forskarbloggen

Angående antibiotikaresistens i GM-grödor

Av Dennis Eriksson, Institutionen för växtförädling och bioteknik, SLU Alnarp

Jag såg ett inslag på Aktuellt ikväll (14 juli) om den genmodifierade potatis vid namn Amflora som Sveriges regering på torsdag kommer att godkänna för odling. I inslaget dök en viss Marco Contiero, GMO-expert på Greenpeace, upp och förklarade för oss tittare att GM-grödor är livsfarliga eftersom den gen som gör grödan resistent mot ett antibiotikum kan överföras till jordlevande mikroorganismer och till de bakterier som lever i våra tarmsystem, och gudbevars, till oss också i slutänden. Och den största risken med det hela skulle vara att bakterier som är farliga för oss kan bli resistenta mot antibiotika.

Jag tycker det är dags att sluta med det här tramset nu. Olika anti-GMO-grupper har kört detta argumentet i många herrans år, utan att begripa att det inte är ett argument. Inte ens ett dåligt sådant.

Man måste sluta förväxla användandet av antibiotikaresistens-gener med användandet av antibiotika. Det är inte samma sak. Bara för att båda handlar om antibiotika betyder det inte att båda har samma risker. Att använda stora mängder antibiotika, framförallt i sjukhusmiljö där det finns gott om patogena bakterier, innebär stora risker. Vi ser tyvärr redan många exempel på bakterier som inte antibiotika biter på. Men att äta en potatis – eller äta en biff från en ko som har ätit en potatis – som är resistent mot ett antibiotikum innebär ingen som helst ökad risk.

Jag har två argument för detta påstående, och båda är bra.

För det första är sannolikheten för horisontell genöverföring från en växt till en bakterie extremt liten. Den finns möjligtvis i teorin, men saknar praktisk betydelse på grund av mitt andra argument.

För det andra finns det redan gott om antibiotikaresistenta mikroorganismer överallt omkring oss. Den vanligaste genen man använder i GM-grödor, som gör växten resistent mot kanamycin, kommer från en bakterie som heter Escherichia coli. Man har hittat denna gen i människors avföring, i gödsel, i flodvatten och i jordar. Om överföring från potatis till bakterie mot förmodan skulle ske, så skulle bidraget till all den antibiotikaresistens som redan finns ”out there” vara helt betydelselöst.

Saken är ju den att horisontell genöverföring mycket lättare sker mellan två olika bakterier än mellan en växt och en bakterie. Om jag vore en läskig bakterie och ville få tag på resistens mot till exempel kanamycin, så skulle jag hellre gå och deala med min polare och släkting Escherichia cooli än att ha att göra med skumma potatisar som jag inte har något som helst gemensamt med.

Alltså, snälla Greenpeace, sluta tjafsa om horisontell genöverföring från GM-grödor och fokusera istället på verkliga problem. Ni gör, och har gjort, så mycket bra saker för miljön. Förstör inte ert rykte och förstör inte det europeiska jordbrukets möjligheter att minska sin miljöpåverkan.

Jens Sundström har nyligen skrivit utförligt om samma sak här på bloggen. Men eftersom Greenpeace fortsätter att tjata, så fortsätter även jag att tjata.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om GMO, Greenpeace, antibiotikaresistens, horisontell genöverföring

Köttkonsumtionen måste minska

Av Dennis Eriksson, Institutionen för växtförädling och bioteknik, SLU Alnarp

Det finns risk att jag kommer låta tjatig i detta blogginlägg. Det jag kommer skriva om har sagt och skrivits åtskilliga gånger av alla möjliga olika grupper under många år, men det tål faktiskt att sägas igen. Saken är den att jag satte mig ner för några dagar sedan för att kolla upp lite fakta om köttproduktion i världen, ur olika aspekter. Jag ville veta mer om energiåtgång jämfört med vegetabilieproduktion, om foderproduktion och markanvändning, om vattenförbrukning i djurhållning, om metangas och växthuseffekten med mera, med mera. Jag ville också veta exakt vad näringsexperterna egentligen säger om huruvida det är nödvändigt eller inte att äta kött. Framförallt så ville jag sätta in min egen livsstil och konsumtion i ett hållbarhetsperspektiv.

Och det jag fick reda på fick mig omedelbart att bestämma mig för att stryka en ”köttdag” ur veckomatsedeln hemma, under mycket milda protester från resten av familjen, och istället laga helvegetariskt en dag i veckan. Visst, jag och de flesta andra hade väl redan innan en viss uppfattning om att köttproduktion är mer energikrävande och har en större åverkan på miljön i det långa loppet än vegetabilieproduktion. Men ibland kan i alla fall jag behöva lite klara siffror för att få tummen ur och göra något åt problemet.

Följande siffror kommer från en massa olika källor på internet och jag kan inte garantera allas sanningshalt, men överlag så visar de ändå på ett faktum: köttkonsumtionen måste minska.

Mark:

- Enligt FAO:s statistiska databas så producerades år 2004 drygt 260 miljoner ton kött i världen. Det är nästan en fördubbling jämfört med år 1979, 25 år tillbaka, då drygt 136 miljoner ton kött producerades.

- Enligt FAO:s rapport ”Livestock´s Long Shadow” används 70 % av all jordbruksmark globalt – åker och bete – till köttproduktion. Men kött och mjölk utgör bara 15 % av den sammanlagda matkonsumtionen.

- Enligt Tillståndet i världen 1999  förbrukar boskapsupp­födningen 38 % av världens spannmål. I i-länderna, som har en betydligt högre köttkonsumtion, går ungefär två tredjedelar av spannmålen till djuruppfödning.

- Enligt SLU:s rapport ”Vegan, vegetarian, allätare” kräver en blandkost 2300 kvadratmeter (0,23 hektar) per person och år medan den vegetariska kosten endast behöver 1500 kvadratmeter per person.

- USA:s boskapsdjur konsumerar fem gånger så mycket säd som den mängd som konsumeras av den amerikanska populationen människor.

- 80 % av världens produktion av sojabönor går till djurfoder. En del av detta odlas på skövlad regnskogsmark i Amazonas. Enligt rapporten ”Livestock´s Long Shadow” så har 70 % av skogsskövlingen i Amazonas skett för att anlägga betesmark för boskapsdjur, och på en stor del av de återstående 30 %  skövlad skogsmark odlas fodergrödor.

- Totalt importerar de svenska djuruppfödarna cirka 330 000 ton soja från Brasilien varje år.

- I takt med att köttproduktionen i världen ökar försvinner skogarna.

