forskarbloggen

Vad är syftet med forskarbloggen?

Av Leif Norrgren, Inst för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU i Uppsala

Hej Alla
Ett kort inlägg efter för första gången råkat komma in på SLU bloggen. Jag kanske har missförstått syftet med SLUs blogg, min tanke är att detta är ett forum huvudsakligen för vetenskaplig utveckling och diskussioner, Jag finner det märkligt med refs, långa inlägg att presentera föredrag man kanske haft, eller andra omfattande dokument, en blogg bör vara ide-skapande dvs verka för samverkan och givetvis bidra till en vetenskaplig diskussion (detta korta bidrag bidrar inte till detta, men kanske ska man fundera över vad man vill med en blogg).

Ha en bra kväll, L

Utbyte av biodiversitet –med stolpskott (2/2)

Av Carl-Gustaf Thornström, Enheten för juridik, ekonomi och personal samt Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik

Ett senkommet uppvaknande i CBD –på väg mot en internationell regim?
Vid konventionens 6:e partsmöte beslutades 2002 (dvs 10 år efter antagandet av densamma) om riktlinjer för ABS/tillträde och vinstdelning vid nyttjande av genetiska resurser. Där inleddes även en process för att utveckla en internationell regim för ABS. Dvs en regim som tar hand om icke-VGRLJ som ju sedan 2004 regleras under FAO-fördraget. Denna regim förväntas vara slutförhandlad år 2010. Inom CGIARs genpolitiska kommitté lät vi 2006 genomföra en studie kring  mikrobiell diversitet inom jordbruket. Slutsatsen var följande:

“Because of a combination of factors concerning microbes used in agriculture—for example,
their deployment in open environments; their extremely fast rates of reproduction and
variation; their small size and portability; and historical patterns of use and distribution—it is
difficult, and often impossible, to subject them to legal forms of control or appropriation.”

( “TECHNICAL ISSUES RELATING TO AGRICULTURAL MICROBIAL GENETIC
RESOURCES (AMIGRS), INCLUDING THEIR CHARACTERISTICS, UTILIZATION,
PRESERVATION AND DISTRIBUTION A DRAFTINFORMATION PAPER PREPARED FOR THE GENETIC RESOURCES  POLICY COMMITTEE (GRPC) OF THE CGIAR” by J.G.Howieson,Research Professor, Centre for Rhizobium Studies, Murdoch University, Perth, Western Australia, Rome, April 2007 sid 28)

När detta skrivs (December 2008) är man i regim-processen i färd med att definiera olika begrepp för biologiskt material. Vidare finns en tämligen osäker sidodiskussion där man med s k barcoding antas kunna ”märka” genetiskt material för att sedan kunna spåra desamma vid olika former av utbyten. Med hänsyn till att det tog över 20 år att förhandla fram ett undantag för VGRLJ från CBDs grundsatser om bilateralt tillträde, ter det sig mer än osannolikt att en internationell regim under CBD för alla övriga genetiska resurser skulle kunna vara klar 2010. Men samma trodde vi ännu år 2000 rörande VGRLJ –och 2001 var det multilaterala fördraget i hamn. Så osvuret är bäst. Även om stalltipset är mer åt kaoshållet.

Försök att väcka åtaganden till liv
Våren 2002 inledde jag kontakter med Sida/SAREC, Formas och Vetenskapsrådet/VR om behovet att utveckla kompetens och mekanismer i Sverige rörande bl a svenska forskares tillträde till genetiska resurser i andra länder som infört lagstiftning under CBD. Något år senare genomförde Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald en enkät till Sveriges 40 universitet och högskolor rörande hur dessa utvecklat policies och procedurer för att informera och hjälpa svenska forskare som avser tillträda andra länders genetiska resurser. Mindre än hälften svarade på enkäten –och endast 8 visade sig ha hört talas om CBDs artiklar om tillräde. Det var uppenbart att det i Sverige borde tas fram en handbok för svenska forskare. Hösten 2004 presenterade jag vid en konferens på Naturhistoriska Riksmuséet en “Checklist for Swedish scientists regarding collection and import of biological material and related information to Sweden from countries that have introduced new access and benefit sharing ABS- legislation under the Convention on Biological Diversity and other proprietary agreements”.

Samtidigt hade docent Lars Björk startat ett liknande arbete inom Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald. Våren 2005  beslutade vi samarbeta och i maj  2006 presenterade vi vårt förslag till Sida/SAREC, Formas och VR.  VRs styrelse beslutade hösten 2006 att tillsätta en arbetsgrupp för att arbeta vidare med vårt förslag. Jag kom att ingå i denna arbetsgrupp.Vårt förslag presenterades för VRs styrelse i juni 2007. Delar av vårt förslag publicerades 2007  i två uppsatser i IP-Världshandboken  -best practise in health and agricultural innovation (www.iphandbook.org).

VRs styrelse beslutade att inrätta ett s k ABS-sekretariat (tillträdes och vinstdelnings-) vars huvuduppgift skulle vara att bygga upp en erfarenhetsbank, personnätverk, utveckla certifikat för svenska forskares tillträde samt undersöka möjligheter till bilaterala avtal med viktiga biodiversitetsländer rörande tillträde för akademisk forskning. I samband med  regeringsarbetet 2007-2008 med ny forskningsproposition gjordes inom VR försök att få med skrivningar rörande ABS-frågor i den kommande propositionen. Tyvärr var ingen hemma på utbildningsdepartementet. Där var nästan lika tomt som i Grytviken på Sydgeorgien. Däremot finns det ett drygt 15-tal sidor i propositionen rörande immaterialrätt och lärarundantag. Myntets andra sida: tillträdesfrågor existerar alltså dock ännu ej på utbildningsdepartementet -15 år efter det att den av bl a Sverige signerade CBD trädde i kraft.

Att komma till skott –på riktigt
Våren 2008 kontaktade jag dr Lars Nilsson på VR. Man genomgick just då en omorganisation och vårt  förslag rörande ABS-sekretariat var knappast högprioriterat. Dessutom ansåg GD Pär Omling att det behövdes tryck från aktiva forskare för att VR skulle kunna gå vidare. Vid årets systematikdagar på SLU  den 24-25 november samlades ledande svenska forskare. Där antogs följande uttalande, vilket insänts till VRs GD Pär Omling:

”Årets Systematikdagar i Uppsala samlade ca 190 forskare verksamma inom området taxonomi/systematik. I samband med presentationer och diskussioner uppmärksammades framväxten av nya internationella regler rörande tillträde och utbyte av biologiskt material. Under Systematikdagarna gavs flera exempel på hur det blir allt svårare, särskilt i tropikerna, att framgångsrikt bedriva biologisk biodiversitetsinriktad grundforskning där insamling av eller provtagning från levande organismer ingår som ett nödvändigt inslag. Vetenskapsrådet stöder ett antal sådana forskningsprojekt. Systematikdagarna noterade Vetenskapsrådets nyligen genomförda utredning och förslaget om att inrätta ett s.k. ABS-sekretariat vid VR för att underlätta för svenska forskare att navigera i de nya tillträdesvillkoren: t.ex. tillträde, export och vidare bruk av insamlat material. Systematikdagarna välkomnar VR:s initiativ och vill med detta uttalande uttrycka sitt stöd för den vidare processen i syfte att etablera och göra ABS-sekretariatet operativt.”

