Av Sten Stymne och Nils-Ove Bertholdsson Området för Växtförädling och Bioteknik, SLU i Alnarp
Håkan Fogelfors Institutionen för Växtproduktionsekologi, SLU i Uppsala
Då det verkar som svensk media i stort beslutat sig för att sluta skrämma upp allmänheten om genmodifierade växter är det nu dags att diskutera reella problem som de genmodifierade växter vi har idag kan föra med sig. GM-växter har hittills odlats på över en halv miljard hektar och ingen vetenskaplig rapport har ”so far” kunnat påvisa några skador på varken miljö eller människors hälsa p.g.a. att dessa är gentekniskt modifierade. Däremot finns många rapporter om positiva konsekvenser i form av minskad användning av insektsbekämpningsmedel och minskad jordbearbetning. De senare har då lett till minskad jorderosion, minskat näringsläckage, mindre bruk av fossil olja i odlingen och möjligheter till förbättrad ekonomi för många lantbrukaren (länk: Har miljöorganisationerna blivit miljöns fiender och i så fall, varför då?)
Därmed inte sagt att dessa GM-växter också i framtiden kommer att medföra ekonomiska och miljömässiga vinster. En av de största fördelarna med t.ex. herbicidresistenta GM-grödor är att de underlättar plöjningsfri odling. Det har t.ex. fört med sig att man kan odla upp väldiga arealer av Pampas, vilka annars bara kunde användas till betesmark och för Argentina har det inneburit ett ekonomiskt uppsving från en nästan bankrutt ekonomi.
Således har en avsevärd del av världens jordbrukproduktion blivit beroende av herbicidresistenta grödor, framför allt mot glyfosat (den aktiva substansen i tex Roundup). Alla användning av ämnen som dödar liv (jfr. antibiotika) utvecklar resistens hos organismen/växten. Förr eller senare utvecklar alltså också ogräs resistens mot en herbicid om den appliceras för ensidigt och för frekvent. Då Roundup-resistent majs och soja har odlats på så enorma arealer år efter år har det påskyndat utvecklingen av resistenta ogräs då det är de mest motståndskraftiga ogräsplantorna som får chansen att överleva genom detta selektionstryck. Förändringen i motståndskraft har alltså inget med någon genöverföring från GM växterna att göra. För att kontrollera situationen har man nu tvingats öka doserna av Roundup för att ta kål på ogräsen och även komplettera besprutningen med s.k. selektiva herbicider, d.v.s herbicider som inte dödar grödan men slår mot de ogräs som blivit motståndskraftiga mot Roundup. Därmed har man delvis tappat den stora vitsen med herbicid resistenta grödor, d.v.s att man kan spruta med en herbicid som uppvisar en hyfsad låg giftighet och som dödar alla växter utom grödan. Detta medför med andra ord också en uppenbar risk att den totala användningen av herbicider per ytenhet ökar.
Den stora populariteten för Roundup resistenta grödor har också inneburit att marknaden för selektiva herbicider har minskat vilket gjort att man idag visar lågt intresse för att utveckla nya miljövänliga sådana. Att ta fram en ny herbicid tar mellan 10 till 20 år och kostar snarare över 500 miljoner kr än under. Detta innebär att det endast är ekonomiskt lönsamt i stora grödor som vete, majs, ris och soja. Då Monsanto har tagit fram dessa herbicidresistenta grödor så borde de åtminstone av företagsekonomiska skäl ha intresse av att jordbruket inte råkar in i en återvändsgränd och åter tvingas plöja jorden eller återföra den till betesmark, vilket allvarligt skulle påverka världens livsmedelsförsörjning och öka miljöbelastningen.
Vi anser att Monsanto inte tagit sitt moraliska ansvar i sin marknadsföring av Roundup resistenta växter. Utveckling och marknadsföring skulle ha skett i ett helt odlingssystemkoncept där nya miljömässigt godtagbara bredspektriga herbicider och grödor som varit resistenta mot dessa herbicider ingått tillsammans med icke kemiska åtgärder. Detta hade gett lantbrukaren en möjlighet att växla mellan olika herbicidtyper och kontrollåtgärder, vilket därmed gjort herbicidresistenta grödor till ett betydligt uthålligare/uthålligt alternativ, vilket det inte är idag. Det faktum att dessa sorter oftast är vad man skulle kunna kalla’piratkopierade’ (dvs man betalar ingen licensavgift till Monsanto) i sydamerikanska länder fritar inte företaget från ett moraliskt ansvar då vi idag ser negativa socioekonomiska följder och påverkan på hela ekosystem.
Mycket av den samhällsnyttiga växtförädlingen har i genteknikens spår nedrustats och utvecklingen låsts in i ett fåtal stora företag genom den för dessa företag generösa patentlagstiftningen. Europas regeringar bär här ett stort ansvar genom att ha tillåtit ett obegränsat patentskydd på genmodifierade växter. Detta har lett till att man till stor del frånsagt sig teknikutvecklingen, vilket medfört att vi idag efterlyser ett större socialt/miljöansvar samt samarbete med offentligfinansierad forskning. Vidare har man infört reglersystem för godkännande av GM-växter som är så kostsamma att endast de stora företagen har råd med det.
Enligt ett EU-beslut kommer många bekämpningsmedel som idag är tillåtna att totalförbjudas 2014. Det betyder att det är hög tid att ta fram nya strategier för bekämpning av ogräs, svampar och insekter i jordbruket. Ett integrerat växtskydd är nödvändigt där mer miljövändiga bio-herbicider, bio-fungiscider och bio-insekticider används i kombination med mer resistenta och konkurrenskraftiga sorter i en optimal växtföljd. Så gott som alla växter har ett mer eller mindre utvecklat självförsvar mot olika typer stress. Det gäller nu att dessa egenskaper, med eller utan genteknik, tas till vara vid utveckling av nya sorter anpassade till regionala förutsättningar. Hittills har utvecklingen snarare gått åt andra hållet.
Pingat på Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om GMO, SLU, vetenskap, Monsanto, miljö
Recent Comments