forskarbloggen

Några reflektioner kring GMO, valmöjlighet och framtida livsmedelsförsörjning

Av Klara Jacobson, SOL, landsbygdsutveckling, SLU i Uppsala

Harald Cederlund postade i går ett inlägg på sin blogg Skor längtar ut om GM-grödor om miljö. Inlägget var starten på en bloggstafett om GMO som anordnas av Vetenskapsradion Klotet – du kan lyssna till programmet och läsa de andra inläggen på Klotets hemsida. Mitt inlägg här är fortsättningen i stafetten.

Harald har skrivit ett bra inlägg om GMO och miljö tycker jag. Det han dock inte tar upp, som jag skulle vilja belysa är dels att om vi ska tillgodose Greenpeace och Ekologiska lantbrukarnas (samt många andra människors) vilja att kunna välja att odla och äta GMO-fritt så är GMO fria zoner kanske det enda alternativet. Växter sprider sig, inte bara i naturen men i alla steg från gröda till mat, genom pollinering, att lantbrukare delar maskiner, transporter, förädling osv. Att ha zoner som ska hållas GMO-fria är ett sätt att i högre grad säkra möjligheten att välja bort GMO. Den som är mer intresserad av samexistensfrågan kan ta en titt på rapporten Lantbruk på lika villkor, som nu börjar bli lite gammal, men ändå har vissa poänger och som försöker ge en översikt över varför många ekologiska lantbrukare inte vill odla GMO.

Jag surfade även runt lite på länken till Greenpeaces sida Hejdå GMO som Harald visar i sitt inlägg. Där hittade jag en läsvärd artikel från Barometern-Oskarshamnstidningen 2008-10-21 av Daphne Tuvesson. Jag tycker att artikeln tar upp flera saker som jag ser som centrala gällande GM-grödor och framtida matförsörjning (punkterna nedan baseras på vad jag tyckte var intressant i artikeln och är inga ordagranna citat på vad artikeln skriver. Kolla gärna artikeln själv)

-    Det är ett problem att den absolut övervägande majoriteten av GM-grödor i dag ägs av (några få) vinstdrivande företag. Detta gör att urvalet av utsäde blir kraftigt begränsat. Patent gör också att småbrukare världen över begränsas i sin möjlighet att själva spara och utveckla lokalt anpassade sorter.
-    De grödor som finns i dag är anpassade till högteknologiskt industriellt jordbruk och bönder som odlar GMO gör det framförallt för att de sparar tid och pengar eftersom de t ex behöver spruta färre gånger. Denna ekonomiska vinst minskar dock i och med att resistens utvecklas hos ogräs och insekter. Detta är ofrånkomligt.
-    En intressant kommentar i inlägget är, tycker jag, att Daphne säger att i USA, där majoriteten av GM-grödor odlas i dag, finns det 35 miljoner människor som saknar tillräckligt med mat. Detta säger något. Jag tror definitivt att ny teknik kan ha en viktig roll att spela i framtida matproduktion, men så länge som gentekniken är så starkt kopplad till ett industriellt jordbruk som kräver stort ekonomiskt spelutrymme så är det tveksamt om de kan hjälpa fattiga småbrukare. Och inte minst: brist på mat är till stor del en politisk fråga och en fråga om makt över resurser, och inte om hur mycket mat som produceras.

Jag skulle vilja koppla det Daphne tar upp till min egen forskning i Sydafrika och ta några konkreta exempel:

I byarna där jag gör mitt fältarbete har småbrukare genom ett statligt projekt under tre år fått finansiering för genmodifierat majsutsäde, konstgödsel och bekämpningsmedel. Majsen de odlar i projektet är en Bt-majs. Majsen är resistent mot angrepp från vissa skadeinsekter genom att den producerar ett gift från en jordbakterie.

Priserna på herbicidresistent majsutsäde har mer än dubblats sen förra året och priset för Bt utsäde har nästan dubblats. Som det ser ut i dag är genmodifierat utsäde ungefär tre gånger dyrare än vanligt hybridutsäde. Om man köper en öppenpollinerad majssort, så är utsädet betydligt billigare. Även om man tar med i beräkningen att öppenpollinerade sorter inte ger lika hög avkastning som hybridutsädet, så är det ändå absolut det mest lönsamma alternativet. De öppenpollinerade sorterna går dessutom bra att spara och så igen, vilket är viktigt för människor som är så fattiga att de inte har råd att köpa utsäde alla år.