Vatten:

- Enligt professor David Pimentel vid Cornell University i USA krävs 100 000 liter vatten för att producera ett kilo nötkött, om man räknar in produktionen av foder. För ett kilo potatis behövs 500 liter.

- Att köttproduktionen har fördubblats de senaste 25 åren är utan tvekan är starkt bidragande orsak till att bristen på färskvatten i världen blir allt större.

- Över 80 länder lider idag av vattenbrist och en miljard människor saknar tillgång till rent vatten.

Energi:

- Enligt rapporten ”Vegan, vegetarian, allätare” var energiåtgången för att producera ett kilo av de vanligaste köttsorterna - svin- och nötkött - 8,3 respektive 12,8 kWh. För att framställa ett kilo baljväxter behövdes 0,86 kWh och för potatis endast 0,44 kWh. Det innebär att det går åt mellan 10 och 30 gånger mer energi för att producera animaliska produkter än vegetabiliska.

- För att framställa den mest energieffektiva ”proteinproducenten”, ägg, krävs 16 gånger mer energiandelar än det protein som produceras. För kyckling är förhållandet 28:1, för fläsk 66:1, och för lammkött krävs hela 188 gånger mer energi än vad köttet ger.

- Enligt Naturvårdsverket skulle en köttfri kosthållning i Sverige medföra en minskning av den totala energiåtgången för livsmedelsproduktion med ca en tredjedel.

Växthuseffekten:

- Rapporten ”Livestock’s Long Shadow” visade att 18 % av de globala utsläppen av växthusgaser kommer från köttindustrin och djuruppfödningen. Det är mer än de samlade växthusgasutsläppen från världens transporter.

- Idisslande djur avger metangas från både strupe och ändtarm när födan bryts ned. Djurindustrin svarar för 15-20 % av de totala globala metanutsläppen.

- En vanlig mjölkko släpper ut cirka 154 kilo metan per år. Ett kilo metan bidrar lika mycket till växthuseffekten som 21 kg koldioxid gör.

Övergödning:

- I Sverige och västvärlden konsumeras 40 % mer protein än vad som är nödvändigt. Överskottsproteinet omvandlas till kväve som går ut med avföringen för att sedan leda till övergödning av sjöar och vattendrag.

- Hela 90 procent av ammoniakutsläppen i Sverige kommer från djurhållning och gödselhantering.

- Omkring 35 procent av naturmiljön i EU-länderna är så tungt belastad av näringsämnen som kväve och fosfor, att det finns stora risker för skador på naturen. Värst drabbade är områden med hög djurbelastning.

- I Holland finns nästan lika många grisar, 14 miljoner, som det finns människor. Årligen produceras 274 kilo djuravfall per hektar. Utsläpp i form av avföring går ut i vattendragen där den våldsamma höjningen av halter av näringsämnen gör att sjöar och hav växer igen samt att dricksvatten förstörs.

Hälsan:

Hur är det då med hälsan? Hur mycket kött behöver man äta för att vara säker på att hålla en näringsriktig diet? Följande citat är hämtat från Livsmedelsverkets hemsida (uppdaterad 16 feb 2007):

”I genomsnitt en portion (ca 100 g) magert kött (nyckelhålsmärkta charkuteriprodukter) per dag. Kött är vår viktigaste källa till järn och bidrar med flera andra mineralämnen och vitaminer.”

Dessutom läste jag följande i Livsmedelsverkets slutsatser från underlagsrapporten ”På väg mot miljöanpassade kostråd” (nr 9/2008) :

”Livsmedelsverket rekommenderar ett lägre intag jämfört med dagens konsumtion av kött och köttprodukter för att minska den globala miljöbelastningen orsakad av köttproduktion. Livsmedelsverkets nuvarande rekommendation om ett intag på cirka 140 gram kött och köttprodukter per person och dag är en bra utgångspunkt. Detta skulle innebära en minskning på 20-25 procent jämfört med nuvarande köttkonsumtion. Om var fjärde till var femte portion kött- och köttprodukter ersätts med exempelvis baljväxter, såsom torkade ärtor, bönor och linser, eller om varje köttportion minskas med en fjärdedel till en femtedel, kommer genomsnittssvensken fortfarande att konsumera en tillräcklig mängd kött- och köttprodukter ur näringssynpunkt.”

Enligt webplatsen LivsmedelsSverige (uppdaterad 10 sept 2007) så äter vi svenskar i genomsnitt ca 40 kg rent kött och ytterligare ca 20 kg korv, pastejer och andra charkuterivaror årligen per person. Detta blir 164 gram per dag i genomsnitt. Men med tanke på att omkring 5-6 % av befolkningen i vårt land är vegetarianer eller veganer, och att småbarn förmodligen är inräknade i statistiken, så blir nog snittet bland de vuxna som äter kött betydligt högre. Själv vet jag med mig att mitt köttätande förmodligen överskrider de av Livsmedelsverket rekommenderade 140 g per dag.

På sikt måste alltså köttkonsumtionen minska. Men det är lättare sagt än gjort. Jag är själv uppvuxen på kött i maten så gott som dagligen, det var gris- och kalvkött från mina farföräldrars lantgård samt det rådjurs- och älgkött som min far bar hem från sin jakt. Så för mig är det inte lätt att ställa om till en vegetarisk kost. Men poängen är ju att det inte är nödvändigt att börja äta helt vegetariskt och aldrig någonsin mer få sätta tänderna i en kotlett eller en köttbulle. Det viktiga är ju att minska köttkonsumtionen, att sluta överkonsumera. Ät helt enkelt inte mer kött än du behöver!

Jag och min familj har tagit ett första steg genom att stryka en ”köttdag” i veckan. Med fisk två dagar i veckan och en helvegetarisk dag så har vi ändå fyra ”köttdagar” i veckan kvar, och med lagom portioner så uppfyller det Livsmedelsverkets rekommendationer mer än väl. Jag vill uppmana alla er som läser detta att göra detsamma – om ni vet med er att ni dagligen eller flera gånger i veckan konsumerar kött. Dessutom så kan man ju när man lagar till exempel en köttgryta minska mängden kött och fylla ut med mer grönsaker och rotfrukter.

Och om det nu blir så att du beslutar dig för att minska din köttkonsumtion något på grund av det du just har läst här, skriv då gärna en liten kommentar om det på bloggen så att jag får veta om det gör någon nytta att skriva den här typen av inlägg. Tack så mycket!

