forskarbloggen

Where did all the flowers come from?

Av Jens Sundström Inst för växtbiologi och skogsgenetik SLU i Uppsala

Det är titeln på en alldeles utmärkt artikel av Carl Zimmer som publicerades i New York Times härförleden. Läs den! Frågan har sysselsatt forskare allt sedan Darwins dagar och kan även formuleras: Vilken eller vilka växter är de närmaste släktingarna till dagens blommande växter? Hittar man dessa så hittar man nämligen svaret på den ursprungliga frågan. I huvudsak har forskare sökt svaret genom att arbeta i två spår, dels genom att leta i fossila data efter tidiga blomliknande arter och dels har man studerat nu levande arter som på grund av morfologiska likheter antas vara besläktade med dagens blommande växter.

Utifrån studier av fossila blommor vet man att de tidigaste blommorna hade sina reproduktiva organ, karpellerna och ståndarna, arrangerade i spiralform och att dessa i sin tur förmodligen var omgivna av rudimentära sterila blad. De färgsprakande kronblad som är utmärkande för många av dagens blommande växter är en sentida invention. Länge antog man att dagens gömfröiga blommande växter har sitt ursprung i en grupp (phylum) av nakenfröiga växter som heter Gnetophyta; de gömfröiga växterna och Gnetophyta har liknande ledningsvävnad. Växter i gruppen Gnetohyta har ofta blad istället för barr men separata reproduktiva strukturer liknande de man hittar hos barrträd. Senare tids molekylära studier har dock visat att Gnetophyta är närmare besläktad med barrträden än med de blommande växterna.

Något förenklat är det därmed två saker som utmärker dagens blommor: sterila kronblad och sammansatta reproduktiva strukturer, dvs blommor, som består av både han- och honorgan* (ståndare resp. karpeller).

Foto: California poppy (Eschscholzia californica) (Sundström 2005)

Blommornas kronblad antas ha uppkommit vid ett flertal oberoende tillfällen. Jag har haft förmånen att få arbeta tillsammans men en av de forskare som intervjuas i Carl Zimmers artikel, professor Vivian Irish från Yale University, USA. Irish studerar vilka genetiska mekanismer som reglerar utvecklingen av kronblad i blommande växter och har genom studier av basala blommande växter, bland annat valmo, kunnat visa att likartade genetiska program har använts vid de oberoende tillfällen under evolutionen då de blommande växterna utvecklat kronblad. För oss evolutionsbiologer utgör detta en viktig lärdom (om än omstridd); bara för att två arter använder sig av samma eller likartade genetiska program för att utveckla ett organ betyder inte detta att organen är evolutionärt relaterade. Ett annat exempel från djurriket är utvecklingen av insekter och däggdjurs ögon som regleras av likartade genetiska program men som uppkommit oberoende av varandra under evolutionen.

Frågan om vilken eller vilka genetiska program som aktiverats eller inaktiverats vid uppkomsten av de sammansatta strukturer som utgör dagens blommor är dock fortsatt obesvarad och utgör ett öppet forskningsfält. Det troliga är dock att den omställningen skett endast en gång under evolutionen av de blommor som finns idag.

Lästips:

Frohlich MW, Chase MW. After a dozen years of progress the origin of angiosperms is still a great mystery. Nature. 2007 Dec 20;450(7173):1184-9.

Irish VF. Evolution of petal identity. J Exp Bot. 2009;60(9):2517-27. Epub 2009 May 14. Review.

Sundström J, Carlsbecker A, Svensson ME, Svenson M, Johanson U, Theissen G, Engström P. MADS-box genes active in developing pollen cones of Norway spruce (Picea abies) are homologous to the B-class floral homeotic genes in angiosperms. Dev Genet. 1999 Sep;25(3):253-66.

Winter KU, Becker A, Münster T, Kim JT, Saedler H, Theissen G. MADS-box genes reveal that gnetophytes are more closely related to conifers than to flowering plants. Proc Natl Acad Sci U S A. 1999 Jun 22;96(13):7342-7.

