kunna medföra en avsevärd förbättring av ett biodrivmedels miljöprofil. Särskilt om man också lyckas översätta det dubblade sockerinnehållet till en halverad markyta per producerad etanolenhet (vilket ju kanske inte är helt självklart?).

Jag har också en känsla av att det finns en högre acceptans hos allmänheten för genmodifierade grödor som används för biobränsleproduktion jämfört med GMO:s för livsmedelsproduktion (där man ju kan läsa om en del av kontroverserna här på bloggen).