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, djurindustri, köttkonsumtion

Rapport från GMO-seminarium i Alnarp

Av Dennis Eriksson, Institutionen för växtförädling och bioteknik, SLU Alnarp

Onsdag 6 februari anordnades på SLU i Alnarp ett välbesökt seminarium om genmodifierade (GM) grödors möjligheter och problem. Partnerskap Alnarp stod som arrangör och företrädare för olika bioteknikföretag, SLU, Jordbruksverket, Livsmedelsekonomiska institutet, Ekologiska lantbrukare och Konsumentföreningen var inbjudna som talare.

Peter Sylwan, vetenskapsjournalist, inledde seminariet genom att med väl valda exempel på metangasanläggningar, byggnadstekniker och djurhållning ge sin bild av hur det gröna kunskapssamhället skulle kunna se ut. Han påpekade även hur otroligt resursbesparande den digitala revolutionen har varit. Han menade därefter att biologin under det 21:a århundradet kommer att få större betydelse i samhället än vad fysik och kemi hade under det 20:e. Dock så har vetenskapens ett dubbelt ansikte: det innebär både möjligheter och hot.

Peter Einarsson, Ekologiska jordbrukarna, var nästa talare. Han fastslog att Ekologiska Lantbrukarna säger kategoriskt nej till GM-grödor eftersom de försöker minimera artificiella insatser i jordbruket. Därefter hävdade han att GM-grödor har uppvisat väldigt lite fördelar under sina 13-14 år av kommersiell odling. Och eftersom minst hälften av alla investeringar inom växtförädlingen går till GM så är det bortkastade pengar som kunde användas till något bättre. Han nämnde sedan fyra begränsningar med tekniken:

1) Man kan bara jobba med en gen i taget och det gör att många egenskaper inte är tillgängliga.

2) Den är inexakt och föråldrad, den centrala dogmen i genetiken (DNA ® RNA ® protein) stämmer inte alltid.

3) Det är ej lönsamt eftersom tekniken är dyr, och skeptiska konsumenter gör att det inte går att lansera produkterna på marknaden.

4) Det är riskfyllt eftersom naturliga gener störs och stuvas om.

Avslutningsvis beskrev han uppkomsten av Roundup-resistenta (RR) ogräs i samband med herbicidtoleranta GM-grödor, och berättade att det förra året fanns åtta bekräftade RR-ogräs som drabbat 10 miljoner hektar soja, bomull och majs.

Jenny Andersson, Jordbruksverket, redogjorde för regelverket kring samexistens mellan GM-grödor och konventionella/ekologiska grödor. Tillstånd krävs för odling av GM-grödor när det gäller såväl fältförsök och innesluten användning som kommersiell odling. Hon gav en definition av ”samexistens” som innebär att lantbrukaren ska kunna välja mellan odling av konventionell, ekologisk eller GM-gröda. De svenska reglerna innehåller omfattande krav på information. Platsen för odling ska registreras, grannar ska informeras i förtid och om marken överlåts så måste man informera ifall man har odlat GM-potatis tidigare. Dessutom ställs höga krav på odlingen, rengöring av maskiner och transport. Avstånden till konventionella/ekologiska grannfält ska vara 50 meter när det gäller majs och 3 meter när det gäller potatis. Reglerna är framförallt till för att de som inte odlar GM-grödor inte ska drabbas ekonomiskt av märkningskraven.

Hon avslutade med att berätta att den enda GM-grödan som är godkänd för kommersiell odling i EU/Sverige är en insektresistent majs (MON810), samt att en potatis med förändrad stärkelsehalt (Amflora) och en kombinerat insektresistent och herbicidtolerant majs är på gång att godkännas.

Magnus Franzén, Jordbruksverket, redovisade Jordbruksverkets rapport om herbicidtoleranta (HT) GM-grödor. I rapporten beskrivs direkta och indirekta effekter.

Direkta effekter:

1) Gener sprids till vilda släktingar.

2) GM-grödor etablerar sig utanför odlingen.

3) Ersättning av vissa herbicider mot sådana som är värre för miljö och hälsa.

Indirekta effekter:

1) Ogräs utvecklar resistens.

2) Förändrade odlingsmetoder.

3) Befäster systemet med kemisk ogräsbekämpning.

Han hävdade dock att precis samma effekter förekommer vid intensifiering av konventionellt jordbruk, och GM-grödor särskiljer sig därför i princip inte.

Därefter gick han igenom HT-majs, -sockerbeta och -raps. Odling av dessa GM-grödor förväntas ge högre ekonomisk avkastning i alla tre fallen. När det gäller hälsoeffekter av att ersätta tidigare herbicider med glyfosat så förväntas de vara positiva när det gäller sockerbeta och raps, men negativa när det gäller majs. Samma förhållande gäller även miljöeffekter. Därefter nämnde han att det förväntas bli en negativ effekt på den biologiska mångfalden inom odlingen på grund av den effektivare ogräsbekämpningen, som då även skulle innebära färre insekter. Men frågan är om det är nödvändigt eller önskvärt att bibehålla en hög biodiversitet inom ett fält där en gröda odlas? Det innebär en målkonflikt med själva idéen med jordbruket: att producera så mycket som möjligt av en enda nyttoväxt. Kanske är det bättre att satsa på effektivt jordbruk, och hög biodiversitet i omkringliggande marker.

Sone Ekman, Livsmedelsekonomiska institutet (SLI), gav en bild av vilka ekonomiska effekter odling av GM-grödor har för bonden och för samhället.

Positiva ekonomiska effekter i odlingen:

1) Högre skörd.

2) Lägre kostnad för bekämpningsmedel.

3) Färre besprutningar (färre körningar).

4) Effektivare ogräsbekämpning.

Negativa ekonomiska effekter i odlingen:

1) Dyrare utsäde.

2) Kostnad för samexistens.

Därefter gick han igenom ekonomiska kalkyler i olika typfall.

Herbicidtolerant vårraps sades, med erfarenhet från Kanada, ge en ökad lönsamhet med 167-325 SEK/ha.

HT-fodermajs sades, enligt odling i USA, ge en ökad lönsamhet med 592 SEK/ha.

HT-sockerbeta sades, enligt internationella uppgifter, öka lönsamheten med 1298-1735 SEK/ha.

Slutligen sades svampresistent potatis (ännu bara fältförsök) ge en förväntad ökad lönsamhet med 3205-4685 SEK/ha.

Dock menade han att kostnader för särhållning, märkning och spårbarhet av GM-grödor kan äta upp hela vinsten. I USA har de ej dessa kostnader, och har därför en betydligt högre lönsamhet än vad vi kan förvänta oss i Europa.

Peter Einarsson kommenterade här att rapporten är dåligt underlag för bönderna eftersom det inte finns någon marknad för GM-grödor i Europa. Dessutom hade han sett andra uppgifter från norra USA att HT-grödor fått lägre skördar.