*Det finns dock flera arter som har enkönade blommor men i samtliga dessa fall rör det sig om en abort av antingen ståndarna eller karpellerna under utvecklingen av den enkönade blomman.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om evolution, vetenskap, New York Times, blommor

Vad ska vi göra åt alla tistlar?

Av Jens Sundström, Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik

I SvD pågår just nu en debatt om ekologiskt lantbruk. Det är till stor del SLU-forskare på olika sidor om det idémässiga bråddjup som kallas Becklösaån som uttalar sig i debatten:

Svd Brännpunkt 12/6: Tveksam vinst med ekolantbruk

Svd Brännpunkt 17/6: Mångfald slår enfald även inom jordbruket

Svd Brännpunkt 27/6: Argumentationen för ekoodling är osaklig

Svd Brännpunkt 27/6: Konventionellt jordbruk utarmar jorden

Svd Brännpunkt 27/6: Ekolantbruk försämrar miljön

SVT rapport har dessutom tagit upp tråden i ett reportage där de ekologiska vetefälten utanför mitt labb förevisas…

… och jag kan inte låta bli att undra över hur man gör för att skörda vetet utan att få med sig alla tistlar?

För en utomstående kan det synas konstigt att forskare från samma universitet har så olika uppfattning. Alla parter i debatten är nog ense om målet: Ett miljövänligt och hållbart jordbruk. Får man då, som statsfinansierad forskare och lärare säga vad man vill? Kan inte det vara att motverka det högre målet?

Jag har själv fått de frågorna efter mina klara ställningstaganden för GM-grödor, och svaret är: Ja det får man, om man har fakta och resultat som stödjer det egna påståendet. Nej, det hotar inte det högre målet utan är tvärtom en förutsättning för att vi ska nå målet. Det råder som tur är akademisk frihet och det innebär att man som forskare inte bara ska redovisa sina resultat utan dessutom tolka dem, även om tolkningen inte alltid är i linje med den gängse politiska uppfattningen.

Vi måste därmed förutsätta (och kräva) att alla forskare bygger sina utsagor på väl genomförda vetenskapliga studier. Men olika studier kan naturligtvis ge olika resultat och det är utifrån den kunskapen som vi ska förstå varför debattörerna kan komma till så olika slutsatser. Svårigheten kommer i nästa steg när man objektivt ska väga samman resultaten från olika studier. Vad är viktigast? Hur främjar vi en ökad biodiversitet i odlingslandskapet bäst? Vilken odlingsform ger det mest klimatsmarta lantbruket?

Jag tror att den ideologiska och politiska låsningen vid två separata produktionssystem utgör ett av grundproblemen för den framtida utvecklingen av lantbruket. Ytterst handlar det även om en prioritering av forskningsmedel. Stor del av forskningen går idag ut på att jämföra de två odlingssystemen med varandra. Vi borde istället koncentrera oss på att hitta de enskilda åtgärder som främjar ett hållbart och miljövänligt jordbruk; oavsett om åtgärden klassificeras som ekologisk eller konventionell.

Delar av de argument som förs fram i debatten känns igen från FORMAS två senaste publikationer: Är Eko reko och Klimatfrågan på bordet, vilka båda är läsvärda. I mitten av september är jag själv inbjuden till ett seminarium på FORMAS om en planerad uppföljare till dessa bägge böcker. Flera av de forskare som deltar i den pågående debatten är även de inbjudna. Det lär bli livat, men förhoppningsvis kan vi då åtminstone påbörja bygget av den nödvändiga bron över Becklösaån.

Not: Flera tidningar kommenterar debatten.

Ekomaten är klimatsmart, Norrköpings Tidningar - 2009-07-28

I NT:s ledare (22/7) skriver tidningen att det är synd att försäljningen av ekomaten ökar. Konsumenterna vet bättre, deras val är tydligt, de vet att ekologiskt och KRAV- godkänt är naturligt och säkert, skriver lantbrukaren Per-Gunnar Gunnarsson i ett brev till

Eko-odlare avfärdar utspel från forskare, Katrineholms-Kuriren - 2009-07-28 05:05

Enligt några forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala är det inte bra för miljön med ekologiska lantbruk. Det främsta argumentet är att det ger ett lika stort eller större näringsläckage som det traditionella jordbruket.

