forskarbloggen

Konsumenter köper genmodifierade (GM) livsmedel när de finns till försäljning!

Victoria Wibeck och Therese Asplund vid Centrum för klimatpolitisk forskning, Tema Vatten i natur och samhälle, Linköpings Universitet

Den 14 oktober publicerade vi en studie med titeln CONSUMERCHOICE: Do European Consumers Buy GM foods? (1) Studien undersöker i vilken utsträckning konsumenter köper GM-märkta produkter när de presenterats för dem i en bekant kommersiell miljö som till exempel en stormarknad eller en närbutik. Genom butiksinspektioner kan vi dra slutsatsen att det finns åtminstone 68 livsmedelsprodukter, märkta som innehållande genetiskt modifierade ingredienser, till försäljning i Europa.

Under det sista decenniet har det genomförts många opinionsundersökningar med avsikten att visa vad konsumenter säger att de skulle göra om de hade möjligheten att köpa produkter innehållande GM ingredienser (2). I motsats till detta har vi, bl a genom butiksinspektioner och streckkodsanalyser av inhandlade varor, under två år analyserat hur konsumenter i tio europeiska länder – Tjeckien, Estland, Grekland, Tyskland, Nederländerna, Polen, Slovenien, Sverige och Storbritannien –faktiskt handlar. Av de konsumenter som hade köpt GM-märkta produkter de senaste 12 månaderna trodde nästan hälften av dem att de inte gjort det, 20 % trodde de hade köpt GM märkta livsmedel och 30 % visste inte. Mer än 75 % av respondenterna ansåg att användningen av genteknik i matproduktion var oönskad. Vad människor säger att de gör är sålunda en dålig indikator på vad de faktiskt gör i butiken.

I september 2003 trädde EU förordningen 1829/2003 (3) i kraft och krävde märkning av matvaror som härstammar från genetiskt modifierade organismer (GMO). Tre fjärdedelar av konsumenterna i studien sade sig veta att produkter som innehåller GM-ingredienser enligt lag måste märkas, men mindre än 40 % visste hur det är möjligt att skilja en GM-märkt produkt från en konventionell produkt och bara hälften av respondenterna sa att de läste märkningar innan köp. Det indikerar att konsumenterna inte är intresserade av GMO-frågan eller att de inte är speciellt oroade. Detta bekräftas av att bara en av fem sa att de aktivt undvek att köpa GM-märkta produkter.

I Sverige återfinns inte någon av de GMO-märkta varorna som identifierats i projektet. Däremot är det möjligt för den svenska konsumenten att köpa varor med en negativ märkning som till exempel GMO-fri eller icke-GMO. Sådana produkter fanns i såväl livsmedelskedjor som i småbutiker och få av de intervjuade butikscheferna eller inköpsansvariga var medvetna om att deras sortiment erbjöd produkter med en GMO-fri märkning.

Frågan varför det i Sverige inte återfinns några GM-märkta produkter låter sig inte besvaras på ett enkelt sätt. Analysen av gruppintervjuer – så kallade fokusgrupper - visar att risker med genteknik var ett mer frekvent återkommande tema än möjligheter. Riskerna diskuterades utifrån vad som ansågs naturligt och deltagarna i fokusgrupperna delade värderingen att  det naturliga betraktades som gott. Gentekniken uppfattades ofta som en teknik som överskrider en gräns för vad som är naturligt, och följaktligen anses den oacceptabel. Möjligheter med GM-livsmedel ansågs ligga på en global nivå, snarare än på en lokal nivå, vilket också kan ha betydelse för introducerandet av GM livsmedel på den svenska marknaden – svenska konsumenter ser för egen del inga konsumentfördelar med GM-livsmedel. På grund av att gentekniken värderades negativt ansågs inte heller ett GM-livsmedel kunna ha ett mervärde. Men för att återgå till studiens huvudresultat- Konsumenter köper genmodifierade (GM) livsmedel när de finns till försäljning – så vill vi gärna kommentera detta med att tillägga att eftersom det i Sverige inte finns några GM-märkta livsmedel i butikerna, är det inte de  svenska konsumenterna som står för inköpen.