Priser på utsäde hos den lokala återförsäljaren
år 2008 och 2009

Typ av majsutsäde                                                           2008               2009
Roundup ready (herbicidresistent)                                    Ca 500 kr   Ca 1400 kr
Bt                                                                                   Ca 500 kr    Ca 800 kr
Ej genmodifierat hybridutsäde                                         Ca 250 kr    Ca 350 kr
Öppenpollinerat utsäde (som kan sparas och sås igen)       Ca 100 kr    Ca 130 kr

(priserna baseras på att en sydafrikansk rand ungefär motsvarar en svensk krona vilket inte riktigt stämmer, men de inbördes relationerna mellan priserna stämmer)

Ingen av de småbrukare jag har intervjuat under 2008 någon skillnad i avkastning mellan Bt utsädet och vanligt hybridutsäde. Inte heller mentorer i programmet hävdar att Bt majsen ska ge några skördeökningar. Under de år småbrukarna har varit med i projektet har de fått utsäde gratis och har därför inte kunnat väga kostnaden mot avkastningen. Det verkar dock orimligt att ett hushåll med fem personer som lever på max 1000 kronor i månaden skulle spendera mer än det dubbla priset på utsäde som inte ger mer skörd.

Tänk er scenariot att människor som sparat utsäde år efter år, och ibland köpt öppenpollinerade sorter i affären, genom ett projekt som detta går över till genmodifierat utsäde, inte sparar sin gamla majs, och nu när priserna går upp extremt inte har tillgång till sina gamla sorter längre. Folk har dessutom blivit så ordentligt inlärda att min inte kan spara det nya utsädet att de nu tror att man inte kan spara något utsäde som man köper i affären. Många sparar därför inte ens det öppenpollinerade utsädet, trots att de vissa år inte har råd att köpa utsäde till hela fältet. Nu är det inte så illa. Många i byn har inte varit med i projektet och lokala majssorter finns fortfarande att tillgå, men scenariot visar på en verklig risk.

Man kan argumentera att detta bara är ett dåligt genomfört jordbruksutvecklingsprojekt och att småbrukarna helt enkelt har fått dålig rådgivning. Men detta är inget isolerat fall. Utsädespriserna har gått upp kraftigt och detta drabbar de fattiga hårdast. Priserna på genmodifierat utsäde har gått upp mycket mer än annat utsäde. Att gå in i ett jordbruk som är starkt kopplat till världsmarknadspriserna när man inte har några ekonomiska marginaler gör att risktagandet i jordbruket ökar. När avkastningen dessutom inte ökar i relation till risken finns det ingen anledning att gå in i den sortens jordbruk. Om gentekniken ska ha en plats i att trygga fattiga småbrukares försörjning så måste den verka inom helt andra ramar än den gör i dag.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om klotet, P1, vetenskap, miljö, jordbruk, GMO, SLU

Har miljöorganisationerna blivit miljöns fiender och i så fall, varför då?

Av Sten Stymne Området för Växtförädling och Bioteknik, Alnarp

Sista tiden a har Torbjörn Fagerström, Marit Paulsen och Annica Åhnberg  i media gått hårt åt vissa miljöorganisationers och ekologiska odlares motstånd mot GM växter (se DN 11/3, Di den 2/4 och UNT den 37/3). Dessa debattörer menar att miljöorganisationernas ovederhäftiga kritik av gentekniken på växter har hindrat att tekniken används för att säkra den framtida globala livsmedelsproduktionen, utvecklingen av tredje världens länder och ett miljövänligare jordbruk. Alla dessa tre personer har varit kända för sina miljöengagemang och kamp för ett uthålligt samhälle. Här på Forskarbloggen har också ett antal inlägg (också av undertecknad) starkt kritiserat miljörörelsernas inställning till gentekniken och menat att den motverkar utvecklingen av ett miljövänligt jordbruk.

Det tydligt att en stor spricka har uppstått inom de krafter som säger sig kämpar för en bättre miljö och för en ekonomisk utveckling av de fattiga länderna. Å ena sidan står de genetiska växtforskarna nästan eniga i sin syn på de positiva konsekvenserna gentekniken kan föra med sig på miljö och livsmedelsproduktion. Å anda sidan står de s.k. NGO (Non-Governmental Organisations) och ekologiska odlare  i sin kritik av denna teknik. Hur blev det så? Alla dessa säger ju sig ha samma mål, ett hållbart samhälle och en värld som kan mätta alla munnar. Jag skulle gärna vilja ha synpunkter på hur denna olyckliga tudelning av synen på hur miljön bäst främjas kan ha uppstått, men ger nedan min uppfattning.