Arnulf Merker, Sveriges Lantbruksuniversitet, berättade om bioteknikens möjligheter i växtförädlingen. Han började med att säga att utvecklingen av GM-grödor är unik i växtförädlingens historia. Aldrig tidigare har ett fåtal gener fått så stor spridning och så snabbt. Därefter tillrättavisade han Peter Einarssons kritik av genetiken som en förenklad vetenskap (”den centrala dogmen”) och menade att vi har sysslat med kvantitativ genetik sedan 1920-talet. Han berättade om vilka GM-grödor vi kan förväntas se i framtiden:

1) Resistens mot fler skadegörare.

2) Odlingsegenskaper som kort strå eller stjälk.

3) Stärkelsekvalitet i potatis.

4) Oljekvalitet för plastindustri.

5) Näringsvärde, tex ris med betakaroten.

6) Dråsfasthet

7) Perennialitet

8) Domesticering av nya grödor, tex fältkrassing

Han kritiserade dagens patentsystem och menade att det, till skillnad från växtförädlarrätt, hämmar utvecklingsarbetet och gynnar stora transnationella företag. Han fortsatte med kritik av regelverket. Eftersom det är mycket dyrt att ta en ny sort genom kontrollsystemet så är det endast de stora aktörerna som har råd. Han tyckte att vi bör fokusera på egenskapen i den nya grödan istället för vilken teknik som använts för att ta fram den.

Mattias Zetterstrand, Monsanto, berättade utförligt om genteknikens betydelse för odling av majs. Vi har redan insektresistent och herbicidtolerant majs på marknaden, och vad som är på gång är hög lysinhalt (år 2010-2011), torktolerans (år 2010-2015), högre skörd (år 2012-2015) och bättre kväveutnyttjande (år 2012-2017).

Insektresistent majs, mot framförallt majsmott, har gett 10% högre skördar och ökad inkomst med € 65-141 i EU. Dessutom har kontamineringen med fusarium-toxiner minskat.

Herbicidtolerant majs ger en ökad flexibilitet i ogräsbekämpningen under grödans utveckling och det blir lättare att behovsanpassa mängden herbicid. Dessutom minskar antalet körningar i fält vilket också leder till lägre kostnader. Kostnaden för ogräsbekämpning vid konventionell odling är 800-900 SEK/ha medan den vid odling av HT-majs är 320-400 SEK/ha.

Torktolerant majs, som ännu bara finns i fältförsök, ger grödan en effektivare vattenhushållning, bättre pollinering, bättre fotosyntes och en ökad skörd med 8-10%.

Andra egenskaper som är på gång när det gäller potatis är resistens mot bladmögel och mot brunröta. Resistens mot bladmögel har man identifierat i en vild potatis, men efter 40 års försök att korsa in den i odlade sorter så har man nu tagit till gentekniken istället.

Kristoffer Vamling, Plant Science Sweden (BASF), gick igenom utvecklingen av amylopektinpotatisen Amflora. En konventionell potatis har två typer av stärkelse: 80% amylopektin och 20% amylos. Amflora har modifierats så att den innehåller nära 100% amylopektin. Användningsområdena för denna typ av stärkelse är framförallt till bestrykning av papper, som får en bättre glansighet utan tillsatser, och till säckpapp, som får en bättre hållfasthet. Man kan även tänka sig användningsområden som klister, betong och textil.

Patrik Stolt, ScanBi Diagnostics, gav några exempel på när regelverket ställer till elände för odlingen och marknadsförandet av GM-grödor/produkter.

Det första exemplet visade hur otydlig lagstiftningen är när det gäller import av tex GM-soja eller GM-raps för produktion av bioenergi och då man även vill utnyttja biprodukter som glycerol till kosmetika eller godis. Det andra exemplet visade att så lite som10 gram oavsiktlig inblandning av sojamjöl i en säck med vetemjöl kan ställa till det för en kakmix-tillverkare.Det tredje exempel var från Tyskland och ställde frågan om nolltolerans är rimligt, då en utsädesproducent tvingades förstöra utsäde till 1500 hektar bara för att man hittade ett enda GM-frö i ett av fyra stickprov.

Louise Ungerth, Konsumentföreningen Stockholm, avslutade föredragsomgångarna med att prata om konsumentattityder över tiden. Konsumentföreningen gör sedan 1998 en undersökning var tredje år om medlemmarnas inställning till GMO. Trenden överlag är att folk har blivit mer positiva sedan 1998, men fortfarande är en majoritet skeptiska till GMO, både när det gäller livsmedel och andra tillämpningar. Tilltron till olika aktörer har ökat något. Miljöorganisationer och universitet är de som folk har högst tilltro till, medan företagen och politiker ges mycket låg tilltro.

Paneldebatt med publikens frågor avslutade seminariet:

Fråga: Vad tror och vill ni ska hända inom GM-grödor de närmaste 5-10 åren?

Arnulf Merker: Vi kommer få ett större antal sorter, vi måste få in nya egenskaper. Jag hoppas att regleringen ska bli lite mer realistisk och fokusera på egenskapen och inte tekniken.

Peter Einarsson: GM-grödor kommer att bli en parentes i växtförädlingen. De kan ej hävda sig i en fri konkurrens, om 20 år kommer det på sin höjd finnas lite ströodlingar här och var. Målsättningen hållbart jordbruk måste styra vad vi satsar på, inte som idag att vi har en teknik och funderar på vad vi kan använda den till.

Fråga: Vad kommer sätta ramarna för utvecklingen inom GM-grödor? Politikerna eller marknaden?

Peter Sylwan: Politiken, det allmänna.Tex skulle nog inte Monsanto vara pigga på att satsa på en perenn gröda som bara behöver sås var tionde år.

Fråga till Peter Einarsson: Varför tror du att GM-grödor kommer försvinna, när vi ser att folk blir mer och mer positiva?

PE: GMO är oerhört uppblåst, det har inte så mycket att komma med som vi tror idag.

Fråga: Vilka fördelar ser ni med GM-grödor, vilka positiva möjligheter?

PE: Först måste vi reda ut begreppen. Genetisk grundforskning har gjort stora framsteg, men rekombinations-genetik, där man klipper och klistrar gener som lego är ett väldigt trubbigt och eftersatt forskningsfält.

PS: Genom ökad förståelse kan vi överbrygga klyftan till ekologiska lantbrukare, tex att vi kan utnyttja växten egna gener, väcka perennialitet osv, till skillnad från ”klipp-och-klistra”-metoderna med transgener.