Av erfarenhet vet jag att det finns tusentals ytterligare svenska forskare, vilka om tillfrågade, skulle ge sitt stöd till systematikdagarnas uttalande. Låt oss hoppas att de hittillsvarande stolpskotten nu bli mål. Det är ju det som är själva poängen med CBD: att främja tillträdet och dela nyttan av utbytet. Just nu ligger bollen hos VR. Låt oss hoppas förnuftet tar vid… även inom utbildningsdepartementet.

Pingat på Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, miljö, SLU, CGIAR, CDB

Utbyte av biodiversitet –med stolpskott (1/2)

Av Carl-Gustaf Thornström, Enheten för juridik, ekonomi och personal samt Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik

När odlingsfröer, pollen, insekter, fisk och flyttfåglar måste stanna hemma

”…det man inte har själv måste man skaffa någon annanstans – på det ena eller andra sättet”
Torgny Nordin i Svenska Dagbladet den 2 december, 2008

Konventionen rörande biologisk mångfald/CBD antogs i Rio 1992.  Den utgör en av världshistoriens snabbast antagna och ratificerade internationella överenskommelser. Just därför tog det över 20 att förhandla fram ett undantag från  CBD för att möjliggöra fortsatt livsmedelsproduktion i världen. CBD uppmuntrar nämligen stater att  i sin nationella lagstiftning efter eget skön villkora externt tillträde till landets genetiska resurser.  Som illustrerats i min förra blogg skulle tillämpning av CBD på växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk/VGRLJ  kräva hundratals bilaterala tillträdesavtal för varenda individuell modern växtsort av de ca 9000 som årligen produceras. Och då talar vi fortfarande om blott om ca 15% av det årliga globala utsädet. Därför fick vi 2004 ett avtal under FAO som specificerar undantagen från CBD: att de viktigaste genpoolerna för den globala livsmedelsförsörjningen ska vara tillgängliga för utbildning, forskning och förädling enligt ett standardavtal. Alla andra genetiska resurser (förutom de humangenetiska) ligger under CBD och kan tillträdas i enlighet med varje lands tillträdeslagstiftning. I Norden har Norge (borala korallrev), Island (mikrober i geotermiska områden) samt Grönland (samtlig flora/fauna) infört tillträdeslagstiftning. I övrigt är det främst länder i Syd, vilka sedan 1993 infört eller planerar införa dylik lagstiftning. Totalt handlar det  idag om ett  50-tal länder.

Framförhållning –och spelet i korridorerna
Inom dåvarande Styrelsen för U-landsforskning/SAREC hanterades sedan 1975 det svenska stödet till internationell jordbruksforskning genom CGIAR (www.cgiar.org). Redan i slutet av 1970-talet (revisionen av 1962-års konvention/UPOV rörande växtförädlarrätten) erfor vi att VGRLJ var på väg att bli strategiska resurser i geopolitiken. Och  i september 1983 publicerade Dag Hammarskjölds Minnesfond Pat Mooneys epokgörande bok ”The Law of the Seed –Another Development and Plant Genetic Resources” (ISSN 0345-2328). I sin bok framhöll Money bl a Syds enorma agrobiologiska diversitet och dess genpoolers betydelse för den framtida globala livsmedelsförsörjningen. Samtidigt framhöll han bristen på internationella regler rörande genpoolernas nyttjande i Syd  liksom bristen på klar legal status för material från Syd deponerat i de ex situ genbanker som tillhörde eller skulle komma att ingå i CGIAR-systemet.Under åren 1978-1992 finansierade SAREC ett omfattande svenskt forskningssamarbete med Indien rörande crucifera oljeväxters (raps/rybs/senap) odling och nyttjande (förädling/odling /nutrition/toxikologi). Jag var ansvarig handläggare för detta program. Mot slutet av 1980-talet blev det alltmer uppenbart att indierna blev mindre och mindre benägna att dela med sig av eget frömaterial. Detta sammanföll naturligtvis med upploppet till CBD.  1987 inbjöds SAREC´s GD  Bo Bengtsson att deltaga i den s k Keystone-dialogen som var ett försök att sansa entusiasterna för en konvention som undantagslöst uppmuntrar länder att stänga sina gränser för andra länders behov av VGRLJ . Keystone-dialogens ordförande var professor M.S. Swaminathan, tidigare bl a GD för IRRI (www.irri.org). Dialogens rapport presenterades i Oslo i juni 1991.  Dess konsensusförslag stöddes av representanter för privata företag, NGOs (inkl Pat Mooney) , biståndsgivare, FAO, USDA och ett flertal u-länder. Förslaget var enkelt: ett internationellt system för tillträde/utbyte av VGRLJ måste antagas samtidigt med CBD.  Detta placerade SAREC i hetluften och hösten 1991 ombads vi av ledande internationella forskare och förhandlare att tillsammans med  svenska UD, Jordbruks- och Miljödepartementen ordna en s k Konsultation i Sverige i januari 1992. Anledningen var fortsatt bristen på insikter hos CBD-förhandlarna om betydelsen av multilateralt tillträde för VGRLJ. Den snäva sekterismen kvarstod. Likt Keystone-dialogen deltog ledande beslutsfattare från privata företag, NGOs (inkl Pat Mooney), biståndsgivare m fl. Slutdokumentet: ”Future food security and Plant Genetic Resources” (SAREC Documentation 1992:2) utgjorde en vidareutveckling av Keystone-dialogens förslag. Rapporten presenterades som ett informationsdokument vid slutförhandlingen av CBDs texter i Nairobi i april 1992. Och påverkade helt klart skrivningarna i CBDs s k ”Nairobi final act”, där VGRLJ-processen under FAO skulle precisera de multilaterala undantagen från CBD. FAO-processen blev som sagt långvarig och 1993 när CBD trädde i kraft blev frågan om juridisk status för CGIARs genbanker ren dynamit. I oktober 1994 undertecknades avtal mellan dessa genbanker och FAO i avvaktan på ett internationellt fördrag rörande VGRLJ.  Samma år tillsattes genom SAREC på svenskt initiativ en genpolitisk kommitté (GRPC) inom CGIAR för att hantera korsvindarna från bl aCBD, FAO-processen och TRIPS-förhandlingarna. Inom SAREC skrämdes vi av bristen på policykoherens bland de regeringar som förhandlade t ex  i CBD, FAO och TRIPS. Så hösten 1995 kontaktade vi UD och föreslog att en utredning kring denna brist borde genomföras. Biståndsminister Pierre Schori var positiv och professor Bo Bentgtsson samt undertecknad fick uppdraget i februari 1996. Vår rapport: ”Biodiversitet och framtida genpolitik”,  UD Ds 1996:73,  presenterades för statssekreterare Mats Karlsson i September 1996. Vid denna tid hade CBD trätt i kraft, medan undantagsförhandlingarna rörande VGRLJ i FAO ännu pågick.

