forskarbloggen

Food, sustainability and plant sciences

är temat för EMBO/EMBL Science & Society Conference nummer tio, i Heidelberg i november. Där kommer man att diskutera frågor som ofta debatteras här på bloggen. Jag hoppas att någon av er debattörer här kommer att vara med i Heidelberg och ge oss en rapport här så småningom!

Första spadtag för BioCentrum

Av Harald Cederlund, BioCentrum, Institutionen för mikrobiologi, SLU i Uppsala.

För er som missade dagens begivenhet kommer här en kort rapport. Ombyggnationen av Ultuna Campus (dvs. det mesta av SLU i Uppsala) har börjat dra igång på riktigt. Idag var det dags för första spadtag för BioCentrum, det första av tre större byggprojekt som kommer att genomföras inom de närmaste åren. Vädrets makter var med oss och efter tal från rektor, dekan och Akademiska hus’ regiondirektör var det dags för själva grävandet. Jag höll mig framme med kameran. 




Vid spadarna, från vänster till höger: NL-fakultetens dekan: Kristina Glimelius, SLU:s rektor: Lisa Sennerby-Forsse och Akademiska hus regiondirektör: Hans Antonsson samsas om SLU:s ceremonispade. Ordförande för Ultuna studentkår: Oscar Johansson, prefekt vid institutionen för Kemi: Lennart Kenne, prefekt vid institutionen för växtbiologi och skogsgenetik: Eva Sundberg, prefekt vid institutionen för livsmedelsvetenskap: Anders Andrén, prefekt vid institutionen för skoglig mykologi och patologi: Roger Finlay och prefekt vid institutionen för mikrobiologi: Johan Schnürer grävde med en speciellt framtagen sexskaftad tingest.

UNT rapporterar om saken här och för er som är intresserade av den pågående omvandlingen av Campus finns mer att läsa här. Akademiska hus har också en bra sida med aktuell information om byggprojektet.

Pingat på Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om: SLU, Ultuna, Uppsala, BioCentrum

Att söka eller inte söka det är frågan

Av Jens Sundström Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

Den som väljer att inte söka har i alla fall inte någon möjlighet att få några pengar. Den något förnumstiga sanningen får man som yngre forskare ofta höra av sina etablerade kollegor när man frågar sig om det är någon mening att skriva ännu en ansökan om forskningsmedel. Som om det rörde sig om något slags lotteri.

Under 2008 skrev jag sammanlagt fjorton ansökningar. Varje ansökan tog upp emot en vecka att skriva. I två av utlysningarna, som båda speciellt riktade sig mot forskare på SLU, inkom närmare 40 ansökningar. En ansökan per utlysning beviljades forskningsmedel. 40 arbetsveckor som istället kunnat ägnas åt forskning. Lägg därtill till den tid som de sakkunniga ägnat åt att granska min och de övriga forskarnas ansökningar och var och en inser att det måste vara ett väldigt bra projekt som beviljas väldigt mycket pengar för att motivera all förlorad forskningstid. Fast om man som forskare får information om hur mycket pengar som finns att söka samt en uppskattad beviljandegrad är detta egentligen inte ett problem. Det går då att ta ställning till om det är värt tiden att skriva ännu en ansökan.

Problem uppstår dock när förutsättningarna ändras efter det att utlysningen skett. I början av året arbetade jag med en ansökan för de särskilda forskartjänster som KVA utlyser. Två veckor innan deadline utgick en bulla från landets rektorer om att de minsann inte tänkte ta emot några forskare som beviljas medel för de särskilda forskartjänsterna eftersom KVA inte gav full kostnadstäckning (d.v.s. OH, som på SLU uppgår till dryga 70 % för lönemedel och på KTH 65 %). Information om detta sipprade så sakteliga även ner till oss som satt och skrev. En vecka innan deadline var det dock fortfarande osäkert om det som SLU-forskare var någon mening att fortsätta skriva på sin ansökan. KVA rättade dock i sista stund in sig i ledet; minskade antalet tjänster från 12 till 8, beviljade universitetens deras OH och gav oss som skrev ytterligare två veckor att fila på våra ansökningar.