Referenser:

(1) Do European Consumers Buy GM Foods? Project no. 518435
(2) Se t ex Batrinou et al 2008 Acceptability of genetically modified maize by young people. British Food Journal. 10 (3) 250-259; Costa-Font et al 2008 Consumer acceptance, valuation of and attitudes towards genetically modified food: Review and implications for food policy. Food Policy 33: 99-111; Curtis & Moeltner 2006;  Genetically Modified Food Market Participation and Consumer Risk Perceptions: A Cross-Country Comparison. Canadian Journal of Agricultural Economics. 54: 289-310; Ho et al 2006 Biotechnology and Food Safety in China: Consumers’ Acceptance or Resistance? Development and Change. 37(1): 227-253; Poortinga & Pidgeon 2006 Exploring the Structure of Attitudes Towards Genetically Modified Food. Risk Analysis. 26(6):1707-1719; Tenbült et al 2005 Preceived naturalness and acceptance of genetically modified food. Appetite 45:47-50
 (3) EC 1829/2003.  Europaparlamentets och Rådets förordning om genetiskt modifierade livsmedel och foder. samt  EC 1830/2003.  Europaparlamentets och Rådets förordning om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG Båda i Europeiska Unionens officiella tidning. 18.10.2003

Rapporten kan läsas i sin helhet på : http://www.kcl.ac.uk/consumerchoice

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om GMO, konsumenter, livsmedel, EU, CONSUMERCHOICE

Utbyta biodiversitet: CGIAR mellan Scylla (CBD) och Carybdis (TRIPS) med FAO-IT som lots. Historiskt överenskommelse träffad i Rom

Av Carl-Gustaf Thornström, Enheten för juridik, ekonomi och personal samt Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

Allmännyttan och tillträdesvillkorad biologi
I mitten av september 2008 träffades –efter 12 års förhandlingar- en historisk överenskommelse i Rom. Dess legala status internationellt återstår att bekräfta –men för den Konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning/CGIAR och dess genpolitiska kommitté/GRPC var det otvetydigt en framgång. Uppdraget var enkelt och samtidigt  en Herculesuppgift: hur genom offentligt finansierad forskning producera internationell allmännytta, när dels genetiska resurser ligger under nationell suveränitet och dels 70-75% av spets-FoU  inom livsvetenskaperna/gentekniken leds av eller  kontrolleras av privata sektorn. Eller med andra ord hur hantera CGIARs uppdrag när nya komplicerade legala gränser växer fram rörande tillträde till och utbyte av biologiskt material och tillhörande information.

Proprietary science –tillträdesvillkorad vetenskap
Detta begrepp myntades i mitten av 1990-talet bl a i Världsbankssammanhang för att fånga upp konsekvenserna av de förhandlingsprocesser och senare: globala avtal och konventioner som gett oss nya legala gränser rörande tillträde till och utbyte av biologiskt material och tillhörande information. Att dessa nya legala gränser alltmer påverkar och komplicerar det traditionellt ”fria” vetenskapliga utbytet är idag uppenbart för allt fler. Pacta sund servanda –avtal skall hållas: dvs även inom forskar- och utbildningsvärlden måste vi anpassa oss till den nya  verkligheten.  Inom en organisation som CGIAR har detta varit och är en tämligen smärtsam och utdragen process där alternativet varit att gå emot staters åtaganden under t ex Biodiversitetskonventionen och WTO-avtalet. Det senare en politiskt omöjlighet. Om bakgrunden till och anpassningen av CGIAR till nya geopolitiska reglerna för forskningens bedrivande redovisas i bilagda uppsats( Download utbyta_biodiversitet_cgiar3.pdf).

Vad sker inom SLU?
Under 2006-2007 genomförde svenska Vetenskapsrådet/VR en utredning som visade att svenska forskare redan påverkas eller kommer att i ökande grad påverkas av de nya
regelverken i sin forskning. Planer finns inom VR att inrätta ett s k ABS-sekretariat med uppgift att: ”… utveckla kompetens, erfarenheter, erfarenhetsnätverk och webb-service inom området för att bistå forskare. Sekretariatet bör söka utveckla ett ”Certificate of obeyance” som verifierar att forskaren har följt de bestämmelser och rekommendationer som gäller för det land hon/han avser att besöka för sin forskning.”