En av våra slutsatser i rapporten var följande: ”Enligt utredningen kommer tillträdes-frågorna inom en snar framtid sannolikt att ytterligare komplicera verksamheten på ett flertal forsknings-områden främst inom medicin-, natur- och lantbruksvetenskap” (a.a. sid 112).

Eftersom svenska regeringen i proposition 1993/94 föreslagit en Strategi för biologisk mångfald, inrättande av ett Vetenskaplig råd för biologisk mångfald samt skapandet av ett Centrum för biologisk mångfald vid SLU hoppades prof Bo Bengtsson och jag att vi skulle konsulteras i denna process. Så blev icke fallet. Ett 50-tal remissvar inkom på vår rapport. Våra huvudbudskap och förslag var och förblev skott i mörkret. Bristen på vilja till diskussion kring policykoherens kvarstod. Världsbanken reagerade dock: vår utredning översattes till engelska och vi publicerade 2001 en uppföljningsstudie med titeln ”Why governments can´t make policy –the case of plant genetic resources in the international arena”. Jag hade under åren 2000-2008 förmånen att ha en del av min verksamhet förlagd till Centrum för biologisk mångfald/CBM. Med mina flerdecennielånga internationella SAREC-erfarenheter bl a från upploppet till CBD, CGIAR- och FAO-processerna blev det för mig anmärkningsvärt att policykoherensfrågar var helt frånvarande i CBMs verksamhet. Dvs mångfaldsfrågor i multipel kontext av Sveriges samma/andra åtaganden under UPOV, TRIPS, FAO-fördraget, WIPO-processen mm. Här står CBM sedan 1996 inför en ganska omfattande –och nödvändig tillnyktring.

Biodiversitetskonventionens tillämpning –ett stolpskott
Konventionstexten uppmanar signerande parter att främja underlättat tillträde. En genomgång av ett femtontal tillträdeslagar (varav flertalet trätt i kraft) i viktiga biodiversitetsländer i Syd visar dock på motsatsen: Brasilien, Andinska Paktens gemensamma regim, Sydafrika, Seychellerna, Malawi, Afrikanska Unionens modellagar, Indien, Indonesien, Filippinerna, Malaysia m fl. Några av dem närmast drakoniska. Nedan redovisas processen för tillträde till genetiska resurser i Indonesien.

RESEARCH PROCEDURES FOR FOREIGN RESEARCHERS  IN INDONESIA
1. A formal letter of request to do research in Indonesia, a copy of which is addressed to the Indonesian representative abroad, (e.g. Indonesian Ambassador, Consul General, or Consul).

2. Six copies of detailed research proposal which should have a title, stated objectives and description of the methodology and concept, as well as locations (including a listing of village(s), town(s) and or city (ies) where field research will be done) and the starting date and duration. This should be written in either English or Bahasa Indonesia.

3. Six copies of researcher’s curriculum vitae including a list of publications.

4. Two letters of recommendation, one from a professor or equivalent senior researcher in the researcher’s discipline and the other from an official of the researcher’s home institute or university.

5. Letters of recommendation from an Indonesian academic institution or a Research & Development Center

6. A letter guaranteeing sufficient funds to cover research and living expenses in Indonesia and fees for the Indonesian counterpart(s)

7. Health certificate

8. Letter of recommendation from Indonesian representative abroad

9. Three recent photographs (passport size).

10. Three copies of research’s passport

11. A list of the equipments brought to Indonesia, if any, to support the research. The value of these equipments should be stated in US dollars.

12. If researcher plans to bring his or her spouse and children with him/her to Indonesia, the researcher must submit a copy of marriage certificate, spouse’s resume, photographs and clear photocopies of his/her family’s passport.

Liknande gäller i Brasilien, Sydafrika –men även i Australien. Just därför fick den svenska ostindiefararen S/V ”Götheborg” inte med sig något material från nationella territorialvatten i i dessa länder under sin seglats  i Linnés kölvatten 2005-2007. Jag tillfrågade hösten 2005 juridiska avdelningen vid Göteborgs universitet hur de (sedan 1995) hjälpt forskarna ombord på ostindiefararen att erhålla tillträdestillstånd. Generat svarade juristerna att de ansåg detta var forskarnas egensak. Om man granskar processen i Indonesien förstår man varför Göteborgsjuristerna kastat in handduken. Men detta är naturligtvis helt oacceptabelt.

Pingat på Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, biodiversitet, SLU, jordbruk, utsäde, CGIAR, EU, FAO

Vin, bubbel och klimat

av Daniel Lundberg, redaktör Forskarbloggen

 

För den som inte redan vet det, erbjuds det flera kurser inom vinodling på SLU: Nordisk vinodling (10 p.) i Alnarp och Vinodling (7,5 p.) i Uppsala plus några ämnesrelaterade produktions- och exkursionskurser. Utöver rent produktionstekniska detaljer får man även lära sig lönsamhet, ett högst aktuellt tema i dagens nedskärningstider (eller ska man här kanske säga beskärningstider?). När man läser SLU:s Fakta Jordbruk (4-2008) inser man dock att det krävs rätt stora investeringar för att producera något som blir relativt dyrt och därmed mer svårsålt, upp mot 500 kronor flaskan, vilket gör att fokus delvis ligger på att ”sälja en upplevelse, inte en måltidsdryck.” [1] Priset förklaras främst av en låg avkastning, som i sin tur beror på såväl klimat som de nystartade vingårdarnas ålder. Om klimatet gradvis blir varmare samtidigt som gårdarna åldras borde alltså chansen till lönsamhet öka, vilket borde göra att det finns några som kanske inte oroas av de klimatförändringar som tidigare diskuterats så livigt på denna blogg.

Kanske finns det utrymme för ytterligare vinrelaterade kurser på SLU? I novembernumret av Chemical Society Reviews kan man fascineras av två helt skilda typer av forskning: dofter i vin och bubblor i champagne. [2, 3] Bland de hundratals ämnen som identifierats i såväl druvor som vin, är det relativt få som faktiskt ligger bakom den komplicerade doftsammansättning som olika vinsorter genererar. [4] Detta är naturligtvis inte begränsat till vin, något som vilken julmustkonnässör som helst kan intyga, men då artikeln inte tar upp detta gör inte jag det heller! Separationen sker med kända tekniker, men om man ska studera dofter krävs dock något mer än normala gaskromatografiska (GC) metoder, nämligen en mänsklig näsa! Tekniken kallas GC-olfaktometri (GC-O) och kopplar samman den klassiska delen inom vinprovning med kemi. På så vis kan man strukturbestämma såväl shirazdruvans peppriga rotundon och muskatviners blomdoftande linalool (Figur 1). Fascinerande om man tänker efter, eller hur?

