Av Rober Wager, Vancover Island University, Canada
Jordbruk är en aktivitet som drivs av människor och som har inneburit att grödor och djur har anpassats efter våra behov under årtusenden. Under perioden 1950- 2000 bidrog den gröna revolutionen, som karaktäriserades av ett forskningsdrivet jordbruk med tillhörande teknologiska landvinningar, till att närmare en halv miljard människor kunde undgå svält.
Idag finns en stark rörelse som förespråkar en övergång till ett ekologiskt jordbruk både i Europa, Nord-Amerika och i världens utvecklingsländer. Detta är resultatet av aktiv lobbying till förmån för det ekologiska jordbruket som är en ideologi med många resursstarka förespråkare. Ekologiskt jordbruk kan dock varken föda världens mindre bemedlade eller möta en framtida ökning av jordens befolkning.
2002 initierade Världsbanken ett flerårigt projekt vars syfte var att minska hunger, undernäring och fattigdom i världen. Projektets engelska namn var ”the International Assessment of Agricultural Science and Technology for Development“(IAASTD). Projektets ambition var att sammanföra olika intressegrupper och under det första mötet som hölls 2004 deltog 185 olika grupper, inklusive representanter från 45 regeringar, 86 frivilligorganisationer (NGOs), FN-organ som Världshälsoorganisationen (WHO) och FNs livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) samt företrädare för olika internationella bioteknologiföretag. I världsbankens uppdrag till IAASTD ingick att projektet skulle utvärdera agrar kunskap, forskning och teknologi (AKST, eng. Agricultural Knowledge, Science and Technology), både med avseende på relevans, effektivitet och med vilken kvalitet AKST bidrar till att reducera hunger, förbättra agrar hållbarhet och hälsa främst för världens landsbygdsbefolkning. Projektet har nyligen publicerat sin slutrapport (IAASTD, 2008).
Trots projektets högt ställda mål, så har forskningen fått stå på undantag eftersom slutrapporten tar avstånd från bioteknologi och samtidigt ensidigt framhåller fördelarna med ekologiskt jordbruk. Visserligen hävdar IAASTD att rapporten om AKST är en faktabaserad vägledning för policy och beslutsfattande, men anför samtidigt att det finns förmodade risker och potentiell skada med bioteknologins tillämpningar, trots att det saknas bevis för sådana risker eller skador.
Under 2003 publicerade ICSU (eng. International Council for Science, en organisation som representerar de flesta nationella vetenskapsråden och över 150 vetenskapliga organisationer) en omfattande granskning av miljö- och hälsorisker med genetiskt modifierade (GM) grödor. ICSU undersökte följande frågor:
Är mat som innehåller GM-grödor säker att äta?
Vad är nyttan med GM-grödor?
Hur påverkar odlingen av GM-grödor miljön?
Granskningen som ICSU genomförde visade att det inte finns några belägg för skadliga effekter orsakade av konsumtion av mat med ingredienser som bygger på transgena framställningsmetoder. Snarare finns det belägg för att GM-grödor gör nytta för hälsan, till exempel genom ökat vitamininnehåll i ris och ökad tolerans mot skadeinsekter, vilket medför att mängden kemiska bekämpningsmedel kan minskas, med en minskad risk för exponering av bekämpningsmedelsrester som följd. Angående påverkan på miljön noterar ICSU att det inte finns belägg för några skadliga effekter som kan härledas till de kombinationer av egenskaper och grödor som för närvarande används.
I kontrast till detta fastslår IAASTD att ”Allmänheten har visat allt större intresse för samband mellan jordbrukssystem och hälsa och att listan på livsmedelsanknutna hälsorisker stadigt har ökat. Listan inkluderar osäkerhet om GM-grödors påverkan på människors hälsa.” Men det råder ingen vetenskaplig osäkerhet kring detta; all tillgänglig forskning visar att det inte finns några vetenskapliga belägg för hälsorisker med GM-grödor. Dessa förmodade risker borde därför inte vara med i den förment faktabaserade rapporten från IAASTD.