Inom SLU blir det alltmer uppenbart att bilaterala och internationella tillträdes- och utbytesfrågor nu måste hanteras mer proaktivt.  Vissa avsnitt ur ett Sida-finansierat program vid SLU (rörande genetiska resurser och immaterialrätt) presenteras redan  idag för SLU-forskare och studerande vid t ex Naturicum, Biocentrum samt vid enskilda institutioner. Denna verksamhet beräknas expandera de närmaste åren.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om CGIAR, WTO, biodversitet, vetenskap, SLU, jordbruk, växtförädling

Till alla klimatskeptiker

Av Dennis Eriksson, Institutionen för växtförädling och bioteknik, SLU Alnarp

Det finns väl knappast någon som har missat de senaste årens intensiva diskussion om växthuseffekten och den ökande globala medeltemperaturen, framförallt inte efter att FN:s klimatpanel IPCC  och Al Gore fick dela Nobels fredspris förra året. Ett snabbt sökande i bloggosfären på orden klimat, klimatförändring, växthuseffekten och global warming antyder dock att det är klimatskeptikerna – dvs de som förnekar att den globala medeltemperaturen har ökat och/eller att temperaturökningen är orsakad av människan och/eller att det är ett problem – som dominerar debatten. Det gjorde mig lite förvånad. Jag trodde inte att det fanns så många sådana stolliga idéer kvar, med tanke på den mängd av information som sköljt över oss de senaste åren.

Jag saxar in lite citat/rubriker som jag har hittat på en del bloggar:

 ”Är klimathotet på riktigt?”

”Det kommer nya fakta eller vetenskapliga bevis i stort sett varje dag som motbevisar IPCCs teori att människan påverkar klimatet.”

”Det börjar bli lite problematiskt med alla köldrekord. När det är kallt är det naturligt men när det är varmt är det människans fel.”

“Koldioxidens bidrag är litet.“

”Koldioxid är extremt bra, en absolut nödvändighet för livet själv. Högre koldioxidhalt innebär att växtriket växer mer, behöver mindre vatten, och därmed avger mer syre.”

”Precis som religiösa fanatiker inte har någon rätt att köra ned sina dogmer i halsen på folk, har inte heller miljöaktivisterna någon rätt att köra ned sina “vetenskapliga” föreställningar i halsen på folk.”

”Det kommunistiska klimatmanifestet.”

”EU håller på att utvecklas till en storsocialistisk stat. Det handlar om en attack mot vår frihet och den fria marknaden.”

Men vad klimatskeptikerna än säger så är så gott som alla seriösa klimatforskare överens om att ökande koldioxidhalt i atmosfären gör att jorden blir varmare och att antropogena utsläpp av växthusgaser bidrar till denna process. Vetenskapshistorikern Naomi Oreskes gjorde år 2004 en genomgång av de 928 artiklar som innehöll orden “global climate change” och fann ett totalt konsensus kring teorin att mänskliga aktiviteter orsakar klimatförändringar.

Det finns många klimatskeptiker som resonerar lugnt och sansat och utifrån ett vetenskapligt förhållningssätt, men tyvärr så hittade jag på diverse bloggar en lång rad helt stolliga argument. Här är några vanliga:

- Medeltemperaturen har faktiskt inte ökat sedan 1998.

- Koldioxid är ett obetydligt ”spårämne” i atmosfären eftersom den bara utgör 0,038%, dvs 380 ppm (parts per million), och den har därför ingen effekt på klimatet. (Sanningen är att man kan se ett mycket tydligt samband mellan koldioxidhalten i atmosfären och medeltemperaturen i mätdata över de senaste 650.000 åren, där koldioxidhalten har pendlat mellan 180 och 280 ppm.)

- Och även om nu koldioxidhalten skulle ha betydelse för klimatet så är det ju faktiskt inte bara människan som bidrar med denna gas, utan även alla djur som går omkring och andas.

- Klimat-alarmismen handlar inte om klimatet utan om att ta kontroll över individen och nedmontera hela vårt välstånd.

- Det har hänt förr. Jorden har i urtiden varit både varmare och kallare än vad den är nu. (Visst har den det. För drygt 250 miljoner år sedan ökade medeltemperaturen till 6 grader varmare än vad vi har idag, koldioxidhalten hamnade någonstans mellan 2000 och 3000 ppm och syrehalten sjönk drastiskt. 90% av allt liv i haven och 75% av allt liv på land utrotades inom en mycket kort period. Vi vet mycket väl att det blir eländigt för väldigt många om jorden blir varmare. Att temperaturen varierar i ett geologiskt tidsperspektiv kan vi inte göra något åt, men vi måste försöka hindra den uppvärming som orsakas nu av oss människor.)

- Det hänvisas dessutom ibland till The 2008 International Conference on Climate Change, som hölls i New York i mars, där IPCC kritiserades och det hävdades att klimatförändringarna enbart har naturliga orsaker och är inte orsakade av människan. (Haken är bara att konferensen organiserades och sponsrades av Heartland Institute, en amerikansk tankesmedja som åren 1998-2005 mottog sammanlagt 560.000 dollar av världens största oljeproducent  ExxonMobil. Och trots att det anges som en vetenskaplig konferens så var det bara ett fåtal vetenskapsmän/kvinnor som deltog. Dessutom kan du ju ta en titt på listan över konferensens medfinansiärer. Say no more.)