    

Figur 1: Linalool (vänster) och rotundon (höger)

 

Om man lyckas få bubblor i sitt vin borde detta kunna generera ett högre pris, kanske för att det känns exklusivare. Det är i huvudsak bubblornas effervescens som gör att champagne och mousserande viner skiljer sig från stilla vinvarianter, i alla fall rent kemiskt sett. [2] För er som vill testa detta betydligt billigare prova med avslagen cola. Nu känns ju just bubbelstudier lite längre bort från SLU:s huvudområden men i förlängningen, med den möjliga ekonomiska förtjänsten i åtanke, finns kanske möjligheten ändå till dylik forskning. Att sedan bubblorna består av koldioxid borde inte störa någon, då vinproduktionen får anses som naturlig och kretsloppsvänlig.

Eftersom många avslutar det gamla året och inviger det nya med alla sorters bubbel är det passande att även göra det här med lite uppiggande fakta! En champagneflaska av normalstorlek (0,75 l) innehåller cirka fem liter koldioxid och ger upphov till smått otroliga hundratals miljoner små bubblor. Framkomsten av bubblor varierar kraftigt i olika glas och klassificeras beroende på hur bubblorna stiger till ytan, där ensamma bubblor är av period-1-typ medan parvisa bubblor motsvaras av period-2. Självklart finns det varianter däremellan, men dessa får klara sig utan specifika namn. [3] Denna lilla kuriosadel får avsluta denna artikel som jag hoppas kan fungera som isbrytare på kommande fester både bland de som dricker skumpa och de som hellre tar en kall, lagrad must. Jag sällar mig gladeligen till de senare.

 

Referenser

[1] Fakta Jordbruk – om forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet (4-2008), Mårtensson A. et al., http://www-nlfak.slu.se/faktajordbruk/pdf08/Jo08-04.pdf

[2] Wine flavor: chemistry in a glass, Polášková P. et al., Chem. Soc. Rev., 37 (2008), 2478.

[3] Recent advances in the science of champagne bubbles, Liger-Belair G. et al., Chem. Soc. Rev., 37 (2008), 2490.

[4] Characterization of Food: Emerging Methods, ed. Gaonkar A., Elsevier, Amsterdam, 1995, 403.

Reflections from meetings with farmers, scientists from various African countries and representatives of international organisations

By Christina Dixelius department of Plant Biology and Forest Genetics

Bye-bye Europe
Many African countries are now seriously taken on gene technology to improve agricultural crops. Since there is an urgent need to solve crop production constrains and policy makers take their time, and many African countries are now starting a new route, independent of Europe. That is implementation of gene technology in conventional breeding programmes. With the aim to alleviate hunger, malnutrition, poverty and initiate downstream refinement of products in small local enterprises. Examples of GM crops range from commercial growing of external produced seeds of Bt cotton (Burkina Faso) and Bt maize (Egypt). But also own national produced virus resistant cassava and sweat potato, fungal resistant cooking banana and other crops that can be found in East Africa and neighbouring countries, not mention South Africa that host a wide range of GM crops. Another reason for this move is that these countries are becoming more dependent on a growing home-market making them independent of international policy makers. GM policy documents and bills are however on their way in various African parliaments, not least in Kenya. So it is far from being a law-less and a un-awared continent. Africa is rich of natural resources, and future applications are endless in terms of bio-prospects.

So how does the farming situation look like? Except South Africa and scattered regions in other countries, farming are mainly done by small rural farmers that use their products for themselves as food and feed and sell potential surplus at the roadsides or local markets, generating very little income. How can their livelihood be improved so they can send their children to school and fulfil other dreams? Since small agro-product based enterprises now are growing up (for biofuel, brewing, food products etc), the demand of crop products in term of quality, quantity and homogeneity is being changed, resulting in a request for access to improved seeds. But most of the African crops are low-yielding since very little breeding has been conducted. Demands of improved varieties are enormous. In other words, the small farmers cannot continue to grow ten different landraces of each crop since refinement requires uniform crops to guarantee high quality products, to avoid destroying processing technologies etc.

An end of “picturesque farming”
Many international donor organisations have for long put huge amounts of money to monitor daily lives of rural farmers and communities. This has attained feelings of romantic farming practice using old traditional technologies. People in the south is now questioning this type of input since they cannot continue to live the old way for text books produced elsewhere, they must adapt to new changes in their societies and challenges (not least climate change related), otherwise they will end up as unemployed people in the cities. These farmers need more advanced input and various types of support, because they must continue producing, producing more and with other types of qualities since land is being scares and populations are increasing.

The message is clear. The rural farmers in Africa need support to develop sustainable agricultural systems, this include massive breeding efforts, in some cases topped with GM, fertilizers and other technologies to avoid eroding soil and the environment, and last but not least important, support from their own governments in various forms. These people demand and deserve a decent life and they are becoming impatient.

Christina Dixelius, just back from a visit in Uganda

Suck, nu är vargen här igen…

Av Dennis Eriksson, Institutionen för växtförädling och bioteknik, SLU Alnarp

 

Greenpeace fortsätter att bevisa den åsikt jag framförde så sent som igår här på Forskarbloggen, nämligen att de regelmässigt överdriver och förvanskar forskningsresultat för att gynna deras syfte att motverka odling av genmodifierade (GM) grödor.

 

Igår kom ett pressmeddelande från Greenpeace där de, med hänvisning till en preliminär rapport från veterinärmedicinska universitetet i Wien till de österrikiska departementen för jordbruk och hälsa, kräver att all GMO-mat och alla GMO-grödor återkallas från marknaden världen över. Rapporten indikerar en lägre fertilitet hos möss som matats med GM-majs jämfört med konventionell (ISO) majs. Men jag ska klargöra med en gång: detta är en preliminär rapport som inte har publicerats i någon peer-reviewed tidskrift och alltså inte har granskats av någon oberoende expert innan den blev presenterad den 11 november.

 

Om de här forskningsresultaten publiceras i en vetenskaplig, peer-reviewed tidskrift så kan vi börja diskutera deras relevans och implikationer. Men än så länge är det bara en preliminär, icke-granskad rapport som, att döma av responsen på diverse webbsidor, bloggar och fler webbsidor, är behäftad med stora fel och brister.