AM: Peter Einarssons lego-analogi är utmärkt! Så har växtförädlare jobbat i 100 år. Han säger att GMO är uppblåst men det är ju han själv som i tio år har blåst upp och överdrivit den. Vi måste behandla den som en teknik bland alla andra.

Jan-Erik Necander, Sveriges Småbrukare, fick sista ordet när han i ett inlägg utbrast att forskarna bara pratar över huvudet på folk

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om GM-grödor, GMO, hållbart jordbruk, genteknik

Är det nu möjligt att skapa liv?

Av Dennis Eriksson, Institutionen för växtförädling och bioteknik, SLU Alnarp

Jag läste en mycket intressant artikel i Science den 11 januari. En forskargrupp på J. Craig Venter Institute (JCVI) i USA har lyckats med att syntetisera hela det nästan 583.000 baspar stora genomet(1) hos bakterien Mycoplasma genitalium. Att syntetisera DNA-strängar på 20-30 baser är gammal skåpmat, och det största DNA-fragment någon tidigare hade lyckats syntetisera var på 32.000 baspar. Men att de nu har lyckats att syntetisera ett helt bakteriellt genom är ett tekniskt genombrott som kommer att få mycket stor betydelse.

I spetsen för forskningen står Craig Venter, en företagsam biolog som vissa kallar stolle och andra kallar visionär. Denne Venter gjorde sig känd i slutet av 1990-talet, när han grundade företaget Celera och drog igång ett kommersiellt projekt som utmanade det internationella HUGO (Human Genome Organisation) i deras arbete med att sekvensera det mänskliga genomet. I september förra året blev dessutom Venter den förste att sekvensera sitt eget individuella genom. Dessa framsteg i sekvenseringsmetoder som han har bidragit till förutspås komma till stor nytta inom sjukvården, då behandling och medicinering ska kunna baseras på en patients specifika genotyp.

År 2002 offentliggjorde Venter planerna på att framställa ett syntetiskt bakteriellt genom, och arbetet fortskrider i tre steg. Det första steget, som publicerades redan i mitten av 1990-talet, gick ut på att fastställa det minsta antalet gener en viss organism behöver för att kunna leva och reproducera sig. Detta ”minimala genom” har föreslagits vara 256 gener, men detta är naturligtvis en siffra som varierar beroende på vilken organism det är och i vilken miljö den lever. Det andra steget, som de alltså precis har genomfört, var att syntetisera ett fullständigt genom från grunden, dvs att pussla ihop DNA:s fyra olika nukleotider till en mycket lång kedja med i det här fallet 582.970 sådana baser. Det tredje steget, som det nu jobbas på för fullt, blir att föra in det syntetiska genomet i en bakteriecell som fått sitt eget genom utrensat, och sedan få den att fungera normalt. Men det är svårt att säga något om chansen att detta ska lyckas. Det kan mycket väl bli så att inget händer och cellen bara dör.

Forskare har i över trettio år kunnat tillföra nya gener till bakterier. Detta är en grundläggande teknik inom bioteknik-industrin och ett av exemplen är det insulin som produceras genom att man har stoppat in en insulinproducerande gen i en bakterie. Venters plan är alltså att ta denna teknik till sin ytterlighet: att syntetisera och klistra ihop samliga gener en bakterie behöver. Han kallar detta ”den första arten tillverkad av människan”, och ett namn som föreslås är Mycoplasma laboratorium. Men man är alltså fortfarande beroende av levande cellmaterial att sätta in det syntetiska genomet i, och därför tycker jag att benämningen ”synthetic life” eller ”creating life” som synts i en del nyhetsrapporteringar (t.ex. Dagens Nyheter, Times och CBC), och som faktiskt Craig Venter själv använder, är missvisande.

Man kan tänka sig många praktiska tillämpningar av denna forskning. Genom att tillsätta specifika gener eller gengrupper kan man få bakterier att tillverka användbara produkter. I en intervju nyligen i New Scientist fick Craig Venter frågan vad han skulle ha sina syntetiska bakterier till, och svarade med följande:

”Over the next 20 years, synthetic genomics is going to become the standard for making anything. The chemical industry will depend on it. Hopefully, a large part of the energy industry will depend on it. We really need to find an alternative to taking carbon out of the ground, burning it, and putting it into the atmosphere.”

Ett specifikt mål med Craig Venters forskning är att skapa nya bakterier som effektivt kan framställa etanol från cellulosa, för att få fram ett billigt biobränsle med minimal miljöpåverkan. Man kan även tänka sig bakterier som kan framställa andra produkter som mediciner eller plaster. Några som tar Craig Venter på största allvar är USA:s energidepartement som bidrar med 12 miljoner dollar till hans forskning.

En sak som knappast behöver nämnas är ju att denna forskning måste ske på laboratorium under strikta förhållanden och med hög säkerhetsnivå. Omsorgsfulla tester måste hela tiden genomföras för att undvika framställandet av mikroorganismer som kan vara potentiellt skadliga för miljön eller vår hälsa.

Men jag skulle nu vilja lugna alla er som instinktivt vill utbrista att ”människan inte ska leka Gud och försöka skapa liv!!”. Det handlar inte om det. Den dag de lyckas föra in ett syntetiskt genom i en cell och få den att fungera – och den dag är troligtvis inte långt borta – så öppnas oerhörda möjligheter att skapa nya former av organismer som tidigare inte har existerat. Detta är i och för sig något som vi i princip redan sysslar med genom husdjursavel, växtförädling och manipulering av mikroorganismer, dock kanske i lite annan skala och med helt andra metoder. Men istället för att börja babbla om att vi ”skapar liv”, så tycker jag att detta forskningsprojekt lägger grunden till en spännande diskussion om, och så småningom förståelse för, vad liv egentligen är. Hur definierar vi liv? Hur uppkom livet på jorden? Vad av alla människans verksamheter är naturligt och vad är onaturligt? Man hör ofta i debatten om genmodifierade organismer att vi inte bör hålla på med sådant eftersom det är ”onaturligt”, följt av en svag formulering om att ”naturen själv inte kan göra på det viset”. Men vad jag alltid saknar i det argumentet är hur det skiljer sig gentemot allt annat som människan gör som ”naturen själv” inte kan åstadkomma, samt en förklaring till varför detta ”onaturliga” per definition skulle vara dåligt. I grund och botten är ju frågan om vad som är naturligt och onaturligt rent filosofisk, och svaret förändras i takt med vår kunskap. Detta forskningsresultat kommer dessutom definitivt att stimulera en debatt om vad människan kan göra gentemot vad vi bör/inte bör göra. Det är ju en debatt som drogs igång på allvar 1997 när det klonade fåret Dolly såg dagens ljus, och som långt ifrån är avslutad. Men lugn i stormen, vi kommer knappast någonsin ha en ondsint forskare som sitter i ett underjordiskt labb i öknen och producerar arméer av supervarelser som kommer förgöra allt och alla.