Hållbar odling - för vilka?, Upsala Nya Tidning - 2009-07-28 00:36

Enligt Norman Borlaug, amerikansk agronom och fredspristagare, skulle bara fyra av dagens sex miljarder människor kunna äta sig mätta om alla grödor odlades ekologiskt.

Forskare dömer ut ekologiskt odlad mat, Länstidningen Östersund - 2009-07-28 00:07

Allt fler väljer ekologisk mat i butikerna. Men nu menar några forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, att ekologisk odling är mer skadlig för miljön än konventionellt jordbruk. 

SLU-forskare i centrum för ekomatsdebatt, Upsala Nya Tidning - 2009-07-27 16:38

- Rädda miljön och köp ekologisk mat, säger vissa forskare. - Undvik ekologiska livsmedel, det är att kasta bort pengarna, menar andra.

Ekologiskt - till vilket pris?, Svd 28/7-09

Statens stöd till ekojordbruket uppgår i dagsläget till närmare en miljard kronor per år. Är detta en riktig prioritering när världens mat- och energibehov ökar och statens och kommunernas ekonomi är ansträngd, skriver agronomen och riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C).

Nygammal attack mot ekologisk odling, Östersunds-Posten - 2009-07-29 04:10

Bygger på naturromantik enligt forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet Lantbruksforskare går till attack mot ekologisk odling. Länets mesta ekobonde Jan Runsten är van.

Kritik mot ekologiska odlingar avfärdas, Eskilstuna-Kuriren - 2009-07-29 06:49

Eko-odlaren Karl Källander i Sörtorp, utanför sörmländska Valla, ger inte mycket för utspelet från forskarna på Sveriges Lantbruksuniversitet om att ekologiska odlingar inte är bra för miljön.

En fråga om tro, Katrineholms-Kuriren - 2009-07-29 05:07

Ekologisk odling är mer skadlig för miljön än konventionellt jordbruk, rapporteras det med hänvisning till forskning som gjorts på Sveriges Lantbruksuniversitet. På detta reagerar naturligtvis de ekologitroende.

Ekoodlat - bra eller dåligt? Artur Granstedt slår tillbaka mot nya forskarrön, Länstidningen Södertälje - 2009-07-29 07:36

JÄRNA Det går att få samma avkastning i ett ekologiskt lantbruk som i ett konventionellt. Men det tar tid, säger Järnabon Artur Granstedt. Artur Granstedt är docent i ekologiskt lantbruk och koordinator för Östersjönätverket Beras.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om SLU, eko, miljö, jordbruk, vetenskap, forskning

Vad Sveriges konsumenter kan lära av det Tjeckiska ordförandeskapet

Av Jens Sundström, Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

Det finns olika sätt att beskriva verkligheten. Under våren har organisationen Sveriges Konsumenter publicerat en skrift ¹ som beskriver de många farorna de upplever med genetiskt modifierade grödor. Dessutom har flera organisationer som säger sig företräda ”konsumenterna” framgångsrikt drivit frågan om att upprätta sk GMO-fria zoner, även om de flesta konsumenterna ändå väljer GM-produkter när de väl står i butiken. Lokalpolitiker har dock fallit till föga och förmodligen kommer utökade krav på GMO-fria zoner att framföras vid veckans miljöministermöte i Åre.

Jag har i en debattartikel som publicerats i SvD, Jordbruksaktuellt och Östersundsposten argumenterat mot dessa organisationer. Jag är övertygad om att modern genteknik kommer att vara ett värdefullt redskap för den framtida utvecklingen av ett miljövänligt jordbruk. Det är en uppfattning som jag delar med tjeckiska² och brittiska³ forskare som givit ut var sin skrift som båda beskriver vad GM-grödor är för något och dessutom avlivar många av de förställningar som florerar kring GM-grödor. Jag uppmanar landets konsumenter och EUs miljöministrar att läsa dessa skrifter, tänka till, och därefter bestämma sig för vad som verkar vara en rimlig beskrivning av verkligheten.