IAASTD fastslår även att det ekologiska lantbruket producerar tillräckligt för att föda lokala marknader. Detta kan mycket väl vara sant, för vissa begränsade områden, men inte om man ser till världen som helhet. Som Norman Borlaug, Nobelpristagaren och den Gröna revolutionens fader, en gång anmärkte: Ekologiskt lantbruk kan endast föda fyra av jordens sex miljarder människor och hur jag än spanar ser jag inte de två miljarder som frivilligt skulle försvinna. Produktiviteten i det ekologiska lantbruket är nämligen i genomsnitt 30 % lägre än i det konventionella – härav Borlaugs kalkyl. Om vi globalt skulle utöka andelen ekologiskt odlade marker, som IAASTD föreslår, så skulle vi behöva lägga jordens återstående vildmarker under plogen endast för att bibehålla den produktion vi har idag. En sådan massiv ökning av den ekologiskt odlade landarealen skulle hota biodiversiteten globalt och ha en genomgripande inverkan på miljön.
Odling av GM-grödor är i stort accepterat i Nordamerika. Detsamma kan inte sägas om Europa. Skillnaden beror dock inte på att man gör olika vetenskapliga bedömningar av GM-grödor i Europa och Nordamerika. I EU-kommissionens rapport från 2001, som omfattade mer än 15 års samlad forskning angående risker med GM-grödor och livsmedel, konkluderas att GM-grödor inte har inneburit några nya risker för vare sig hälsa eller miljö, utöver den vanligen förekommande osäkerhet som finns i samband med odling av konventionellt förädlade grödor. Användningen av en mer exakt teknologi och den högre graden av kontroll gör snarare GM-grödor säkrare än konventionellt producerade grödor.
En möjlig anledning till att européer är tveksamma till GM-grödor kan vara den omfattande desinformation som spridits från olika NGOs under de sista 15 åren. Uttalanden till det engelska överhuset av Lord Melchett under dennes tid som ordförande i Greenpeace är talande: ” Denna NGO kommer alltid att motsätta sig GM-grödor oavsett vilka vetenskapliga bevis om grödornas säkerhet som presenteras ” (Taverne, 2003, 2005). Denna typ av blinda ideologiska ställningstaganden passar inte in i en vetenskaplig utvärdering, och det är därför förvånande att Greenpeaces ståndpunkt så uppenbart vunnit gehör i IAASTDs slutgiltiga rapport.
A-vitaminbrist är orsaken till att 500 000 människor blir blinda varje år och att uppemot 6 000 barn dör varje dag i världens utvecklingsländer. Forskare har tagit fram ett GM-ris, det så kallade gyllene riset, som har en förhöjd nivå av beta-karoten, ett ämne ur vilket vår kropp själv kan framställa A-vitamin. Försök att fritt distribuera detta ris till lokala odlare har dock hindrats av ett alltför tungrott regelverk framför allt rörande biosäkerhet. Det råder inget tvivel om att vissa av de NGOs som deltagit i IAASTD även har varit pådrivande vid skapandet av det regelverk som omgärdar odling av GM-grödor, ett regelverk som verkat direkt hindrande när det gäller spridandet av det gyllene riset. Detta står i direkt konflikt med det av IAASTD uttalade målet att öka näringshalten i våra grödor.
Det finns idag offentligt finansierad forskning med inriktning mot agrar-bioteknologi i över 70 länder. Den samlade kunskapsbas som världens växtforskare tagit fram har dock i stort sett ignorerats av IAASTD. Professor Marc von Montagu (http://pubres.org ;2008), uttryckte nyligen sin besvikelse på IAASTDs rapport: ”Vi anser att kapitlet [om bioteknologi] är skrivet utifrån ett perspektiv som är så främmande från det som vi anser borde ha varit rapportens utgångspunkt, att det inte skulle ha varit meningsfullt för oss att framföra några kommentarer om rapportens många tekniska fel och brister.”
