Av Statsagronom Jan Philipsson, Inst. för husdjursgenetik, SLU, Uppsala
Debatten om Belgian Blue har blossat upp igen – efter 10 års uppehåll! Då var det en kreaturshandlare i Småland och en köttdjursuppfödare i Skåne som försökte lansera rasen i Sverige med motiv av mycket högre lönsamhet, och när rasens kalvningsproblem togs upp förnekades dessa problem. Vi vet hur det var, hela svenska folket vet det efter det medieuppbåd som då uppstod. Belgian Blue har allvarliga funktionsstörningar som bl.a. leder till att många kvigor och kor inte förmår att själva föda fram sina kalvar utan måste kejsarsnittas. Det har belgisk forskning visat. Men där accepterar man kejsarsnitt som normal förlossningsmetod. Det gör vi inte i Sverige. Vi har en annan etisk syn på djurhållning.
SLU-kompetens på plats!
I den aktuella debatten för 10 år sedan spelade SLU-forskare en aktiv roll i att ta fram vetenskapligt underlag för både politiker och organisationer som hade att ta ansvar för lagstiftnings- och policyfrågor. Det kunde ske tack vare den inriktning på forskning rörande avel för bättre djurhälsa som länge stått i centrum vid Institutionen för husdjursgenetik. Undertecknad hade 20 år tidigare disputerat på genetiska aspekter på kalvningssvårigheter och hade en doktorand i just det ämnet och en annan som undersökte olika köttrasers produktionsegenskaper. Studenter anmälde sig också för projektarbeten om Belgian Blue. På kort tid kunde fylliga rapporter levereras till olika beslutsfattare. Och det hade effekt!
Ny debatt baserad på obekräftade uppgifter
Men nu är det dags igen! I ett par uppmärksammade artiklar i ATL , DN och SVD påstås nu att det finns svenska uppfödare av Belgian Blue som påstår att det inte är några problem med rasen efter att i smyg ha importerat sperma, embryon eller levande djur, vad är oklart. Man påstår att man har 20% större ekonomiskt netto med Belgian Blue, men nämner inte vad man jämför med. Likaså att man inte har några problem med kalvningarna, fast när man importerar embryon så läggs de enligt reportagen in i äldre kor av annan ras för att undvika kalvningsproblem!
Muskelhypertrofi eller dubbellår beror på en recessiv gen
Den för Belgian Blue karakteristiska muskelansättningen, som kallas muskelhypertrofi eller dubbellår, beror i princip på en recessiv gen, myostatin (mh), som i dubbel uppsättning ger muskelhypertrofi. De mutationer som ligger bakom geneffekterna leder till en stark ökning av antalet muskelfibrer i varje muskel. I enkel uppsättning har genen ingen effekt. Myostatin-genen är inte unik för Belgian Blue, men i denna ras har man strävat efter att genen ska ha så hög frekvens som möjligt och därigenom får nästan alla djur dubbellår. Genen har funnits naturligt i många raser, en gång i tiden även i vår låglandsras enligt rapporter från början av 1900-talet. Men i de flesta raser har man försökt eliminera djur med dubbellår, helt enkelt för att djurägarna tidigt upptäckte att dessa djur var onormala i ett antal avseenden. De hade inte bara svårt för att kalva, de hade ofta respirationssjukdomar och var allmänt mindre motståndskraftiga mot sjukdomar. Dessa praktiska iakttagelser har sedan verifierats, framför allt i belgisk forskning. Myostatin-genen för bl.a. med sig att skelettet är klenare och bäckenöppningen trängre. Det bidrar till kalvningsproblemen. Den högre muskelmassan ställer också höga krav på hjärtat som ska pumpa blodet genom mera muskler än vad som annars är normalt.
Renrasiga djur – stor risk för kalvningsproblem
Renrasiga djur med typisk muskelhypertrofi är homozygota för mh-genen, dvs de nedärver genen till alla sina avkommor. När man avlar på renrasiga djur får man därför både den kraftiga muskelansättningen och de omtalade funktionsstörningarna. Men när man korsar renrasig Belgian Blue-tjur med kor av andra raser blir kalvarna heterozygota, dvs de får bara mh-genen i enkel uppsättning och då har den ingen egentlig effekt på vare sig kalvningsförlopp eller muskelansättning. Därför fungerar Belgian Blue bra i korsning med andra raser. Men om man fortsätter att avla på korsningskvigor med renrasig tjur då kan man räkna med att hälften av kalvarna får muskelhypertrofi. Eftersom mödrarna är normala (de har mh-genen endast i enkel uppsättning) så går det ofta bra. Men i nästa led kärvar det till ordentligt för då har hälften av mödrarna dubbellår och förträngda bäcken och i dessa fall har också kalvarna muskelhypertrofi. Då är risken mycket stor att kalven måste förlösas med kejsarsnitt.
Varför fick vi inte rätt i EG-domstolen?
Det hävdas ofta att eftersom Belgian Blue är godkänd i annat EU-land så måste vi också göra det. Riktigt så enkelt är det inte. Vår djurskyddslag gäller fortfarande och kan man hävda att det är ett verkligt djurskyddsproblem så har vi all rätt att stoppa användningen. Det som var uppe i EG-domstolen var en prövning av de aktuella fallen där Belgian Blue användes i korsning. Och då är det inget djurskyddsproblem. Vad vi från svenskt håll ville pröva var om inte de långsiktiga avelseffekterna borde beaktas, när vi vet att kalvningsproblemen uppstår i andra och följande generationer. I ett etiskt ansvarfullt avelsprogram kan man inte försvara en spridning av en gen som i kommande generationer ger problem. Men det tog inte EG-domstolen upp. De prövade bara det aktuella fallet, där Belgian Blue användes i korsningsavel. De fall av renrasiga kalvningar som då rapporterades var resultat av importer från Belgien.
Inga skäl att ändra policyn
Djurs muskelansättning varierar som bekant mycket både mellan och inom många raser. Och då beror det som regel på en massa andra gener som inte har med mh-genen att göra. Därför kan man genom normalt avelsarbete förbättra olika rasers muskelansättning, men inte alls på det sätt som mh-genen gör. Denna variation finns också inom Belgian Blue. Inom denna ras i Belgien försöker man också avla fram djur som inte ska ha svåra kalvningar. Hittills har man dock inte visat att man kan kombinera dubbellår med lätta kalvningar. Därför är rasen ointressant för djurägare och organisationer som beaktar djurvälfärden i sina avelsprogram.
Även om man idag vet betydligt mer på molekylärgenetisk nivå vilka mutationer inom mh-genen som åstadkommer muskelhypertrofi, och därmed sammanhängande problem, har inget framkommit som ger oss anledning att ändra den policy svenska bondeorganisationer antagit ifråga om att stoppa spridningen av den gen som ger muskelhypertrofi hos nötkreatur. Den observation bönder gjorde för hundra år sedan och de åtgärder de då vidtog finns det sedan flera årtionden vetenskapliga skäl att hålla fast vid, intill dess att man i Belgien i välplanerade studier kunnat visa att man löst problemen.
Viktigt med etiken i avelsarbetet
Undertecknad hade f.ö. ett unikt tillfälle för snart 30 år sedan att på ort och ställe se hur aveln bedrevs med Belgian Blue i sitt hemland. Det var ingen upplyftande syn att se kor som snittats 5-6 gånger. Detta exempel har i många år fått tjäna som exempel för våra studenter på vikten av etiska aspekter på avelsarbetet, och att det finns gränser för hur våra djur får utnyttjas.
Recent Comments