 

Jag ögnade snabbt igenom rapporten och fann genast ett par anmärkningsvärda saker:

 

För det första är kategoriseringen i figur 18 på sidan 76 märklig, där man redovisar kullstorlek i fler eller färre än 8 ungar. Min första tanke var att man kan göra så i efterhand, efter datainsamlingen, för att skapa en skillnad som kanske inte finns om man redovisar distributionen för samtliga absoluta kullstorlekar som förekom i studien. Men jag är ingen vän av konspirationsteorier och tror att forskarna som gjort studien har ett ärligt uppsåt, så den tanken slog jag snart bort. Jag är heller ingen musexpert. Men frågan kvarstår: skulle man se någon skillnad om de redovisade samtliga data på kullstorlekar?

 

För det andra hittar man data som pekar på att än den ena och än den andra majsen är bättre. Inte bara mellan GM-majsen och ISO-majsen utan även med den österrikiska referensmajsen (REF). I tabell 59, sid 77, uppvisar mössen som ätit ISO-majsen en betydligt högre dödlighet än för GM-majsen i första, tredje och fjärde generationen, varav det är signifikant i den tredje. I tabell 39, sid 47, har REF-majsen fler antal födslar än ISO-majsen, samt att honorna har lägre kroppsvikt två och tre veckor efter att ha fött ungar, när de ätit ISO-majs. Både honor och hannar har lägre kroppsvikt på ISO-majs fem veckor efter födsel i första och andra generationen (tabell 42, sid 52). Och så vidare, och så vidare.

 

Att gå ut med pressmeddelanden och krav på GMO-stopp nu gör bara att Greenpeace riskerar att göra bort sig igen. Har de redan glömt hur det gick med GM-sojabönorna för ett par år sedan (1, 2)?

 

För att parafrasera Greenpeace:

Med tanke på hur allvarligt det potentiella hotet mot människors medvetenhet och allmänkunskap är kräver jag att alla Greenpeace aktiviteter ställs in och alla Greenpeace pressmeddelanden återkallas från media världen över.

 

Jag undrar om inte detta fallet nu kan bli spiken i kistan för någon av oss: GMO-förespråkare eller GMO–motståndare. Om det visar sig att de hittills mycket vaga slutsatserna i studien är riktiga så är det nog kört att odla GM-grödor, åtminstone här i Europa. Om å andra sidan studien aldrig ens kommer ut i en peer-reviewed tidskrift så har nog Greenpeace för all framtid förlorat sin trovärdighet i GMO-frågan.

Vem sätter ni era pengar på?

 

1. Marshall A (2007) GM soybeans and health safety – a controversy reexamined. Nature Biotechnology 25(9): 981-987

2. Correspondance (2007) GM soybeans – revisiting a controversial format. Nature Biotechnology 25(12):1351-1360

 

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om GMO, Greenpeace

Fakta om Greenpeace GMO-argument (del 2/2)

Av Dennis Eriksson, Institutionen för växtförädling och bioteknik, SLU Alnarp

 

 

Jag fortsätter här min granskning av de dokument om GMO som Greenpeace lade ut på sin hemsida den 10 oktober.

 

 

Dokumentet ”Fakta och tabeller om genetiskt modifierade organismer”

 

Greenpeace rivstartar här med att rada upp en massa fakta som organisationen International Service for the Acquisition of Agri-biotech Applications (ISAAA) påstås bortse från. Det är bara det att när man läser den refererade rapporten från ISAAA så hittar man till punkt och pricka nästan samtliga fakta som Greenpeace radar upp. Det enda som inte står att läsa om är att utsädet mestadels kommer från de fyra företagen Monsanto, Dupont, Syngenta och Bayer. Dessutom hävdar Greenpeace att det i ISAAAs rapport påstås att Europa är ensamt om att inte odla GM-grödor. Det är rent nonsens och står ingenstans i rapporten. Tvärtom så är Spanien, Frankrike, Tyskland, Portugal, Tjeckien, Polen, Slovakien och Rumänien med på listan över de 23 länder som odlar GM-grödor.

En sak håller jag med om och det är att ISAAA är lite väl entusiastisk när det gäller de framtida möjligheterna för GM-grödor. De fem målen som talas om på sidorna 12-13 i rapporten kan diskuteras. Likväl som man inte ska fördöma gentekniken i jordbruket så ska man heller inte överdriva dess möjligheter att hjälpa oss att komma till rätta med miljöproblem, fattigdom, klimatförändringar m.m. Genteknik är utmärkt som hjälpmedel i växtförädling, men det räcker självklart inte med att stå på labbet och pilla lite för att uppnå ett hållbart jordbruk. Detta kan inte nog understrykas: Genteknik är bra men inte tillräckligt. En artikel i Nature för några år sedan betonade hur viktig den konventionella växtförädlingen är (1).

 

Greenpeace säger sedan att påståenden om att GM-grödor ökar avkastningen är överdrivna. Tja, man kan ju absolut hitta exempel på när där inte är någon större skillnad mellan en GM-gröda och dess konventionella motsvarighet. De insektresistenta GM-grödor, som Greenpeace trots allt medger ger en högre avkastning de år då skadedjurstrycket är stort, ger naturligtvis inte högre avkastning om där inte är mycket skadedjur. GM-grödan har liksom ingen extra fördel då.

Här är några exempel där man har sett en ökad avkastning tack vare det genmodifierade anlaget i en gröda:

- Virusresistent papaya, som räddade hela papayaproduktionen på Hawaii på 1990-talet (2,3).

- Bt-majs (4) och Bt-bomull i USA (4,5).

- Bt-bomull i Indien (5,6,8) och Kina (5,7,8), samt Sydafrika, Argentina och Mexiko (8).

- Bt-majs i en av tre provinser i Spanien (i de andra två provinserna såg man ingen skillnad) (9).

 

Jag håller fortfarande fast vid ståndpunkten att miljontals bönder väljer att odla GM-grödor eftersom de ser fördelarna. Vi läste t.ex. för några år sedan om hur Bt-bomullsfrön spreds illegalt och utan kontroll i Indien (10). Man kan ju tänka sig att bönderna ett år väljer att testa, alternativt blir lurade av företaget, men om nu grödan inte var bra så vore det synnerligen korkat att fortsätta odla den år efter år. Och min erfarenhet är att lantbrukare oftast är mycket kloka människor. Jag har flera gånger framfört denna synpunkt och väntar fortfarande på en alternativ förklaring, från t.ex. Greenpeace, till varför alla dessa bönder väljer GM-grödor.

 

När det gälller problemet med uppkomst av resistenta skadedjur så kan det heller inte nog understrykas: Det är ett problem som finns med eller utan GMO. Robert Bellinger på Clemson University, USA, skriver något tänkvärt i en text från 1996 om resistenta skadedjur:

“Ironically, to produce a resistant population one must start with a pesticide that initially gives very good control.”

Tänk på det när ni diskuterar Bt-grödor.

