Antibiotikaresistens och GM-grödor.

Av Jens Sundström Inst. för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

Inom den moderna växtförädlingen och växtbiotekniken använder man sig ibland av antibiotikaresistensgener som härrör från bakterier för selektion av transgena plantor. Det vill säga, förutom genen som bär på den egenskap som man primärt vill tillföra grödan tillför man även en selektionsmarkör som hjälper växtförädlaren att särskilja de transgena plantorna. Farhågor om överföring av antibiotikaresistensgener från transgena grödor till bakterier via så kallad ”lateral gene transfer” har dock gjort att de GM-grödor som idag produceras för kommersiellt bruk oftast inte innehåller någon antibiotikaresistensmarkör. Ett undantag från detta är den s.k. Amfora-potatisen med förändrad stärkelsesammansättning som ligger för bedömning hos kommissionen just nu. EFSA har fått i uppdrag att återigen granska om den resistensgen som Amfora-potatisen bär på utgör någon risk för spridning av antibiotikaresistens till bakterier.

Även om man i odlingsförsök, i växthus och på lab, kunnat konstatera att resistensgener kan överföras från GM-grödor till bakterier har man aldrig kunnat konstatera en sådan överföring i fält. Nyligen publicerades en studie i PNAS, som kan komma att få betydelse för kommissionens bedömning av Amfora potatisen. En grupp franska forskare har under 10 år studerat förekomst av antibiotikaresistens hos jordbakterier i fält odlade med en transgen majssort (1). Den transgena majsen bär på anlag som ger skydd mot vissa skadeinsekter samt en bakteriell antibiotikaresistensgen. Forskarna har inte i något fall kunnat konstatera att en resistensgen överförts från majsen till jordbakterier. Det beror förmodligen dels på att frekvensen för överföring av resistensgener från växt till bakterier är mycket låg, samt att det inte innebär någon konkurrensfördel för jordbakterierna att erhålla en sådan resistensgen. Många jordbakterier innehåller nämligen redan resistensgener mot ett flertal olika antibiotika. De franska forskarna kunde heller inte konstatera någon signifikant skillnad i förekomst av antibiotikaresistenta jordbakterier mellan fält som odlats med GM-majsen och kontrollfält som odlats med konventionellt förädlad majs. En intressant observation är dock att kontrollprover från naturligt förekommande grässlätter hade en signifikant högre andel antibiotikaresistenta bakterier. Forskarna drar därmed slutsatsen att den möjliga risk för spridning av antibiotikaresistens som odling av GM-grödor medför kan negligeras; inte på grund av att överföring av resistensgener inte kan ske, utan på grund av att de resistensgener, som används som markörer, redan är vanligt förkommande bland jordbakterier.

Om man vill förhindra spridning av antibiotikaresistens är det därför främst den ökade användningen av antibiotika som är problematisk, inte förekomsten av resistensgener i GM-grödor per se.

Referens:

(1) PNAS March 11, 2008 vol.105 no.10 3957–3962

Läs även andra bloggares åsikter om PNAS, vetenskap, EFSA, amfora, GMO, antibiotika, jordbruk