 

Vad beror då denna skepsis på? Skepsis kan ofta vara sund och viktig för att driva kunskap och debatt framåt, men i det här läget blir det bara stolligt. Jag tycker mig se tre huvudsakliga orsaker:

1. Folk är bekväma och vill inte ändra sin livsstil. När man vill att det ska vara på ett visst sätt så tar man på skygglappar.

2. Man drunknar i informationsflödet och slår ifrån sig för att man helt enkelt inte orkar ta in allt elände.

3. Man har ”hört det förr”. Det var kvicksilver och bekämpningsmedel på 1960-talet, kärnkraft och älvkamp på 1970-talet, surt regn och ozonhål på 1980-talet, Öresundsbron och Dennispaketet på 1990-talet. Och vi lever ju fortfarande! (Javisst, vi har haft miljöproblem förr och en del har vi lyckats komma till rätta med. MEN det har inte hänt av sig själv. Det har tagit en väldig massa jobb under många år. Problemet med klimatförändringarna kommer inte heller lösa sig av sig själv.)

Tack och lov är det dock inte total öken i bloggdjungeln. Tidningen Arbetaren gör en hedervärd insats med sin klimatblogg och här hittade jag en blogg som på ett utmärkt sätt granskar klimatskeptikernas argument.

Jag håller definitivt med om en sak , och det är att där finns en hel del osäkerheter kring klimatförändringarna. Men dessa osäkerheter handlar framförallt om omfattningen och den exakta geografiska distributionen av klimatförändringarna, exakt hur illa det skulle gå om vi bara blundar och kör på, samt exakt vilken nivå av antropogena växthusgasutsläpp vi måste ner i för att systemet ska stabiliseras. Det är därför man läser många ”very likely” och ”with high confidence” i IPCCs rapporter. Frågan är inte alltså längre OM vi har ett problem, utan HUR STORT det är och VAD vi ska göra åt det.

Följande vet vi med säkerhet idag:

- Jordens medeltemperatur har ökat med 0,74 grader Celsius de senaste 100 åren (1906-2005), med betydligt högre ökning den andra hälften av århundradet relativt den första hälften.

- De årliga utsläppen av koldioxid ökade med omkring 80% från 1970 till 2004.

- Sedan industrialiseringens början kring år 1750 har halten koldioxid i atmosfären ökat från en historiskt sett stabil nivå  på omkring 280 ppm (parts per million) till 379 ppm år 2005 (se bild). Den historiska halten av atmosfäriska gaser känner man till genom analys av isborrkärnor från Antarktis och Grönland.

- Även växthusgaserna metan och dikväveoxid följer samma branta kurva uppåt (se bild).

- En studie på isborrkärnor som publicerades i Science år 2005 visade ett starkt samband mellan temperatur och atmosfärisk koldioxidhalt. Dessutom visades att koldioxidhalten pendlat mellan omkring 180 och 280 ppm de senaste 650.000 åren, och har aldrig under denna tid varit över 300 ppm.

- I Sibirien finns väldiga metanlager som kan börja läcka ut ifall permafrosten tinar upp.

- I peruanska Anderna har 22% av glaciärerna smält bort sedan 1970. Detta får svåra konsekvenser bland annat för huvudstaden Lima, som redan upplever vattenbrist. Samma trend ser man för glaciärer i Bolovia, Ecuador, Colombia och Venezuela.

- Den arktiska isen smälter mer om somrarna nu än den gjorde under 1980- och 90-talen, och den smälter snabbare än vad klimatmodellerna har förutsagt.

Nu får det räcka med siffror för denna gång. Men jag ska också länka till några rapporter och artiklar som diskuterar problemet med klimatförändringarna, och jag skulle mycket gärna vilja att alla ni klimatskeptiker tar er tid att ögna igenom dessa.

- IPCCs rapporter från åren 1990, 1995, 2001 och 2007. Framförallt är det ju den senaste som är viktig att läsa (pdf).

- Sternrapporten som visar att det lönar sig ekonomiskt att satsa på klimatstabiliserande åtgärder.

- DNs artikelserie om scenarier vid olika många graders uppvärmning.