 

När det gäller användningen av kemiska bekämpningsmedel så visar referens nr 3 i Greenpeace dokument att herbicidtoleranta (HT) grödor har lett till en ökning medan insektresistenta (IR) grödor har lett till en minskning av pesticidanvändningen åren 1996-2004. Det är viktigt att skilja på HT och IR i det här fallet, något som Greenpeace inte gör. Tack till Greenpeace för referensen förresten, jag hade inte läst den tidigare och den var mycket intressant. Den understryker verkligen problemet med uppkomsten av herbicidtoleranta ogräs. Men jag vill åter säga det som jag skrev om i första delen: utvecklingen av ogräs med herbicidtolerans beror på anlaget som grödan har och överanvändningen av en specifik herbicid, och inte tekniken som användes när man tog fram växtsorten.

Samma sak gäller för resistensutveckling hos skadedjur när man odlar IR-grödor. Referens nr 4 i dokumentet visar att refugstrategier har bidragit till att bromsa utvecklingen av resistenta skadedjur.

 

Greenpeace avslutar detta dokument med att skriva att IAASTDs (the International Assessment of Agricultural Science and Technology for Development) rapport

“drar slutsatsen att GMO inte är någon lösning, varken på problemen med fattigdom, hunger eller klimatförändringarna.” Det är en högst bristfällig tolkning av det som faktiskt står i rapporten. Min tolkning är snarare att de menar att modern bioteknologi är användbart men att det bör användas på bättre sätt än vad som görs idag.

Jag saxar lite ur rapporten:

“A problem-oriented approach to biotechnology R&D would focus investment on local priorities identified through participatory and transparent processes.”

De kritiserar även (precis som Greenpeace samt jag och en del av mina kollegor) koncentrationen av R&D och marknadsföring av GM-grödor till ett fåtal stora företag:

“Higher level drivers of biotechnology R&D, such as IPR frameworks, determine what products become available. While this attracts investment in agriculture, it can also concentrate ownership of agricultural resources.”

De skriver, precis som jag tidigare i detta inlägg, inte att genteknik är fel att använda utan snarare att det inte är tillräckligt:

“An emphasis on modern biotechnology without ensuring adequate support for other agricultural research can alter education and training programs and reduce the number of professionals in other core agricultural sciences.”

 

Slutsatsen efter denna genomgång av två dokument nyligen publicerade av Greenpeace är alltså att de regelmässigt snarare än undantagsvis misstolkar och förvränger resultat från vetenskapliga artiklar och rapporter. Man ser det man vill se och läser det man vill läsa. Säkerligen så faller jag själv också för den frestelsen ibland, men just därför är det så viktigt för debatten att påpeka när någon framför ett felaktigt budskap. I dokumentet ”Bevisade miljö- och hälsoeffekter av GMO” misstolkar Greenpeace åtminstone fyra referenser (nr 2, 18, 34 och 35) samt framför ett helt felaktigt påstående utan referens. I dokumentet ”Fakta och tabeller om genetiskt modifierade organismer” påstås en massa saker om ISAAAs rapport som inte stämmer, i två referenser bortser man från uppgifter (nr 3 och 4) och i en referens vinklar man budskapet (nr 5).

 

Det skulle hursomhelst vara intressant att få en kommentar från till exempel Lennart Daléus eller Kathleen McCaughey på Greenpeace. Hur förklarar ni era tolkningar av genomgångna referenser?

 

Ytterligare ett dokument, ”Sociala och ekonomiska effekter av GMO”, publicerades samtidigt som de andra. Dock så är alla angivna referenser i det dokumentet felaktiga och jag ber Greenpeace att rätta till misstaget. När det är gjort så kommer jag att kommentera även det dokumentet här på Forskarbloggen.

 

Referenser

1. Knight J (2003) News feature: A dying breed. Nature 421: 568-570

2. Gonsalves D et al (2004) Transgenic virus resistant papaya: From hope to reality for controlling papaya ringspot virus in Hawaii. The American Phytopathological Society Feature story July 2004

3. Stokstad E (2008) GM papaya takes on ringspot virus and wins. Science 320: 472

4. Carpenter J & Gianessi L (2001) Agricultural biotechnology: updated benefit estimates. Natl. Cent. Food Agric. Policy.

5. Qaim M & Zilberman D (2003) Yield effects of genetically modified crops in developing countries. Science 299: 900-902

6. Bennett R et al (2004) Economic impact of genetically modified cotton in India. AgBioForum 7(3): 96-100

7. Pray C et al (2002) Five years of Bt cotton in China – the benefits continue. The Plant Journal 31(4): 423-430

8. Raney T (2006) Economic impact of transgenic crops in developing countries. Current Opinion in Biotechnology 17: 174-178

9. Gómez-Barbero M et al (2008) Bt corn in Spain – the performance of the EU´s first GM crop. Nature Biotechnology 26(4): 384-386

10. Jayaraman K (2001) Illegal Bt cotton in India haunts regulators. Nature Biotechnology 19: 1090

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om GMO, jordbruk, Greenpeace

Bevisade dumheter från Greenpeace (del 1/2)

Av Dennis Eriksson, Institutionen för växtförädling och bioteknik, SLU Alnarp

 

Den 10 oktober publicerade Greenpeace några dokument om genmodifierade (GM) grödor på sin hemsida. En lång rad argument framfördes, ordentligt refererade med massor av publikationer. Jag satte mig ner för att granska argumenten och alla deras referenser och det var synnerligen intressant må jag säga. Jag ska i två inlägg här på bloggen skriva ner vad jag kom fram till.

 

Dokumentet ”Bevisade miljö- och hälsoeffekter av GMO”

 

Det första argumentet i detta dokument är att insektresistenta GM-grödor har skadlig effekt på andra insekter än just de skadedjur grödorna är modifierade att vara resistenta mot. Som exempel tar de Bt-majs och Monarkfjärilar i Nordamerika. Vad referenserna säger i stora drag är att monarkfjärilar och andra fjärilar äter mindre, har lägre vikt och lägre överlevnad när de utsätts för höga halter av Bt-pollen. Det är egentligen inget häpnadsväckande eftersom Bt-toxiner har specifika verkan mot arter inom ordningarna Lepidoptera (fjärilar och malar), Diptera (flugor och myggor) och Coleoptera (skalbaggar). Mark Sears et al publicerade i PNAS år 2001 flera studier där de visade att pollen från de vanligaste Bt-majshybriderna inte hade skadlig effekt på monarklarver (1), att halten majspollen på bladen av sidenört (milkweed), som är monarkfjärilens värdblomma, sjunker drastiskt redan 2 meter från fältets ytterkant (2) och att överlappet i tid och rum mellan pollenspridning och larvutveckling var begränsat i många fall (3). Slutsatsen var att Bt-majsen har en försumbar effekt på monarkfjärilarna. Valet av referens nr. 2 i dokumentet var slarvig taktik av Greenpeace eftersom den artikeln avslutas: ”it is likely that Bt corn will not affect the sustainability of monarch butterfly populations in North America.”