I veckan som gick öppnade forskningsrådet FORMAS sin årliga utlysning för ansökningar om bidrag för forsknings- och utvecklingsprojekt. Några anvisningar för sökande finns i skrivande stund inte publicerade, sådana får vi vänta på ytterligare en tid. Det beror på att FORMAS styrelse för två veckor sedan beslutade sig för ändra bedömningsgrunderna för vilka projekt som ska beviljas forskningsmedel. Trots att ansökan är öppen, och man kan förvänta sig att många forskare påbörjat sitt arbete med årets ansökan, är inte riktlinjerna för vad som ska gälla vid bedömningen av ansökningarna klara. Ett slutgiltigt beslut i den frågan förväntas inte tas förrän FORMAS har styrelsemöte i april, d.v.s. ett par dagar innan ansökan stängs. Det som dock har beslutats är att antalet beredningsgrupper kommer att minskas och att antalet avnämare i förhållande till antalet sakkunniga forskare kommer att öka i beredningsgrupperna. Dessutom kommer en ökad vikt att läggas vid en direkt nytta för en hållbar miljö och uthålligt nyttjande av naturresurserna. Det låter bra, men i praktiken innebär detta att tillämpade projekt kommer att ges företräde eftersom det i ett projekt av grundforskningskaraktär kommer att vara svårt att påvisa en direkt nytta. I bästa fall kan man för ett grundforskningsprojekt kanske hävda en möjlig nytta. Men en direkt nytta med upp-skissad kommersialiseringsplan och stödjebrev från tilltänkt avnämare tror jag kommer att vara svårt att prestera om man antar att nyttan med forskningen kanske uppenbaras först 30 år fram i tiden.

FORMAS är vid sidan av VR det forskningsråd som har ett statligt uppdrag att främja grundforskning inom naturvetenskap och teknik, och har huvudansvar för forskningsområden som rör bland annat miljö och klimat. Med de nya riktlinjerna tror jag att många grundforskningsprojekt av hög vetenskaplig kvalitet kommer att få avslag till förmån för tillämpade projekt som kanske håller lägre vetenskaplig kvalitet men som har en tilltänkt beställare (avnämare). Den åsikten delar jag med majoriteten av de forskare som ingår i forskarrådet i FORMAS styrelse och som reserverade sig mot styrelsebeslutet. Vi får se om landets rektorer även denna gång vaknar till i elfte timmen, när det nu gäller grundforskningens väl och ve. Till dess får vi åter fundera på om det är värt mödan att söka. Min kollega svarade i alla fall denna gång: Jag vet faktiskt inte.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om KVA, ansökningar, FORMAS, vetenskap

GM-teknologi för minskad fattigdom- en diskurs utvecklad av Monsanto

Av Klara Jacobson,Institutionen för SOL,Landsbygdsutveckling SLU i Uppsala

Jag skulle vila dela med mig av ett ”working paper” som jag just läst och som handlar om hur diskursen om GM-teknologi för minskad fattigdom utvecklats:

"Made by Monsanto: the Corporate Shaping of GM Crops as a Technology for the Poor"

Slutsatserna är, grovt sammanfattade, att tanken om att GM grödor ska vara till nytta för fattiga människor är en diskurs som utvecklades inom Monsanto under bioteknikens tidiga dagar. Inte främst/enbart som ett pr trick utan delvis från ett genuint intresse och delvis som en framväxande diskurs inom företaget för att ge mening till en ny och osäker teknikutveckling.

För mig visar denna artikel också tydlig på hur diskursen inom Monsanto har blivit den dominerande inom bioteknikbranschen och att man inom branschen (till stor del omedvetet) förstärker varandra i tron på att det man gör är en fungerande strategi för fattigdomsbekämpning och miljönytta. Precis som miljörörelsen också utvecklar och utvecklas inom sina diskurser.

Det är heller inte konstigt att miljöorganisationer är skeptiska till en teknik där utvecklingen till stor del har drivits av bioteknikföretag med ett förflutet i att tillverka kemikalier som haft storskalig negativ inverkan på miljö och människors hälsa.

Läs även andra bloggares åsikter om GMO, Monsanto, bistånd, bioteknik, miljö