forskarbloggen

Angående antibiotikaresistens i GM-grödor

Av Dennis Eriksson, Institutionen för växtförädling och bioteknik, SLU Alnarp

Jag såg ett inslag på Aktuellt ikväll (14 juli) om den genmodifierade potatis vid namn Amflora som Sveriges regering på torsdag kommer att godkänna för odling. I inslaget dök en viss Marco Contiero, GMO-expert på Greenpeace, upp och förklarade för oss tittare att GM-grödor är livsfarliga eftersom den gen som gör grödan resistent mot ett antibiotikum kan överföras till jordlevande mikroorganismer och till de bakterier som lever i våra tarmsystem, och gudbevars, till oss också i slutänden. Och den största risken med det hela skulle vara att bakterier som är farliga för oss kan bli resistenta mot antibiotika.

Jag tycker det är dags att sluta med det här tramset nu. Olika anti-GMO-grupper har kört detta argumentet i många herrans år, utan att begripa att det inte är ett argument. Inte ens ett dåligt sådant.

Man måste sluta förväxla användandet av antibiotikaresistens-gener med användandet av antibiotika. Det är inte samma sak. Bara för att båda handlar om antibiotika betyder det inte att båda har samma risker. Att använda stora mängder antibiotika, framförallt i sjukhusmiljö där det finns gott om patogena bakterier, innebär stora risker. Vi ser tyvärr redan många exempel på bakterier som inte antibiotika biter på. Men att äta en potatis – eller äta en biff från en ko som har ätit en potatis – som är resistent mot ett antibiotikum innebär ingen som helst ökad risk.

Jag har två argument för detta påstående, och båda är bra.

För det första är sannolikheten för horisontell genöverföring från en växt till en bakterie extremt liten. Den finns möjligtvis i teorin, men saknar praktisk betydelse på grund av mitt andra argument.

För det andra finns det redan gott om antibiotikaresistenta mikroorganismer överallt omkring oss. Den vanligaste genen man använder i GM-grödor, som gör växten resistent mot kanamycin, kommer från en bakterie som heter Escherichia coli. Man har hittat denna gen i människors avföring, i gödsel, i flodvatten och i jordar. Om överföring från potatis till bakterie mot förmodan skulle ske, så skulle bidraget till all den antibiotikaresistens som redan finns ”out there” vara helt betydelselöst.

Saken är ju den att horisontell genöverföring mycket lättare sker mellan två olika bakterier än mellan en växt och en bakterie. Om jag vore en läskig bakterie och ville få tag på resistens mot till exempel kanamycin, så skulle jag hellre gå och deala med min polare och släkting Escherichia cooli än att ha att göra med skumma potatisar som jag inte har något som helst gemensamt med.

Alltså, snälla Greenpeace, sluta tjafsa om horisontell genöverföring från GM-grödor och fokusera istället på verkliga problem. Ni gör, och har gjort, så mycket bra saker för miljön. Förstör inte ert rykte och förstör inte det europeiska jordbrukets möjligheter att minska sin miljöpåverkan.

Jens Sundström har nyligen skrivit utförligt om samma sak här på bloggen. Men eftersom Greenpeace fortsätter att tjata, så fortsätter även jag att tjata.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om GMO, Greenpeace, antibiotikaresistens, horisontell genöverföring

Salig den som Herren inte tillräknar synd (ROM 4:8)

Av Jens Sundström Inst för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

I veckan som gick kunde vi i ett flertal dagstidningar läsa att den katolska kyrkan, företrädd av ärkebiskop Gianfranco Girotti, planerade att utöka antalet dödssynder från nuvarande sju (högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och likgiltighet) till att även omfatta bland annat miljöförstöring och genmodifiering. I flera förtydliganden, bland annat i tidningen Dagen och på bloggar, framkommer det att det inte rör sig om en utökning av antalet dödsynder utan att ärkebiskopen istället uttalade sig om s.k. sociala synder. Sociala synder är ett begrepp inom den katolska kyrkan som omfattar företeelser som rasism, sexism och anti-semitism.

Att miljöförstöringen skulle vara något dåligt är väl inte så mycket att orda om men varför kyrkan väljer att peka ut just genmodifiering och modern bioteknik framför andra tekniska landvinningar tål att tänkas på.

Som genmodifierande forskare får jag ibland höra att vi forskare inte ska leka Gud, dvs att vi forskare inte ska ändra i den genetiska koden för att det strider mot Guds natur.

Den som säger detta bortser ofta från att människan under hela sin moderna historia, genom bland annat växtförädling och avel påverkat den genetiska koden hos växter och djur och att domesticeringen av dessa är en förutsättning för samhället som det ser ut idag.

Nu tror jag i och för sig inte att det främst är resultatet av de genetiska förändringarna som kyrkan vänder sig mot, utan snarare den kunskap som gentekniken bär med sig, nämligen den att på cellulär nivå är likheterna mellan olika organismer mer framträdande än skillnaderna. Det finns genetiska komponenter som är gemensamma för både växter, svampar och djur, och nu talar jag inte om de enskilda baserna (ACTG) i den genetiska koden utan hela gener. På DNA-nivå existerar helt enkelt inte artbegreppet som vi är vana att se det. Ett sådant påstående framstår naturligtvis som blasfemiskt om man tror att Gud skapade arterna, men redan idag kan man få humana gener att fungera i jäst (utan att jästen för den skull blivit mer mänsklig) och det omvända skulle naturligtvis även det vara möjligt.