Formas publicerade den 31 oktober 2008 skriften ”Kunskapsöversikt avseende miljökonsekvenser av genetiskt modifierade organismer” och där kan man på sidan 20 läsa följande:

”Ett stort antal studier av negativa effekter på icke-målorganismer är gjorda på olika Bt-toxin utan att finna några större direkta effekter av toxinet.”

Läs även den mycket läsvärda artikeln av Shelton och Sears från 2001 om kontroversen kring monarkfjärilen (4)

 

Det andra argumentet är att insektresistenta GM-grödor även kan vara skadliga för nyttoinsekter, som t.ex. skadeinsekternas predatorer. I princip så håller jag med men vi måste öppna ögonen och vidga diskussionen en aning. En stor del av litteraturen på området, så även en del av referenserna som Greenpeace anger, menar att man måste jämföra de ekologiska effekterna (positiva såväl som negativa) av GM-grödor med odling av andra kategorier av grödor eller odlingssystem (5, 6). Kan man med GM-grödor reducera mängden insekticider som sprutas över fälten så kanske nyttan för ekosystemet som helhet flera gånger om uppväger den negativa effekten av Bt-toxin på predator-insekter, en negativ effekt som möjligtvis hade funnits även utan GM-grödor.

 

Nästa argument är att Bt-toxin utsöndras till marken från Bt-grödornas rötter. Man kallar det ”hotet mot markens ekosystem”, vilket jag tycker är ett lite väl kraftigt ordval. Greenpeace egen referens nr 18 fastslår att “The Cry1Ab protein had no consistent effects on organisms (earthworms, nematodes, protozoa, bacteria, fungi) in soil or in vitro.” Samma referens diskuterar även fördelen att kvarvarande Bt-toxin kan öka kontrollen av skadeinsekter, dock att det ju samtidigt innebär en ökad risk för nyttoinsekter på fältet. Referens nr 17 behandlar en fråga som det finns olika bud i; den att rester av Bt-grödor skulle brytas ner långsammare i jorden än icke-modifierade grödor. Tarkalson et al (2008) fann ingen skillnad mellan GM-majs och konventionell majs (7).

 

Ett annat argument handlar om herbicidtoleranta (ej ogrästoleranta, som Greenpeace skriver) grödor, HT-grödor, och användningen av glyfosat som säljs av favoritfienden Monsanto. Referens nr 22 visar att glyfosat och Roundup kan ha en effekt på mänskliga placentala celler samt på ett enzym som styr östrogensyntes. Denna studie har blivit kritiserad för att man har utsatt isolerade celler för halter av Roundup som aldrig skulle förekomma i en levande varelse. Det finns många in vivo-studier där man inte har upptäckt någon skadlig effekt på djur av något slag, med halter av Roundup som motsvarar de man kan förvänta sig i fält (8, 9).

Referens nr 23 går delvis i samma spår. Roundup hade i den studien en mycket skadlig effekt på tre arter av grodyngel, men frågan är om inte också detta är en dosfråga? Har man i vattendrag någonstans uppmätt de halter av Roundup som applicerades direkt i vattnet i den studien? Har man det så finns det skäl att ta det på största allvar. Roundup är trots allt en herbicid, och jag känner inte till någon herbicid som är nyttig att förtära i stora mängder.

The International Programme on Chemical Safety (IPCS), vilket är ett samarbete mellan UNEP, ILO och WHO, gjorde 1994 en omfattande sammanställning av riskstudier på glyfosat. Man fann mycket små effekter i olika organismgrupper, och alla vid höga doser.

Det bästa vore naturligtvis att slippa använda någon herbicid överhuvudtaget, där är jag fullständigt överens med Greenpeace. Men så länge vi inte har någon ekologisk metod för ogräsbekämpning i det storskaliga jordbruket i västvärlden, som lyckas med att undanröja varje spår av ogräs, så ser jag HT-grödor som ett komplement till ekologiska metoder för att slippa använda betydligt giftigare herbicider.

 

Man fortsätter argumentationen kring HT-grödor och pekar på problemet att ogräs utvecklar tolerans mot herbiciden. Det är ett problem, javisst, som beror på att man tyvärr bara kör på med nästan uteslutande glyfosat-toleranta och glufosinat-toleranta grödor. Vad som saknas är utveckling av fler herbicider för att få fler alternativ till Roundup. Men Greenpeace har helt missat en sak. Detta är inte ett problem som beror på att de glyfosat-toleranta grödorna just råkar vara genmodifierade. Herbicidtolerans har utvecklats i grödor även genom konventionella metoder. I en studie som jämför herbicidtolerans i GM-raps och konventionell raps sägs följande:

“We find no evidence that the technology used in the production of HT cultivars has any influence on their performance as crops.” (10)

 

Nästa argument är att användningen av ogräsmedel på GMO-soja leder till en minskad andel av kvävefixerande bakterier. Återigen drar Greenpeace alltför stora växlar av det som står i referenserna. Båda referenserna (nr 34 och 35) medger att det behövs mer forskning eftersom man inte kunnat se några effekter på skörd i fält, annat än i ref 34 som visar indikationer att glyfosat kan minska sojaskörden under förhållanden med vattenstress.

 

Nästa argument vinner nog Stora Fantasipriset. ”De längsta säkerhetsproverna för GMO är endast 90 dagar.” Detta är lögn och dikt. Tyvärr är där ingen referens så jag vet inte var Greenpeace har fått detta ifrån. Däremot kan man ta en titt på sidan 6 i referens nr 38 där det framgår att testperioderna i tre av studierna som gås igenom, nämligen Noteborn et al, 1995; Pusztai, 1998 och Teshima et al, 2000, är 91-150 dagar. Dessutom, att få en GM-gröda från laboratoriet till växthuset till fältförsöket och till sist till den kommersiella odlingen tar många år och åtskilliga rigorösa tester. Se bara på Plant Science Sweden, de har förgäves försökt i tio år att få ut sin industripotatis med modifierad stärkelse på de svenska åkrarna.

 

Men sen kommer ett argument som får Hederspriset i Fri Fantasi: ” Det är ogrundat och vilseledande att påstå att GMO måste vara ofarligt bara för att människor som bor i USA har konsumerat dem i över tio år utan att några uppenbara skador har observerats.” Allvarligt talat, 300 miljoner människor kan inte äta hälsovådliga matvaror i tio år utan att det får effekter på hälsan.