Referenser

1) Download Sveriges konsumenter

2) Download White-Book-on-GMO

Upprop från tjeckiska forskare som sammanfattar de lagar och regler som gäller för odling av GM-grödor inom EU, samt ger exempel på pågående forskning inom området. Forskarnas förhoppning är att en faktabaserad och vetenskaplig bedömning av GM-grödor ska bli vägledande när det gäller framtida tillståndsgivning inom EU.

3) Download MakingSenseofGM

Brittiska forskare förklarar för en bredare publik vad GM är för något och varför växtforskare använder sig av den teknologin inom ramen modern växtförädling.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om EU. politik, vetenskap, GMO

Vad menas egentligen med begreppet hållbar utveckling

Av Jens Sundström Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik

Det är en fråga som många av landets forskare grunnat på den senaste tiden. Både VR och FORMAS beviljar nämligen i år medel till de forskare som bäst kan motivera sin forskning ur ett hållbarhetsperspektiv eller vars forskning bidrar till en ekologiskt hållbar utvecklingen av samhället, som det står att läsa i FORMAS handbok. Vad det egentligen betyder tål att tänkas på, kanske kan forskarbloggens läsare hjälpa till genom att ge sin definition av begreppet hållbar utveckling?

För den rådville forskaren som ändå funderar om den egna forskningen kan omfattas av formuleringen anordnade NL-fakultetens Future Faculty två seminarier under förra veckan. Ett av dessa seminarier, med Johanna Dernfalk forskningssekreterare på FORMAS, kan man titta på i efterhand via Future Faculty´s hemsida.

Att söka eller inte söka det är frågan

Av Jens Sundström Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

Den som väljer att inte söka har i alla fall inte någon möjlighet att få några pengar. Den något förnumstiga sanningen får man som yngre forskare ofta höra av sina etablerade kollegor när man frågar sig om det är någon mening att skriva ännu en ansökan om forskningsmedel. Som om det rörde sig om något slags lotteri.

Under 2008 skrev jag sammanlagt fjorton ansökningar. Varje ansökan tog upp emot en vecka att skriva. I två av utlysningarna, som båda speciellt riktade sig mot forskare på SLU, inkom närmare 40 ansökningar. En ansökan per utlysning beviljades forskningsmedel. 40 arbetsveckor som istället kunnat ägnas åt forskning. Lägg därtill till den tid som de sakkunniga ägnat åt att granska min och de övriga forskarnas ansökningar och var och en inser att det måste vara ett väldigt bra projekt som beviljas väldigt mycket pengar för att motivera all förlorad forskningstid. Fast om man som forskare får information om hur mycket pengar som finns att söka samt en uppskattad beviljandegrad är detta egentligen inte ett problem. Det går då att ta ställning till om det är värt tiden att skriva ännu en ansökan.

Problem uppstår dock när förutsättningarna ändras efter det att utlysningen skett. I början av året arbetade jag med en ansökan för de särskilda forskartjänster som KVA utlyser. Två veckor innan deadline utgick en bulla från landets rektorer om att de minsann inte tänkte ta emot några forskare som beviljas medel för de särskilda forskartjänsterna eftersom KVA inte gav full kostnadstäckning (d.v.s. OH, som på SLU uppgår till dryga 70 % för lönemedel och på KTH 65 %). Information om detta sipprade så sakteliga även ner till oss som satt och skrev. En vecka innan deadline var det dock fortfarande osäkert om det som SLU-forskare var någon mening att fortsätta skriva på sin ansökan. KVA rättade dock i sista stund in sig i ledet; minskade antalet tjänster från 12 till 8, beviljade universitetens deras OH och gav oss som skrev ytterligare två veckor att fila på våra ansökningar.

