Av Göran Djurfeldt1, Mikael Hammarskjöld2, Hans Holmén3, Magnus Jirström2 & Rolf Larsson1
1 Sociologiska institutionen, Lunds Universitet
2 Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi, Lunds Universitet
3 Tema Vatten, Linköpings Universitet
Få frågor är föremål för så många missuppfattningar, larmrapporter och mytbildningar som världens livsmedelsproduktion. Den sunda skepsis, som många av alternativrörelserna hyser inför allehanda förslag till lösningar på fattigdomens problem, blandas dessvärre många gånger med en aversion mot moderniseringsprojektet som sådant. Det är därför viktigt att myterna blir föremål för en kritisk granskning så att diskussionen fokuseras på mer realistiska och hållbara lösningar på försörjningsproblemen. Vi vill i en serie inlägg här på forskarbloggen lyfta fram några av de vanligast förekommande myterna när det gäller jordbruksutvecklingen i framför allt världens fattiga länder.
Detta är det sista inlägget i en serie av åtta inlägg. Läs det inledande inlägget och övriga myter genom att följa länkarna nedan:
Myt 1 : Försörjningsfrågan handlar om fördelning, inte om produktion.
Myt 2: Cash-cropping eller odling för avsalu försämrar möjligheten för fattiga bönder att brödföda sig och gör utvecklingsländerna ännu fattigare.
Myt 3: Modernisering av jordbruket leder till monokultur, vilket är skadligt.
Myt 4: Användningen av konstgödning är onödig och förstör jordens naturliga bördighet. Jorden blir för alltid beroende av tillsättning av kemikalier.
Myt 5: Bevattningsjordbruk är skadligt för miljön.
Myt 6: Bioteknologi är förkastligt
Myt 7: Myter om den Gröna Revolutionen
Myt 8: Förindustriellt jordbruk fungerade bra och var överlägset det moderna.
De flesta av de föregående myterna ryms på sätt och vis i en ”övermyt”, som å ena sidan glorifierar det gamla bondesamhället och dess odlingstekniker i vår del av världen och å den andra sidan idealiserar det förmoderna småbruket i t.ex. Afrika. Inte minst anses det senare ofta vara såväl mer socialt acceptabelt som ekologiskt överlägset. Därför sägs det nu ofta att vi har mer att lära av den afrikanske bonden än att lära ut.
Det finns säkert en hel del att lära men påståendena att förindustriellt jordbruk fungerade bra är problematiskt och det är lätt att peka på områden där det inte gjorde det. Det äldre jordbruket var förbundet med stort slit och fattigdom för bönderna. De säsongsmässiga variationerna var extrema, med återkommande missväxt och hungersnöd. Miljöbelastningen var mindre, det är sant, men det berodde i stor utsträckning på att världens befolkning var mindre. Något liknande gäller det lågproduktiva afrikanska småbruket. Trots sin påstådda överlägsenhet är detta knappast längre hållbart. Därför är det inte riktigt att en återgång till förindustriella odlingsformer eller ett fasthållande vid förmoderna system skulle lösa världens miljö- och försörjningsproblem.
Om man föreställer sig att sex miljarder människor skulle försörjas med samma metoder som världens jordbrukare använde för att försörja en eller två miljarder människor för femtio eller hundra år sedan, skulle världens jordbruksarealer behöva minst fördubblas. Då skulle det inte bli mycket skog kvar. Då skulle vi sannerligen få storskaliga miljö- och försörjningsproblem!
En variant av ovanstående kan man tycka är Low External Input Agriculture (LEIA), jordbruk med ett minimum av industriellt producerade insatsvaror. LEIA drivs av många NGOs och av flera stora internationella organisationer som IFAD (International Fund for Agricultural Development), men är då speciellt inriktat på fattiga bönder i marginella, lågproduktiva områden i u-länderna. LEIA är inte avsett att lösa de globala försörjningsproblemen. Om någon skulle komma på tanken att man med LEIA skulle kunna försörja sex (eller rent av tio) miljarder människor, är det naturligtvis galet.
Vi ska inte falla i fällan att ersätta en myt med en annan genom att rakt av avfärda nyttan av lokal kunskap och inhemsk teknik. Inte heller ska vi hävda att modern teknik är lösningen i alla situationer. Men faktum kvarstår. Om t.ex. Afrika, den kontinent som idag har de största problemen med sviktande jordbruksproduktion, ska undgå fortsatt beroende av livsmedelsimport, behövs en över flera decennier ihållande tillväxt av jordbruksproduktionen med minst 4-5 procent per år. Det finns inget historiskt exempel där en sådan tillväxt åstadkommits enbart med traditionella metoder.
