Om behovet av en ny grön revolution
Av Jens Sundström, Inst för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala
Det råder ingen brist på livsmedel och svälten i världen är främst ett fördelningspolitiskt problem. Det har länge varit den gängse bilden och en politisk sanning som styrt både jordbruks- och biståndspolitiken.
Mycket tack vare den så kallade gröna revolutionen har världens jordbruksproduktion kunnat hålla jämna steg med jordens befolkningsökning, och till och med kunnat tillåta oss i Europa att bygga upp ett överskott.
Den bilden håller nu gradvis på att förändras. Ökad efterfrågan på spannmål från länder som Kina och Indien i kombination med en ökad satsning på biobränslen från länder i väst anges som orsak till att världsmarknadspriser på ris, majs och vete skjuter i höjden. Vi har tidigare berört satsningen på biobränslen här på forskarbloggen och klart är nu att världen står inför utmaningen att öka jordbruksproduktionen avsevärt.
I den bästa av världar skulle produktionsökningen ske i de delar av världen som med stigande världsmarknadspriser riskerar svält. Med ökade världsmarknadspriser skulle då biståndsberoendet i dessa länder kunna bytas mot exportinkomster. För att detta ska kunna ske krävs en medveten satsning och modernisering av jordbruket, något som många utsatta länder söder om Sahara i Afrika behöver västvärldens stöd för att kunna genomföra. I DN den 20/4 talar man om behovet av en ny grön revolution med ett ökat inslag av GM-grödor. Till skillnad från den förra gröna revolutionen har dock västvärldens regeringar den här gången, på gott och ont, avhändat sig ansvaret för teknikutvecklingen inom jordbrukssektorn till privata aktörer.
I många av mina samtal med företrädare för ekolantbruket har jag förstått att dessa anser sig ha den bästa lösningen även för fattiga länder söder om Sahara. Frågan är bara om det räcker för att höja produktionen? Visst, det finns inslag i det ekologiska lantbruket, till exempel småskaligheten och växelbruket, som förmodligen lämpar sig väl även för länderna söder om Sahara, men även i ett ekologiskt lantbruk behöver man ta fram nya mer torktåliga grödor. Min uppfattning är att det lättast och säkrast sker om man även inkluderar modern bioteknik i förädlingsledet. Ekoproducenternas motstånd mot GM-grödor ter sig därför i det närmaste som kontraproduktivt och fungerar i praktiken som ett handelshinder i utbytet med utvecklingsländerna.
Det finns bra och dåliga saker både med ekologiskt lantbruk och konventionellt lantbruk. Den uppdelning av jordbruket som finns idag mellan dessa grenar är dock, enligt min mening, direkt skadlig för jordbrukets utveckling. Det är hög tid att vi tar till vara det bästa från de olika produktionsformerna för att gemensamt utveckla ett produktivt och miljövänligt jordbruk.
Uppdatering: Den 29/5 intervjuades Peter Herthelius i vetenskapsradion om behovet av en modernisering av jordbruket i länderna söder om Sahara och den 18/5 hade NYT en intressant artikel om behovet av en ökad satsning på växtförädling riktad till länder i tredje världen.
Pingat på Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, GMO, bistånd, politik, eko, växtförädling
Om man ser frågan ur det ekologiska lantbrukets perspektiv får man inte glömma konsumentopinionen. Det torde vara svårt för eko-rörelsen att behålla sin trovärdighet gentemot konsumenterna om man accepterade GM som växtförädlingsmetod. Ekologiskt säljs och köps som mera naturligt och GM betraktas som mindre naturligt (huruvida det ÄR mindre naturligt är en annan fråga som vi kan diskutera på bloggen - men det viktiga just i det här sammanhanget är konsumenternas uppfattning). Ett uppenbart problem uppstår för eko-rörelsen när mer naturligt blir mindre miljövänligt, och det händer dessvärre ofta när man skalar upp produktionen och måste föra in resurser utifrån, det vill säga vidgar jordbruksekosystemet utanför den egna gården. Motståndet mot att använda syntetiskt producerade aminosyror i djurfoder var en svårknäckt nöt för tio år sedan - vore intressant om någon som är aktiv i eko-produktionen idag hade ett bra svar på hur man lös/t/er den!
Posted by:Anna Olsson | 2008-05-05 at 10.47
En öppen diskussion om hur vi uppnår ett bärkraftigt lantbruk vore mycket välkommen. En förutsättningslös diskussion, där deltagarna lade i från sig sina ideologiskt grundade uppfattningar om vad som är bra och dåligt. Kan en sådan diskussion alls tänkas?
Posted by:Anna Olsson | 2008-05-05 at 10.53
Det här kanske inte är direkt kopplat till vad du har skrivit, men i form av torktåliga grödor och högre avkastning på skördarna så finns det en planta som fungerar i väldigt många fall. Hampan.
Hampan fungerar bra som "träda-gröda", energiskog, spannmål m.m. Dessutom är den snabbväxande och tål torka.
Kan inte detta framhävas av er på SLU på nåt sätt?
Posted by:Max Norrgren | 2008-05-17 at 15.49