När det gäller huruvida Craig Venters grupp skapar liv eller inte så skulle jag själv snarare vilja säga att man inte kan reducera livet som fenomen till den DNA-sekvens som, icke desto mindre, utgör råmaterialet för hur livet ska gestaltas. DNA kallas ibland, på goda grunder, för livets molekyl. Men därmed inte sagt att det räcker att pussla lite med DNA:s byggstenar för att kunna säga att man skapar liv. För mig handlar detta projekt fortfarande om att manipulera existerande livssystem. För att på allvar kunna säga att vi i någon form ”från grunden skapar en ny, livsduglig organism” så krävs oerhört mycket kunskap om vilka andra cellulära beståndsdelar (t.ex. proteiner, lipider och kolhydrater) som är nödvändiga för metabolism och replikation, och hur vi pusslar ihop allt detta tillsammans med det syntetiska DNA:t. Det är inte självklart att vi någonsin kommer att klara av detta. Det beror nog på om livet låter sig reduceras till ren fysiologi eller inte, och när vi isåfall kan få en övergripande kunskap om denna fysiologi. Därför är uppgiften att skapa liv för överskådlig framtid förbehållen ”Gud” eller ”Brahma” eller ”Biokemisk Evolution”, eller vadhelst man nu tror på.

Dessutom är steget mycket långt, om ej kanske oöverstigligt, från de encelliga, organellfria bakterier Craig Venters grupp arbetar med idag, till komplexa och flercelliga djur och växter. Men forskningen ger oss, förutom alla viktiga tillämpningar, möjlighet att förstå mer om hur livet fungerar och hur det en gång i tiden har uppkommit och utvecklats här på jorden.

(1) Genom är benämningen på hela uppsättningen DNA som en organism har i varje cell i sin kropp, dvs samtliga gener och kontrollsekvenser tillsammans med mellanliggande DNA som inte har någon direkt, kontinuerlig funktion. Bakterier är encelliga, och genomet består av en enda kromosom.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om syntetiskt genom, skapa liv, Craig Venter, Mycoplasma

Vad pengar kan användas till

Av Dennis Eriksson, Institutionen för växtförädling och bioteknik, SLU Alnarp

Den 26 december läste jag en artikel i Sydsvenska Dagbladet om hur äppleodlingarna på Balsgård riskerar att gå förlorade. Bland annat skrevs följande:

”Den unika samlingen med bland annat ettusen olika sorters äppelträd på Balsgård utanför Kristianstad riskerar att förfalla efter årsskiftet. Då har Nordens största odling av frukt- och bärsorter inte längre någon trädgårdsmästare.
Anledningen är brist på pengar inom Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Och interna motsättningar om vad de pengar som finns ska användas till.
– Medan de håller på och tjafsar kan träden gå under om vi inte längre kan sköta dem, säger Hilde Nybom som håller i verksamheten på Balsgård, en avdelning på SLU.

-------

- Det handlar om bortåt sjuhundratusen kronor för en tjänst och omkostnader för odling och maskiner. Vår budget inom SLU har dessutom skurits ner radikalt, så vi har inga andra pengar att skjuta till, säger Hilde Nybom.”

När jag läser detta kan jag inte låta bli att reflektera över hur man prioriterar inom SLU.

Den 21 november 2007 hölls en ståtlig fest i Uppsala för att fira att SLU fyllde 30 år. Jag hade tyvärr själv inte möjlighet att medverka på denna eleganta tillställning, men har fått höra hur trevligt det var med god mat för 1300 personer, lysande underhållning hela kvällen samt reseersättning för samtliga gäster som kom ditresta från Sveriges alla hörn.

Visst är det trevligt med fest. Men när ekonomin är lite tajt så måste man väl ändå hålla reda på prioriteringarna. Jag undrar, vem ska få lämna sin tjänst för att SLU ska kunna finansiera nästa års 31-årsfest? Vilket forskningsprojekt ska läggas ned för att vi ska kunna fira 35-årsjubileet med pompa och ståt? Mikael Wiehes ord ringer i mina öron:

”Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp. Vi går till botten där vi står men flaggan den går i topp!”.

”Genmodifierade grödor en risk"

Dennis Eriksson,Doktorand i Växtförädling och Bioteknik, SLU, Alnarp

Torsdagen den 18 oktober stod att läsa följande rubrik i flera dagstidningar: ”Genmodifierade grödor en risk”. Bakgrunden är att Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen på regeringens uppdrag har gjort en utredning om hur genförändrade grödor kan påverka miljön på sikt.

En av slutsatserna i utredningen är, enligt Sveriges Radios Ekoredaktion, att det föreligger en risk att till exempel raps kan sprida en egenskap som tolerans mot bekämpningsmedel till sina ogräsartade släktingar, bland annat åkersenapen. En annan slutsats är att man riskerar att låsa fast jordbruket i kemikalieanvändning.

Denna senare slutsats är ett argument man ofta hör i samband med odlingen av herbicidtoleranta grödor. Det är sant att odlingen av herbicidtoleranta GM-grödor gör att man fortfarande använder herbicider på just dessa grödor. De herbicider det handlar om är mestadels glyfosat och glufosinat, vilka tack vare herbicidtoleransen i grödan ersätter många andra betydligt giftigare herbicider. Så, visst, med herbicidtolerans undslipper vi inte herbicider helt och hållet, men det är ett steg på vägen mot ett jordbruk med mindre miljöpåverkan.

Jag har själv inte läst utredningen ännu, eftersom den publiceras först om några veckor, så jag vet inte om det är myndigheterna eller pressen som står för det förvrängda budskapet. Men jag undrar: när i hela friden ska man sluta upp med att dra alla genmodiferade grödor över samma kam??? Att säga att genmodifierade grödor är en risk – ett synnerligen generellt uttalande – på grund av att raps kan korsa sig med åkersenap är ungefär som att säga att alla muslimer är terrorister. Genmodifiering är en teknik som kan användas till många olika saker, vilket gör att verkligheten faktiskt inte är så svart och vit som så många önskar. Det finns vissa farhågor med en del tillämpningar av genteknologin i jordbruket, som nämnda spridning av herbicidtolerans till ogräs. Dessa farhågor är ingenting nytt med gentekniken, men dock, vi måste likafullt ta problemen på stort allvar. Men andra tillämpningar som är på gång är till exempel industripotatis med förändrad stärkelsehalt, virusresistent papaya, insektresistent bomull, förbättrad oljekvalitet i raps och minskad halt allergiproteiner i nötter. Jag nämner dessa exempel för att visa att man måste bedöma genmodifierade grödor från fall till fall. Potatis är inte samma sak som raps, och virusresistens är inte samma sak som förändrad fröoljekvalitet.