I veckan som gick öppnade forskningsrådet FORMAS sin årliga utlysning för ansökningar om bidrag för forsknings- och utvecklingsprojekt. Några anvisningar för sökande finns i skrivande stund inte publicerade, sådana får vi vänta på ytterligare en tid. Det beror på att FORMAS styrelse för två veckor sedan beslutade sig för ändra bedömningsgrunderna för vilka projekt som ska beviljas forskningsmedel. Trots att ansökan är öppen, och man kan förvänta sig att många forskare påbörjat sitt arbete med årets ansökan, är inte riktlinjerna för vad som ska gälla vid bedömningen av ansökningarna klara. Ett slutgiltigt beslut i den frågan förväntas inte tas förrän FORMAS har styrelsemöte i april, d.v.s. ett par dagar innan ansökan stängs. Det som dock har beslutats är att antalet beredningsgrupper kommer att minskas och att antalet avnämare i förhållande till antalet sakkunniga forskare kommer att öka i beredningsgrupperna. Dessutom kommer en ökad vikt att läggas vid en direkt nytta för en hållbar miljö och uthålligt nyttjande av naturresurserna. Det låter bra, men i praktiken innebär detta att tillämpade projekt kommer att ges företräde eftersom det i ett projekt av grundforskningskaraktär kommer att vara svårt att påvisa en direkt nytta. I bästa fall kan man för ett grundforskningsprojekt kanske hävda en möjlig nytta. Men en direkt nytta med upp-skissad kommersialiseringsplan och stödjebrev från tilltänkt avnämare tror jag kommer att vara svårt att prestera om man antar att nyttan med forskningen kanske uppenbaras först 30 år fram i tiden.

FORMAS är vid sidan av VR det forskningsråd som har ett statligt uppdrag att främja grundforskning inom naturvetenskap och teknik, och har huvudansvar för forskningsområden som rör bland annat miljö och klimat. Med de nya riktlinjerna tror jag att många grundforskningsprojekt av hög vetenskaplig kvalitet kommer att få avslag till förmån för tillämpade projekt som kanske håller lägre vetenskaplig kvalitet men som har en tilltänkt beställare (avnämare). Den åsikten delar jag med majoriteten av de forskare som ingår i forskarrådet i FORMAS styrelse och som reserverade sig mot styrelsebeslutet. Vi får se om landets rektorer även denna gång vaknar till i elfte timmen, när det nu gäller grundforskningens väl och ve. Till dess får vi åter fundera på om det är värt mödan att söka. Min kollega svarade i alla fall denna gång: Jag vet faktiskt inte.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om KVA, ansökningar, FORMAS, vetenskap

Vittna om Darwin

Av Jens Sundström, Inst för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

I år firar vi att det är 200 år sedan Darwin föddes och 150 år sedan han publicerade sitt verk “Om arternas uppkomst”. Darwins idé om arternas uppkomst som sammanfattas i evolutionsteorin utgör grunden för allt biologiskt vetande och är sannerligen värd att hyllas! Därför har så gott som alla vetenskapliga medier av rang valt att uppmärksamma Darwins födelseår. Till exempel har Nature valt att ge ut en skrift där man presenterar de viktigaste vetenskapliga bevisen för evolutionsteorin: Download Evolutiongems .

Min egen lilla kvist av det som brukar kallas livets träd utgörs av molekylära studier av kottens utveckling. Jag har visat att de gener som reglerar utveckling av han- respektive honorgan i våra barrträd och blommande växter är gemensamma. I ett evolutionärt perspektiv visar detta att den gemensamma anfadern till dagens blommor och barrträd, som existerade för ca 300 miljoner år sedan och var samtida med dinosaurier som Eryops och Diplovertebron, bar på det genetiska program som utgör grunden för sexuell förökning i dagens fröväxter.

Med risk för att ytterligare bidra till personkulten kring Darwin uppmanar jag nu forskarbloggens läsare att fylla på med sina egna vittnesmål om Darwins idé: Evolutionen.