På ett sätt kan jag tycka att det är bra att företrädare för kyrkan konkretiserar att det finns religiösa motiv till att motsätta sig genmodifiering och modern bioteknik. Ur ett religiöst perspektiv spelar det ingen roll att vetenskapssamhället visar att GM-grödor är säkra och bidrar till en minskad miljöpåverkan, eftersom man använt sig av en teknik som strider mot Guds natur. Mot bakgrund av den katolska kyrkans ställningstagande är det också lättare att förstå varför katolska politiker, som tillexempel frankrikes president Sarkozy, agerar som de gör i GMO frågan.

Det jag som forskare önskar är att fler politiker och opinionsbildare, likt den katolska kyrkan, klarare redogjorde för i vilken mån man låter religiösa övertygelser styra när man gör bedömningar i genteknikfrågor.

Peter Sylwan skrev i en krönika härförleden att forskningen inom Life Science området kommer att förändra världen. Han pekade på de genetiska resurser i form av mikroorganismer som ännu finns oupptäckta och outforskade och som kan komma att ge oss nya sätt att producera både energi och mat. Jag tror att samtidigt som kunskapen om biodiversiteten och de genetiska resurserna ökar så kommer insikten om vilka delar som är gemensamma för samtliga levande organismer i allt större utsträckning påverka hur vi ser på livet och naturen.

För övrigt har Gentekniknämnden i dagarna släppt en alldeles utmärkt rapport om syndens, förlåt genteknikens, senaste landvinningar (Download genteknikens_utveckling2007.pdf).

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om vatikanen, GMO, vetenskap, synd, tro

Forskarens roll i GMO-debatten

Av Sten Stymne, Området för växtförädling och bioteknik, SLU Alnarp

Ingen som varit inne på Forskarbloggen har väl kunnat undgå att märka att genmodifierade växter (GMO) har varit det ämne som väckt mest debatt. Organisationer som Greenpeace och Naturskyddsföreningen har öppet eller mellan skål och vägg uttalat sin frustration över Forskarbloggens, vad de anser, onyanserat positiva syn på GMO. Misstankar har också förts fram att SLU-forskarna går bioteknikföretagens ärenden och är beroende av dessa för sin forskning. Det är kanske därför på sin plats att reflektera lite över GMO-debatten i allmänhet och SLU-forskarnas roll i synnerhet.

I undersökningar om allmänhetens förtroende för olika intressenter så hamnar vetenskapsmän, konsument- och miljöorganisationer oftast högst upp på förtroendelistan medan politiker, journalister och företag slåss om jumboplatserna (se t.ex. EPOBIO:s rapport http://www.epobio.net/pdfs/0704AttitudesReport.pdf ). Ett sådant stort förtroendekapital som forskare och miljöorganisationer har förpliktigar. Därför har jag på denna blogg starkt kritiserat Greenpeace för att skrämma allmänheten med faror som inte finns med GMO (se Man ur huse! En vargflock anfaller). Jag tror mig prata på de flesta (alla?) SLU-forskares vägnar om jag säger att miljöorganisationernas granskning av genteknikens eventuella faror är viktig. Vi har alla våra käpphästar och skygglappar beroende på vilken miljö vi befinner oss i och vilket uppdrag vi har och jag förväntar mig inte att Greenpeace eller Ekologiska Lantbrukarna skall börja prisa genteknikens miljövinster. Miljöorganisationernas främsta uppgift är, och skall förbli, att kritiskt granska teknikers eventuella miljörisker, inte påtala dess miljövinster. Det får de göra som utvecklar tekniken. Vi kan lika lite förvänta oss att Monsanto kommer att vara den som för fram genteknikens baksidor med t.ex. monopoliseringen p.g.a. det patentträsk som idag kringskär utvecklingen.

Jag inbillar mig inte heller att vi forskare alltid för fram en balanserad bild eftersom det är vår önskan att det vi forskar på skall föra något gott med sig. Det viktiga är att alla får komma till tals i debatten och framförallt att man håller sig till fakta. Sedan får allmänheten besluta genom egna val och genom sina demokratiskt valda representanter. Min övertygelse är att om allmänheten blir korrekt och allsidigt informerad så gör den också mycket rationella slutsatser. Tyvärr har mediarapporteringen runt GMO inte varit saklig och vi skall inte här anklaga nyhetsjournalisterna då dessa journalister oftast inte har någon som helst kompetens att bedöma sanningshalten i den information de får. Att t.ex. påstå att råttor fått njurskador av GMO-majs och måste omedelbart stoppas eller att tusentals indiska bönder har tagit livet av sig för att dom odlat GMO-bomull är ren desinformation och här tar inte Greenpeace sitt samhällsansvar i debatten.

Jag upplever att andra miljöorganisationer, så som Naturskyddsföreningen, har en mycket mer sakligt baserad kritik. Det sista jag skulle vilja är att allmänhetens förtroende för miljöorganisationerna och forskare förverkas genom lögner och desinformation och att det blir de multinationella företagen som dikterar utvecklingen inom gentekniken. Jag hoppas därför att debatten kan fortsätta här på bloggen med både motståndare och förespråkare för GMO och att motståndarna inte avstår från inlägg på grund av allmän frustration. Era synpunkter är lika viktiga som SLU:s forskare i debatten om vi skall få en teknikutveckling som främjar människor och miljö.

Pingat på Intressant.