Det ska bli mycket intressant att läsa utredningen när den läggs fram, för det förekommer risker med vissa typer av genmodifierade grödor som måste bedömas och vägas mot fördelarna. Men att säga att alla genmodifierade grödor är riskabla är en lite väl magstark generalisering.

Pingat på Intressant

Andra bloggar om: GMO, jordbruk, Ekot, tidningar, biologisk mångfald, jordbruksverket, journalistik, SVD

Vilseledande i Aktuellt om genmodifierad bomull

Av Dennis Eriksson, LTJ-fakulteten, SLU Alnarp

Det är återigen dags att klargöra en del saker kring odlingen av bomull i Indien och den tragiska situation som gör att många bomullsodlare tagit livet av sig de senaste åren. Jens Sundström skrev ett utmärkt inlägg 7 februari här på bloggen (Bt-bomull och självmord – finns det något samband?) men det har tyvärr inte reportrarna på SVT läst. Fredag 20 april visade SVTs Aktuellt ett reportage om vågen av självmord bland indiska bomullsodlare. Det berättades att fyratusen bönder tagit livet av sig de senaste två åren. Detta är ett mycket allvarligt och akut problem som framförallt har två orsaker, varav den ena på ett riktigt sätt behandlades i reportaget.

Den ena orsaken, som det talades om, är avsaknaden av en fri och rättvis marknad. USA fick i detta reportage rättmätigt bära hela skulden, eftersom det var bomull det handlade om, medan även EU är medskyldigt när det gäller andra grödor. Tack vare statliga stöd kan bönder från USA sälja sin bomull till 61% under tillverkningskostnaden (siffra som nämndes i reportaget), och genom att kohandla med indiska regeringen om tillträde till den amerikanska IT-marknaden så får USA fritt fram att dumpa bomullen på den indiska marknaden. Och de indiska bomullsodlarna blir de stora förlorarna.

Den andra orsaken är att produktiviteten är låg i bomullsodlingar i Indien. Detta gör dem väldigt känsliga för insektstryck och ogynnsamt väder. Bomullsproduktionen i Indien motsvarar 25% av världens totala area för bomullsodling, men bara 16% av den totala produktionen i världen (ref Bennett). Bomull är en gröda som har stora problem med insektsangrepp, framförallt av bollworms (vet ej vad de heter på svenska). Bomull odlas på 2,5% av världens jordbruksmark och kräver 25% av alla bekämpningsmedel för insekter som används inom jordbruket (ref WWF).

Slutsats: indiska bönder som redan lever på marginalen eftersom insekter käkar upp en stor del av deras bomullskörd hamnar i kris när torkan slår till och när USA fyller marknaden med billig, subventionerad bomull. Och en del klarar tragiskt nog inte krisen utan tvingas ta livet av sig.

Åter till SVTs inslag nu. Mitt i reportaget dyker kommentator-rösten upp och säger följande: ”Dessutom så har indiska bönder lockats av växtförädlingsföretaget Monsanto att satsa på genmodifierade bomullsgrödor, nåt som lett till högre omkostnader med speciella växtgifter och gödning”. Detta är en helt lösryckt kommentar som dessutom är helt felaktig. Såvitt jag vet så har Bt-bomullen (den genmodifierade bomullssort som säljs i Indien) generellt lett till högre skördar, minskad mängd bekämpningsmedel och högre nettoinkomster för bönderna. Inte bara i Indien, utan även i Kina, USA och Sydafrika. Det är alltid vanskligt att ange procenttal för si och så mycket större skördar eller mindre bekämpningsmedel, eftersom det varierar kraftigt mellan säsonger, regioner, insektstryck m.m. En fältstudie jag sett (skriven av Mahyco, företaget som samarbetar med Monsanto i Indien, ref Barwale) angav 30% högre skördar samt 1,93 gånger färre besprutningar för Bt-bomull jämfört med konventionell bomull. En annan studie (skriven av forskare från University of Reading, Berkshire, UK, ref Bennett) anger att skördarna ökade 45-63%, odlingssäsongerna 2002 och 2003. Båda dessa referenser anger även ökade inkomster totalt sett hos de bönder som odlade Bt-bomull.

Kommentaren i Aktuellts inslag följs direkt av en intervju med en kvinna som berättar att skördarna slår fel, och att av åtta säckar utsäde fick hennes familj bara tre säckar skörd. Att detta följer direkt efter kommentaren om genmodifierad bomull gör ju att tittaren associerar felslagna skördar med GM-bomull, trots att det inte framgår om kvinnan hade odlat Bt-bomull eller konventionell bomull. Sådana knep är både fula och vilseledande.

Alla seriösa fältstudier av Bt-bomull jag har sett hittills, i Indien, Kina, USA, Sydafrika och på andra håll i världen, har visat på högre skördar och minskad mängd bekämpningsmedel. De gånger jag sett någon miljöorganisation eller annan anti-GM-organisation berätta hur skördarna har minskat och slagit fel och tvingat fram ännu mer kemikalieanvändning så har jag aldrig sett några klara siffror som bevisar vad de säger. Det är oftast bara retoriska uttalanden. Jag kan ju i och för sig ha missat de seriösa studierna som visar detta, och tar tacksamt emot tips på publikationer.

Jag anger nedan några av de artiklar och publikationer jag har läst.

 

Referenser:

Barwale R B et al, AgBioForum 7(1&2):23-26, 2004

Bennett R M et al, AgBioForum 7(3):96-100, 2004

WWFs rapport Bomull – en ren naturprodukt? http://www.wwf.se/source.php/1028733/Bomullsrapport.pdf

Bioteknikcentrum om Bt-bomull i Makhathini, Sydafrika: http://www.bioteknikcentrum.com/default.asp?ID=503

Yousouf I et al, AgBioForum 5(1):1-5, 2002

Frisvold G B et al, AgBioForum 9(2):69-78, 2006

Rapport från Greenpeace om Bt-bomull i Kina:
Denna rapport medger att Bt-bomull effektivt kontrollerar bollworms. Men eftersom de så gärna vill hitta några negativa sidor så framför de att även parasiter som lever på bollworms har minskat i antal, och att det är ett ekologiskt problem. Men……är inte det en naturlig följd att parasiterna minskar i antal då de insekter parasiterna lever på minskar i antal?? Rätta mig om jag har fel. Dessutom skriver de att Bt-bomullen minsann inte kan kontrollera angrepp av savsugande insekter. Men…..det är det aldrig någon som har påstått av Bt ska göra heller.