Läs även andra bloggares åsikter om Darwin, evolution, biologi, vetenskap

Forskarbloggen i bokform

Av Jens Sundström Inst för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

Forskarbloggen är en blogg som nu även blivit en bok. Boken är baserad på inlägg och kommentarer som de förekommer i nätversionen. Tanken på att göra om en blogg till en bok kan verka avig, men har ändå sina poänger. Det råder visserligen ingen tvivel om att nätversionen, som under perioden 2006-2008 har haft över etthundratusen besökare, kommer att ha en långt större spridning, men genom att trycka en bok blir texterna i Forskarbloggen dokumenterade och sökbara via bibliotekens sökverktyg.

Boken finns tillgänglig på förlaget Blurb  via så kallad "print on demand".

Forskarbloggen

Volym 1

By Editors Jens Sund...

Book Preview

Läs även andra bloggares åsikter om SLU, Blurb, Slurp, bloggbok

KRAV om Klimat

Av Jens Sundström Inst för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

Jan Malmborg rapporterar i dagens DN att producentföreningen KRAV, som marknadsför och säljer ekologiska livsmedel, överger sina försök att ta fram en klimatmärkning av livsmedel. Enligt artikeln i DN ska “klimatkriterierna … byggas in i Kravreglerna.”

Det skulle, även om det inte uttalas i DN-artikeln, kunna betyda att det inte finns så stora skillnader i koldioxidutsläpp mellan ekoodlat och konventionellt odlade grödor. En sådan tanke får stöd av flera av författarna till boken “KliMATfrågan på bordet som nyligen utgivits av FORMAS. Skillnader på gårdsnivå kan vara större än skillnader mellan odlingsformerna. Jag antar att och om KRAV införde en klimatmärkning byggd på vetenskapliga rön skulle det kunna innebära att många ekoproducenter inte skulle de klara uppställda kraven.

Olof Andrén och Holger Kirchmann, båda verksamma här på SLU, går ytterligare ett steg i sin kritik och menar att eftersom ekologiskt jordbruk ger lägre skördar, och därmed binder mindre kol i marken än det konventionella jordbruket, så leder en övergång till ekologiskt jordbruk till ökade koldioxidutsläpp.
Andrén och Kirchmann gör ett räkneexempel och påvisar att en omställning till 100 % ekologiskt spannmålsproduktion skulle medföra en ökning av koldioxidutsläppen som motsvarar de årliga utsläppen från 675000 personbilar.  Det finns ca 275000 personbilar i Stockholm.

Om dessa beräkningar stämmer förstår jag att KRAV lägger ner sina försök att ta fram en klimatmärkning.

Läs även andra bloggares åsikter om KRAV, EKO, miljö, SLU, vetenskap

Därför dricker jag inte ekologiskt (bränn)vin.

Av Jens Sundström Inst för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala.

Både i media och på bloggar förekommer titt som tätt utsagor om att ekologiskt (och biodynamiskt) producerade produkter är bättre för miljön, delvis därför att det krävs mindre energi att odla ekologiskt än att odla motsvarande gröda med konventionella metoder. En kvalificerad gissning är att dessa påståenden i stor utsträckning grundar sig på en artikel publicerad i Science av Mäder et al. från 2002. I studien har schweiziska forskare omväxlande odlat vete, korn, potatis, betor och klöver med antingen ekologiska, konventionella eller biodynamiska odlingsmetoder. Sammantaget tog studien 21 år att genomföra. Under den tiden har man, bland annat, jämfört produktivitet och mängd förbrukad energi. De schweiziska forskarna slår fast att den genomsnittligga produktiviteten blir ca 20% lägre med ekologiska och biodynamiska odlingsmetoder, men att det minskade utbytet kompenseras av en reducerad energiförbrukning. Dvs det verkar som om ekologiska och biodynamiska odlingsmetoder, sett till genomsnittet, är mer energieffektiva.  Det finns dock vissa skillnader mellan de olika grödorna där framför allt potatisen utmärker sig. Utbytet i de ekologiska och biodynamiska odlingarna av potatis var hela 40% lägre än i de konventionella odlingarna och eneriförbrukningen var därmed också högre eller i bästa fall likvärdig med konventionellt odlad potatis.