Fram till 1960-talet var miljöförstöring nästan inget man debatterade eller brydde sig om hos de som hade makten inom politiken eller näringslivet. Teknikutvecklingen skedde nästan helt utan miljöhänsyn men också med väldigt lite hänsyn till människor hälsa. Gemene man kunde däremot bevittna i sin vardag hur både miljö och människor betalade ett fruktansvärt pris för utvecklingen. Arbetare utsattes för asbest, organiska lösningsmedel och andra hälsofarliga substanser,  oftast utan några som helst skyddsåtgärder, och detta förkortade livet och gjorde de sista åren till ett helvete för hundratusentals arbetare i Sverige. Rovfåglarna och fasaner försvann från vår fauna till följd av kvicksilverförgiftning. Startskottet för en mer artikulerad  kritik av utvecklingen kom med Rachel Carsons bok Tyst Vår, 1962. I Sverige bildades Naturvårdverket 1967 som politiskt svar på den utbredda opinion mot miljöförstöringen som utvecklades under 60-talet. Lagar och förordningar men också allmänhetens stigande avsky för miljöförstörande produktion  tvingade industrin till att utveckla nya, mindre miljöförstörande processer. Även om industrin på en förvånansvärt kort tid kunde radikalt minska sin miljöpåverkan så kvarstod, på goda grunder, en utbredd misstro på industrins genuina intresse att förbättra miljön. (se t.ex. BT kemi skandalen)

Under 70-talet så uppstod den s.k. ’Gröna Vågen’,
en önskan bort från det industrialiserade samhället till ett enkelt liv på landet och med en generell teknikfientlighet som underton. Miljöpartiet bildades 1981 i efterdyningarna till den Gröna Vågen och kärnkraftomröstningen och innefattade många olika meningsinriktningar där  Gröna Vågens och Ekologiska Odlares metafysiska uppfattning av vad som är  ’naturligt’ och därmed önskvärt är starka inslag. Dessa uppfattningar genomsyrar också dagens NGO men också många tjänstemän i statliga myndigheter. Är detta de historiska rötterna till den dogmatik som idag betecknar kritiken av gentekniken på växter?

Vad som än är orsaken till den pseudo-kritik som framförs mot GMO så är jag hjärtligt trött på att debattera och bemöta rena lögner eller helt befängda riskscenarion. Låt oss slå fast fakta; att dagens GM växter har odlats på över en halv miljard hektar och ingen vetenskaplig rapport har kunnat påvisa några skador på varken miljö eller människors hälsa p.g.a. att dessa är gentekniskt modifierade. Däremot finns många rapporter om positiva konsekvenser i form av minskad användning av insektsbekämpningsmedel och minskad jordbearbetning med minskat jorderosion, minskat näringsläckage, mindre bruk av fossil olja i odlingen och bättre ekonomi för bönderna som följd.

Därmed inte sagt att GM växter är oproblematiska, inte minst ur ett socioekonomiskt perspektiv, genom det oinskränkta patentskydd som dessa växter åtnjuter. Gentekniken innebär också att vi kan införa egenskaper i våra växter som svårligen, eller inte alls, låter sig göras med mer traditionella metoder vilket innebär både nya  möjligheter, men också okända risker.  Jag efterlyser en debatt om de verkliga problemen med GM växter som är baserad på fakta och vetenskap och som även inkluderar  samhällsvetenskaperna, Men att fortsätta debatten med fundamentalister som en gång för alla bestämt sig för att GMO är ont och skall inte förekomma är ganska poänglöst. Det är oerhört tragiskt att dessa dogmatiker nu sitter i toppen av miljöorganisationer och statliga myndigheter och stoppar en teknik som kan vara en viktig del av lösningen av många av de problem världen idag brottas med. Kom ihåg att det som innebar en vändning till en bättre miljö från 60-talets miljökatastrof var inte ett förnekande av nya teknikers möjligheter utan det var utvecklingen av dessa nya tekniker som fick utvecklingen att vända. Nu står vi inför  globala utmaningar att uthålligt försörja jordens befolkning och samtidigt bemästra följderna av en kraftig klimatförändring. Mitt hopp står till den unga generationen som har att brottas med dessa problem själva i framtiden, vilket de 40 och 50-talister som leder anti-GMO kampanjerna inte behöver göra. När jag föreläser om genteknik för gymnasister möter jag hos dessa en befriande avsaknad av dogmatiska uppfattningar om hur framtidens problem skall lösas. Jag hoppas denna generation snart tar över i miljöorganisationerna, annars kommer dessa  vara  kontraproduktiva krafter i byggandet av ett uthållig och för alla dräglig samhälle.