Website om Bt-proteinet och dess användning: http://www.bt.ucsd.edu/index.html

Pingat på Intressant

Andra bloggar om: GMO, Bt-bomull, Indien, självmord, Aktuellt

Hållbart jordbruk kräver mer än KRAV

Av Dennis Eriksson, Inst för växtvetenskap, SLU, Alnarp

Debattartikel i Hallandsposten 12/6-06

Svar till Eva Ericsson (mp), HP v. 35, angående Skrämselpropaganda och upplysning.

Det är bra med en debatt om gentekniken eftersom folk oftast inte vet vad gener är och hur de fungerar. I populärkultur framställs utan undantag genteknik som något skrämmande, något som skapar monster och katastrofer. I filmen ”Resident evil” skapar genmodifierade virus zombies och i ”Deep blue sea” faller de offer för genmanipulerade hajar. Med sådana associationer är det inte konstigt att det finns en rädsla och skepsis. Min egen yrkeskår bär delvis skulden till bristen på information. Vi forskare ägnar alltför lite tid åt att popularisera forskningen. Men genetiken som vetenskap har över 140 år på nacken och jag kan försäkra alla skeptiker att gentekniken har en stabil kunskapsgrund.

Gentekniken löser inte alla problem i jordbruket, långt därifrån. Men den kan användas till många nyttiga saker. I min förra insändare nämnde jag grödor som kan ersätta fossil olja. Man kan med genteknik överföra resistens mot bladmögel från vildsallad till potatis och så reducera mängden svampbekämpningsmedel i Sverige med upp till 40 procent. Man kan minska halten av cyanid i kassava, en basgröda i många tropiska länder. Cyanid finns i rå kassava och vid bristfällig tillagning orsakar detta förlamning och till och med dödsfall. Den som såg dokumentären i SVT för en tid sedan om bomullsodlingar i Indien kan knappast med gott samvete opponera sig mot en Bt-bomull som inte behöver mängder av hälsofarliga bekämpningsmedel. Självklart har konsumtionen av Roundup ökat med Roundup-resistenta grödor. Det säger sig självt. Men jag tycker det är synd att så kallade miljövänner ”glömmer” att nämna att många betydligt giftigare medel samtidigt har minskat flerfaldigt.

Min förhoppning är att miljövänner och andra ska ta till sig en mer realistisk syn på vad som är naturligt. Det finns inget miljövänligt eller naturligt jordbruk. Man stör en lokal ekologisk balans då man röjer växtligheten i ett område och inrättar monokulturer, det är så det funkar. Det man däremot måste sträva efter är att minimera påverkan på omkringliggande natur.

Men här är ett dilemma. Vi kan aldrig försörja den växande världsbefolkningen med ett lågproduktivt jordbruk. En intensifiering av jordbruket är nödvändig, inte minst för att bevara vildmark. 36 procent av jordens isfria landyta är idag uppodlad. Om vi hade behållit 1961 års teknologi, dvs innan den gröna revolutionen, så skulle vi till idag behövt odla upp 25-30 procent till av jordens landyta. Mycket vildmark hade då gått förlorad.

Ekologisk odling har många goda sidor, absolut. Men reglerna verkar ofta vara mer ideologiskt motiverade än baserade på faktisk kunskap. Ett exempel är det irrationella motståndet mot handelsgödsel, trots att stallgödsel ger högre kväveläckage. Ett annat exempel är förbudet mot avmaskningsmedel, som gör parasitsjukdomar vanligare i ekologisk djurhållning. Slutligen, om man vill ha ett jordbruk med mindre miljöpåverkan så finns det ingenting som motiverar ett kategoriskt nej till genmodifierade grödor.

DENNIS ERIKSSON,
doktorand i Växtförädling och Bioteknik, SLU, Alnarp

Länk till Eva Ericsson HP 2/6-06

Skrämselpropaganda om genmodifierade grödor

Av Dennis Eriksson, Inst för växtvetenskap, SLU, Alnarp

Debattartikel från Hallandsposten 3 Aug

Svar till Eva Ericsson (mp), HP v. 30, angående Kan vi välja bort gengrödor?.

Eva Ericsson, Miljöpartiet de Gröna, skriver i HP den 24 juli om en rapport som hävdar att massdöd har inträffat i Indien bland får som betat på mark där genmodifierad Bt-bomull odlats. Rapporten är ren skrämselpropaganda och uppgifterna har aldrig bevisats. Tvärtom har tio års kommersiell odling av Bt-grödor och åtskilliga toxikologiska tester på olika djur med råge bevisat att Bt inte är farligt. Bt-toxinet verkar mycket specifikt på just den typ av insekter som angriper bomull eftersom endast dessa insekter har de receptorer till vilka Bt-giftet binder. Miljontals ton Bt-sojaböna och Bt-majs har konsumerats hittills utan att ett enda fall av sjukdom inträffat. Det finns andra förklaringar till varför dessa får i Indien dog. Dr CS Prakash, AgBioWorld Foundation, menar att seriösa entomologer och veterinärer i Indien istället anger rester av besprutade pesticider samt naturliga, giftiga alkaloider som finns i bomullsbladen som orsak.

Jag vill även fråga Eva Ericsson varför hon som miljöpartist vill välja bort den genmodifierade potatisen från L:a Böslid? Denna potatis, som inte innebär någon som helst risk mot hälsa eller miljö, kan användas för att ersätta mineralolja till plast. Vill inte Miljöpartiet göra samhället mindre beroende av mineralolja? Dessutom kan denna potatisstärkelse ersätta aluminiumskiktet i juiceförpackningarna, vilket har stora fördelar för miljön. Även andra projekt pågår för att med genteknikens hjälp åstadkomma grödor som kan producera biobränsle och industrioljor. Varför är Miljöpartiet emot detta?

Skrämselpropagandan mot genmodifierade grödor innehåller som vanligt argument som vittnar om en omfattande okunskap om genetik och om växtförädling. Man säger ofta att gentekniken är ”onaturlig”, men ”naturligheten” lämnade scenen redan för över tiotusen år sedan, när människan började korsa och selektera kulturväxter. Dagens grödor har mycket lite gemensamt med sitt vilda ursprung. Gentekniken har med sina fördelar en given plats i ett miljövänligt jordbruk.

DENNIS ERIKSSON,
doktorand i Växtförädling och Bioteknik, SLU, Alnarp

Länk till Eva Ericsson HP 24 Juli