 

I del 2 ska jag gå igenom Greenpeace dokument ”Fakta och tabeller om genetiskt modifierade organismer”

 

Referenser

1. Hellmich R et al (2001) Monarch larvae sensitivity to Bacillus thuringiensis-purified proteins and pollen. PNAS 98(21): 11925-11930

2. Pleasants J et al (2001) Corn pollen deposition on milkweeds in and near cornfields. PNAS 98(21): 11919-11924

3.Sears M et al (2001) Impact of Bt corn pollen on monarch butterfly populations: A risk assessment. PNAS 98(21): 11937-11942

4. Shelton A & Sears M (2001) The monarch butterfly controversy: scientific interpretations of a phenomenon. The Plant Journal 27(6): 483-488

5. Dale P et al (2002) Potential for the environmental impact of transgenic crops. Nature Biotechnology 20: 567-574

6. Wolfenberger L & Phifer P (2000) The ecological risks and benefits of genetically engineered plants. Science 290: 2088-2093

7. Tarkalson D et al (2008) Decomposition of Bt and Non-Bt Corn Hybrid Residues in the Field. Nutrient Cycling in Agroecosystems 80(3): 211-222

8. Williams G et al (2000) Safety Evaluation and Risk Assessment of the Herbicide Roundup and Its Active Ingredient, Glyphosate, for Humans. Regulatory Toxicology and Pharmacology 31(2): 117-165

9. Giesy J et al (2000) Ecotoxicological risk assessment for Roundup herbicide. Rev Environ Contam Toxicol 167:35-120

10. Senior I & Bavage A (2003) Comparison of genetically modified and conventionally derived herbicide tolerance in oilseed rape: A case study. Euphytica, 132(2): 217-226

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om GMO, jordbruk, Greenpeace

Den vetenskapliga metoden

Av Anna Olsson, Institute for Molecular and Cell Biology - IBMC, Porto, Portugal

Här vid den 41:e breddgraden har temperaturen krupit ner mot noll ett par nätter i rad. Vi huttrar i illa isolerade hus och tänker att det här är inte normalt för senhösten. Är inte detta ett tecken på nedkylning snarare än uppvärmning vad klimatförändring beträffar?

Jag bedriver tredje uppgiften helt oplanerat (och småmyser en aning varje gång jag använder termen som låter spionage men avser svenska universitets uppdrag att bedriva undervisning, forskning och - information) genom att förse en bloggkollega med fler argument att använda i diskussionen med en granne som förespråkar att låta immunförsvaret jobba i stället för att vaccinera barn, och stolt berättar hur homoepati fungerade som malariaprofylax när hon var i Afrika. Låt mig citera mig själv:

Hur fungerar vacciner? Genom att man ger en liten dos av smittämnet i en inaktiverad form får man en immunrespons (utan att få sjukdomen) och produktion av antikroppar. Immunförsvaret jobbar alltså. Och det är därför barn ofta blir lite febriga efter en vaccination.Däremot finns det en (omtvistad men ganska vitt spridd) teori bland forskare om att när immunförsvaret inte "får nog att göra" därför att vi har det så rent och hygieniskt hemma och framför allt kring våra barn så löper samma immunsystem amok och allergier utvecklas. Men det är en helt annan sak.

Jobbigt är det med folk som tar en liten gnutta vetenskap, feltolkar den och använder sin egen feltolkning som stöd för sin egen mycket omhuldade teori. Frågan är om man kan påverka dem med rationella argument?

Så länge de inte gör illa någon annan än sig själv må det vara sin sak. Människor lever långa liv i Afrika utan att ta malariaprofylax. Blir man inte stucken av någon smittad myggga är alla profylaxmetoder lika effektiva. Förhoppningsvis använde din granne en metod till, nämligen myggnät.

Men när man kampanjar för att inte vaccinera sina barn är det gravallvarligt. För vaccin är inte hundraprocentiga, och för att vaccinering ska vara så effektivt så möjligt på folkhälsonivå krävs att så många barn som möjligt vaccineras. Slutresultatet beror av en kombination av att varje barn har ett bättre skydd och att varje barn har en mindre sannolikhet att träffa ett smittat barn. När nästan alla barn vaccineras löper de ovaccinerade väldigt liten risk att smittas, eftersom det är så osannolikt att de träffar någon som är smittad.När vaccinationsfrekvensen går ner, som den gjorde i Storbritannien efter (falsklarms)teorin om autism, går sjukdomsfrekvensen upp. Då är risken större för varje barn att träffa ett smittat barn. Och ett ovaccinerat barn som träffar ett smittat barn --- ja det kan kanske till och med din granne räkna ut?

Global uppvärmning eller nedkylning? Verksam homeopati eller tursam turist? Som forskare funderar jag på om inte en av våra viktigaste uppgifter i kommunikationen faktiskt är att främja kritiskt tänkande och sprida information om den vetenskapliga metoden. Jag tänker särskilt på vikten av att samla in fakta systematiskt och objektivt och inte dra slutsatser förrän man har ett tillräckligt stort material.

När svd.se för halvannann månad sedan skrev om vetenskaplig granskning av komplementärmedicin blev det stor diskussion bland läsarna. Många som blivit hjälpta av homeopati och andra metoder utanför skolmedicinen reagerade starkt på påståendet att det huvudsakligen (för att inte säga uteslutande) är frågan om placeboeffekt. För den enskilda individen är det naturligtvis likgiltigt vad det är som hjälper om det hjälper. Men vad få tänker på är att man själv är ett rätt begränsat vetenskapligt underlag i medicinska sammanhang. Rent krasst kan jag bara dra slutsatser i situationer där jag kan använda mig själv som kontrolljämförelse, det vill säga där behandlingsresultatet är reversibelt. Om jag får ont i huvudet av stark blomdoft och denna huvudvärk släpper när jag bär ut blombuketten på balkongen, återkommer när jag sätter in den igen osv osv kan jag dra slutsatsen att jag får huvudvärk av stark blomdoft. Om jag gått hos en läkare och inte blivit frisk och så går till akupunktören och blir frisk så kan jag inte säga om akupunkturen gjort mig frisk eller om jag tillfrisknat av mig själv (som man ofta gör med olika former av muskelsmärtor efter överansträngning, exempelvis). För att utvärdera om akupunktur är effektivt utöver placeboeffekten behöver man en grupp som behandlas med akupunktur och en som behandlas med en förmodat ineffektiv behandling av motsvarande typ (placebo).

När man läser Singhs och Ernsts lista över effektivt och ineffektivt ska man förstås göra det med kritisk blick. “Absence of evidence isn’t evidence of absence” säger vi i forskningsvärlden. Om det inte finns stöd för att en metod fungerar kan det bero på att det bara finns ett fåtal studier och att dessa inte visat något påtagligt resultat. Det vetenskapen vet är inte sanningen, bara det bästa vetandet för stunden, och det kan komma att ändras. Å andra sidan, om det finns ett rimligt antal studier och ingen av dem visar på någon effekt, då finns det all anledning att vara tveksam.

Systematisk insamling och analys av data är bara en del av det vi ibland lite pretentiöst kallar "den vetenskapliga metoden". En annan viktig aspekt av modern forskningsmetodik är peer review och publicering av resultat så att de blir tillgängliga för alla i branschen (och gärna också utanför den). Men det är nog material för ett blogginlägg i sig - kanske en tråd någon kollega vill ta upp?