Den obalans som råder i rapporten från IAASTD blir allt mer uppenbar när den gör utsagor likt denna: ”Vissa svårlösta problem, till exempel svamptoxiner, utgör även fortsättningsvis ett hälsoproblem, speciellt för spädbarn”. Samtidigt saknar rapporten helt referenser till de vetenskapliga studier som visar att insektresistent GM-majs innehåller lägre nivåer av svamptoxiner än både konventionellt och ekologiskt odlad majs. Det är svårt att se att utelämnandet av dessa fakta skulle stämma med rapportens mål att främja näring och hälsa. Dessutom kan nämnas att IAASTD även avstår från att kännas vid den reduktion av kemiska bekämpningsmedel som insektsresistenta GM-grödorna har möjliggjort. Samt att man inte ens nämner användningen av giftiga kopparsalter inom det ekologiska jordbruket.
Över 12 miljoner lantbrukare i världens utvecklingsländer odlar i dag GM-grödor. Den siffran ökar med 20 % varje år vilket kan ses som en indikator på nyttan med GM-grödor för dessa bönder. Trots detta varnar IASSTD för ökad utbildning av lantbrukare i frågor som berör odling av GM-grödor. Det är svårt att förstå denna positionering i ljuset av den stora mängd vetenskapliga data som stödjer odlingen av GM-grödor.
Ett av de mest framträdande exemplen på IAASTD rapportens partiskhet till förmån för det ekologiska lantbruket är påståendet att ekologisk certifiering hotas av pollenflöde från GM-grödor. Detta är ren retorik tagen direkt från producenter av ekologiska varor. Under en tid när både det ekologiska lantbruket och odlingen av GM-grödor har ökat i omfång har inte ett enda fall rapporterats där en eko-lantbrukare har förlorat sin certifiering som ett resultat av pollenflöde från ett närstående GM-fält. Det är till och med så att den internationella federationen för ekologiskt lantbruk (IOFAM) inte förespråkar tester för GM-innehåll i ekologiska produkter.
I sammanfattningen av IAASTD rapporten förespråkas vid upprepade tillfällen ett ekologiskt lantbruk utan att motsvarande stöd ges till användningen av bioteknologi. Det är besynnerligt eftersom man i brödtexten ger en annan bild av framtiden: Utan bioteknologiska applikationer [inom jordbruket] kommer mänskligheten att vara än mer utsatt vid förändringar i klimatet och riskera en framtida livsmedelsbrist.
Lantbruket har, under lejonparten av sin mer än 10 000-åriga historia, per definition varit ekologisk. Det låga utbytet vid denna typ av jordbruk är huvudorsaken till den hunger, undernäring, jorderosion och fattigdom som vi finner i många av världens utvecklingsländer. Att föreslå att ekologiskt jordbruk är den bästa metod vi har för att motverka detta trotsar all logik och visar att den faktabaserade utvärderingen i IAASTD rapporten har fått stå tillbaka för en ideologiskt baserad ”green-washing”. Detta förklarar varför de som dagligen arbetar med agrar bioteknologi är så besvikna på IAASTD rapporten.
Texten är en översättning av “Why the IAASTD Failed” gjord av Jens
Sundström och är granskad av Sten Stymne, Carl-Gustaf Thornström, Torbjörn Fagerström och Dennis
Eriksson . Orginaltexten samt andra texter av Robert Wager återfinns här. En liknande text av Robert har även publicerats i EMBO reports som svar på en artikel av Marta G Rivera-Ferre.
En ordväxling med hänvisning till IAASTD förkommer helt nyligen på kultursidorna i DN mellan Sverker Lenas och Mattias Zetterstrand.
Pingat på Intressant och twingly
Läs även andra bloggares åsikter om GMO, vetenskap, jordbruk, miljö, Greenpeace, politik
Recent Comments