Läs även andra bloggares åsikter om SLU, GMO, NGO, miljö, vetenskap, jordbruk

Pingat på Intressant

Pingat på twingly

Vad menas egentligen med begreppet hållbar utveckling

Av Jens Sundström Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik

Det är en fråga som många av landets forskare grunnat på den senaste tiden. Både VR och FORMAS beviljar nämligen i år medel till de forskare som bäst kan motivera sin forskning ur ett hållbarhetsperspektiv eller vars forskning bidrar till en ekologiskt hållbar utvecklingen av samhället, som det står att läsa i FORMAS handbok. Vad det egentligen betyder tål att tänkas på, kanske kan forskarbloggens läsare hjälpa till genom att ge sin definition av begreppet hållbar utveckling?

För den rådville forskaren som ändå funderar om den egna forskningen kan omfattas av formuleringen anordnade NL-fakultetens Future Faculty två seminarier under förra veckan. Ett av dessa seminarier, med Johanna Dernfalk forskningssekreterare på FORMAS, kan man titta på i efterhand via Future Faculty´s hemsida.

Peter Singer i Stockholm

Av Anna Olsson, Institute for Molecular and Cell Biology

En av samtidens mest kontroversiella filosofer är i Stockholm igen: Fredag den 3 april kan man lyssna på honom i Olympiasalen, Salénhuset. 

Peter Singer (som är DeCamp Professor of Bioethics vid Princeton University) representerar den filosofiska riktning som på svenska benämns nyttoetik eller utilitarism, på engelska utilitarianism. Utilitaristiska filosofer baserar sitt resonemang på två huvudprinciper. Den första är att etik handlar om konsekvenser. Om en handling är etiskt riktig beror på utfallet av den handlingen: ger den upphov till mer lycka och tillfredsställelse än lidande och frustration. Den andra är att det är de sammanlagda konsekvenserna för alla inblandade individer som räknas, och här räknas alla individer som kan känna lidande och frustration.

De slutsatser en utilitaristisk filosof kommer till kommer inte sällan i konflikt med det som Peter Singer benämner common morality, det konventionella och vardagliga sättet att tänka i etiska frågor. Den som läst en debattartikel av Torbjörn Tännsjö, den mest kända svenska utilitaristiska filosofen. kan känna igen det påståendet. Kanske är det inte heller en slump att när jag googlade ordet nyttoetik så fick jag gå igenom ett antal kristdemokratiskt präglade debattinlägg innan jag hittade en mer objektiv definition.

Det som gjort Peter SInger så kontroversiell att det bedrevs en regelrätt kampanj mot hans utnämning till professor vid Princeton har att göra med det han skrivit om abort och dödshjälp. Men det som gjort honom till världens kanske mest inflytelserika filosofer är sannolikt hans engagemang i djurskyddsfrågorna, som författare till boken Animal liberation som kom 1975 och i mångt och mycket lade grunden till den moderna debatten om vår rätt att använda djuren så som vi gör idag. Det är inte den rätten i sig som Singer ifrågasätter, men hur vi gör det. Det finns nästan ingen situation, menar Singer, där det inte människans användning av djuren leder till ett sammanlagt negativt utfall. Många av oss uppskattar kött - men den njutning vi får ut av att äta kött uppvägs inte av det lidande och den frustration som djuren upplever under uppfödning, transport och slakt.

Singer kommer säkert att få svara på frågor om både dödshjälp till svårt handikappade nyfödda barn vid sitt besök i Stockholm. Men det han kommer för att tala om är den globala fattigdomen, den fråga som engagerat honom mest under de senaste åren. Än en gång: om det är de samlade konsekvenserna för alla inblandade som räknas, hur kan jag då rättfärdiga att jag köper en ny tröja för en summa som skulle kunna betala flera månadslöner för en lärare i Afghanistan eller ge en afrikansk bonde möjlighet att plantera skog som han kan försörja hela sin familj på?

Peter Singer räds varken obehagliga frågor eller obehagliga svar. Andra är inte lika modiga: Singer var inbjuden att tala i Sveriges Riksdag 1998, men en hätsk kampanj gav talmannen kalla fötter och inbjudan drogs tillbaka. Ha det i bakhuvudet imorgon eftermiddag - att gå och lyssna på Singer i Stockholm är både att möta en intellektuell utmaning och att visa sitt stöd för yttrandefriheten.