Avslutning
Oavsett om vi väljer att kalla det en ”grön revolution” eller inte, så är en fortsatt intensifiering av det afrikanska jordbruket nödvändig. Idag finns snabbväxande, torktåliga, mer näringsrika och högavkastande grödor, som skulle kunna förbättra livsvillkoren och matsäkerheten – inte bara för stadsbor och bönder i gynnade områden utan även för småbrukare i de perifera och nederbördsfattiga områden som inte omfattades av den första gröna revolutionen. Modern jordbruksteknologi ger oss också möjligheter att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel och därmed att minska belastningen på ekologiska system.
För att uppnå varaktig matsäkerhet måste fler jordbrukare än idag producera ett överskott, särskilt som världens urbana befolkning växer snabbt. Detta innebär att fler småbrukare än idag måste bli kommersiella odlare. Detta är, enligt många kritiker, inte önskvärt. Som motvikt till det av FAO förespråkade målet ”food security” (att alla människor alltid skall ha tillgång till en fullvärdig kost), lanserar moderniseringens kritiker målet ”food sovereignty”. I korthet innebär detta inte bara alla människors rätt till mat utan också att denna skall garanteras genom lokal produktion för lokal konsumtion. Enligt vissa talesmän syftar ”food sovereignty” till autonomi ända ner till hushållsnivå. Detta är knappast förenligt med ambitionen att trygga alla människors matförsörjning.
De som driver de ståndpunkter vi kritiserat ovan uppfattas, och uppfattar gärna sig själva, som radikala, men man kan sätta stora frågetecken vid denna radikalitet. En radikal ståndpunkt i förhållande till världens försörjningsproblem behöver varken vara teknikfientlig eller antimodernistisk. Snarare handlar det om att peka på hur västvärden systematiskt saboterar möjligheterna för de fattiga länderna, speciellt i Afrika, att anamma en politik som skulle göra det möjligt för dem att brödföda sin egen befolkning. Men det är en annan historia.
Referens: Myths about Agriculture, Obstacles to Solving the African Food Crisis, Holmén H.
The European Journal of Development Research 18, 453-480 (31 August 2006)
Pingat på Intressant
Intressant serie inlägg, bra initiativ. (Men de flesta av länkarna till Myt 1 - Myt 7 i början av denna post går fel; länk 1 går till Myt 2 och länk 3-5 går till Myt 6)
Posted by: Malin Sandström | 2009-06-27 at 14.50
Tycker inlägget är ganska irrelevant för jag har aldrig hört denna myt 8 (dock några av de andra). I övrigt har jag frågan om det är verkligen handlar om forskning på den här bloggen? Det är mest en massa tyckande utan bevis och inget om den forskning som bedrivs på SLU eller vad ni forskar om. En blek blogg.
Posted by: Viola M | 2009-07-27 at 02.03
Viola,
Forskarbloggen blir vad dess skribenter gör den till. Den är öppen både för forskningsinformation och ger dessutom en möjlighet till forskare att med sakkunskap delta i samhällsdebatten. Jag kan hålla med om att inlägg av ren forskningsinformationskaraktär under den senaste tiden har varit i minoritet, men sådana har förekommit. Jag har bland annat informerat om ett ämnesområde som angränsar till min egen forskning, här, och ett flertal doktorander har beskrivit sina doktorandprojekt; bland annat här och här. Jag ska naturligtvis ta tillfället i akt och uppmana fler doktorander att göra detsamma och lovar att inom kort återkomma med ett rafflande inlägg av ren forskningsinformationskaraktär.
Om du söker mer information om vilken sorts forskning som bedrivs på SLU råder jag dig även att besöka kunskapsbanken på SLUs hemsida.
Jag håller däremot inte med dig om beskrivningen att bloggen består av en massa tyckande. Inläggen har överlag en seriös bakgrund och påståenden backas i regel upp av relevanta referenser. Dessutom finns ju möjligheten att direkt ställa en fråga till den som skrivit inlägget om det är något specifikt man undrar över.
Posted by: Jens Sundström | 2009-07-27 at 17.18