 

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om klimat, klimatskeptiker, klimatförändringar, IPCC

Sagan om det gyllene riset- eller den gröna dogmens triumf

Av Jens Sundström Inst för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

Människor behöver få i sig A-vitamin via maten. A-vitaminbrist leder till synnedsättning och blindhet. Detta är ett reellt problem framförallt för barn. I synnerhet för barn som lever under fattiga förhållanden och som får i sig en allt för ensidig kost. Enligt WHOs beräkningar blir ca 250 000 barn blinda varje år till följd av A-vitaminbrist. I många länder finns därför program som förser fattiga med A-vitamintillskott och i Sverige väljer man att ge spädbarn AD-droppar och att A-vitaminberika konventionellt producerad lätt- och mellanmjölk.

Vi har haft besök av Ingo Potrykus här på SLU. Potrykus är en av de som lett arbetet med att ta fram en GM-rissort, det så kallade gyllene riset (eng. Golden rice), som producerar ß-karoten i riskornen. ß-karoten omvandlas i kroppen till A-vitamin. Tanken är att egenskapen som ger ß-karoten ska korsas in i lokala rissorter och kunna bidra till att bekämpa A-vitaminbristen i länder där ris är den huvudsakliga stapelfödan.

Den, i det närmaste, helgonförklarade Vandana Shiva har dock proklamerat att det gyllene riset är en bluff och endast är ett sätt för stora multinationella företag att smyga in GM-grödor till världens fattiga. Shiva vill istället att man strävar mot att människor äter en mer varierad kost där A-vitaminrika grönsaker utgör en del. Det är naturligtvis en god idé men det finns inget motsatsförhållande mellan denna strävan och det gyllene riset. Snarare kan ß-karotenet i det gyllene riset ses som ett tillskott jämförbart med vår A-vitaminberikade mjölk. Framtagandet av det gyllene riset är främst finansierat av Rockefeller Foundation och Melinda and Bill Gates Foundation. Det huvudsakliga stödet från kommersiella intressen är att de har givit upp sina licensrättigheter för de metoder som använts i projektets experimentella del och på så sätt bidragit till att göra riset fritt tillgängligt för forskarna och i förlängningen även de lokala lantbrukarna.

Jag träffade Ingo Potrykus första gången 2002 och vid det tillfället var i huvudsak det experimentella arbetet klart. Då återstod att göra fältstudier samt det digra arbetet att få riset godkänt av EU, vilket krävdes och fortfarande krävs för att länder som Indien och Filippinerna ska börja odla det gyllene riset; då de inte vill riskera att drabbas av exportförbud till EU. När Ingo Potrykus nu, sex år senare, besökte SLU gav han en dyster bild av arbetet med det gyllene riset. Riset är fortfarande inte godkänt vilket inte beror på att man misslyckats med den vetenskapliga ambitionen att ta fram ett ris som på ett säkert sätt producerar tillräckligt mycket ß-karoten utan att riskbedömningen för GM-grödor tar lång tid att genomföra. Enligt Potrykus har den omfattande värderingen av, i de flesta fall, hypotetiska risker som krävs för ett EU-godkännandet effektivt förhindrat odlingen av det gyllene riset.

Det kan vara värt att notera att det gyllene riset är den enda GM-gröda som ens är i närheten av ett marknadsgodkännande som inte tagits fram av ett stort företag. Det gyllene riset bär inte heller på någon markörgen (annat än ß-karotenet sälv, som ger riset dess gula färg) och konsumentnyttan är tämligen uppenbar. För mig förefaller därför den ytterst konkreta risken (mätt i antalet blinda barn/dag) med att inte godkänna det gyllene riset vara större än de återstående hypotetiska risker som skulle kunna förknippas med odlingen av det gyllene riset.

Men med tanke på att godkännandet i princip är en politisk fråga, och att många av våra politiker verkar vara helt förblindade av den gröna dogm som säger att allt som kan betecknas som ekologisk per definition är bra och att all bioteknologisk utveckling inom jordbruket är av ondo, så lär vi nog få vänta på ett godkännande av det gyllene riset.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Golden Rice, GMO Vandana Shiva, A-vitamin, Den Gröna Dogmen, SLU, miljö, politik, växtförädling

Jag noterade att SVT i söndags valde att helt okommenterat sända filmen Monsantos värld. Jag betraktar dokumentären som en starkt vinklad partsinlaga i GMO-debatten och finner det därför märkligt att SVT med sitt publikserviceuppdrag inte gav någon möjlighet, för vare sig för Monsanto eller någon oberoende forskare att kommentera innehållet i dokumentären. Det hela får mig att misstänka att Axel Arno på SVT Dokument utifrån även han är helt förblindad av den gröna dogmen.