Ett liknande försök utfört här i Sverige av Kirchmann et al. (2007) visar på en 50% genomsnittlig produktionsminskning i ekologiska system jämfört med konventionella system. Även i den svenska undersökningen finns det en variation mellan grödorna som ingår i försöket; klöver och vallgräs skiljer sig inte nämnvärt i utbyte mellan de olika produktionssystemen, medan vete, korn och framför allt betor har ett mycket lägre utbyte i ekologiska system.

Det verkar alltså finnas en variation i hur energieffektivt ett visst odlingssystem är, en variation som beror både på vilken gröda som odlas och i vilka jordar som odlingen sker. Min uppfattning är därför att det inte generellt går att säga att ekologiskt eller biodynamiskt odlade produkter är bättre för miljön, om man ser till energiförbrukningen. Man måste helt enkelt titta på vilken produkt det rör sig om och var någonstans den har producerats. Med hänvisning till Mäder et al. avstår jag därför den ekologiska snapsen, i alla fall om den producerats av potatis som odlats i Schweiz. Huruvida jag dricker ekologiskt rödvin låter jag vara osagt tills dess att jag tagit del av motsvarande undersökningar för vindruva.

Lästips: H. Kirchmann och L. Bergström, kommer under december ut med en bok som behandlar ekologiskt jordbruk:

Organic Crop Production – Ambitions and Limitations, Springer.

I boken kommer man bland annat att kunna läsa mer om energiutbyte i konventionell och ekologisk jordbruksproduktion.

Referenser:
Mäder et al. Soil Fertility and Biodiversity in Organic Farming Science (2002)Vol. 296. no. 5573, pp. 1694 – 1697
H. Kirchmann et al. Comparison of Long-Term Organic and Conventional Crop–Livestock Systems on a Previously Nutrient-Depleted Soil in Sweden Agron. J. 99:960–972 (2007)

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, vetenskap, miljö, eko, DN

Sagan om det gyllene riset- eller den gröna dogmens triumf

Av Jens Sundström Inst för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

Människor behöver få i sig A-vitamin via maten. A-vitaminbrist leder till synnedsättning och blindhet. Detta är ett reellt problem framförallt för barn. I synnerhet för barn som lever under fattiga förhållanden och som får i sig en allt för ensidig kost. Enligt WHOs beräkningar blir ca 250 000 barn blinda varje år till följd av A-vitaminbrist. I många länder finns därför program som förser fattiga med A-vitamintillskott och i Sverige väljer man att ge spädbarn AD-droppar och att A-vitaminberika konventionellt producerad lätt- och mellanmjölk.

Vi har haft besök av Ingo Potrykus här på SLU. Potrykus är en av de som lett arbetet med att ta fram en GM-rissort, det så kallade gyllene riset (eng. Golden rice), som producerar ß-karoten i riskornen. ß-karoten omvandlas i kroppen till A-vitamin. Tanken är att egenskapen som ger ß-karoten ska korsas in i lokala rissorter och kunna bidra till att bekämpa A-vitaminbristen i länder där ris är den huvudsakliga stapelfödan.

Den, i det närmaste, helgonförklarade Vandana Shiva har dock proklamerat att det gyllene riset är en bluff och endast är ett sätt för stora multinationella företag att smyga in GM-grödor till världens fattiga. Shiva vill istället att man strävar mot att människor äter en mer varierad kost där A-vitaminrika grönsaker utgör en del. Det är naturligtvis en god idé men det finns inget motsatsförhållande mellan denna strävan och det gyllene riset. Snarare kan ß-karotenet i det gyllene riset ses som ett tillskott jämförbart med vår A-vitaminberikade mjölk. Framtagandet av det gyllene riset är främst finansierat av Rockefeller Foundation och Melinda and Bill Gates Foundation. Det huvudsakliga stödet från kommersiella intressen är att de har givit upp sina licensrättigheter för de metoder som använts i projektets experimentella del och på så sätt bidragit till att göra riset fritt tillgängligt för forskarna och i förlängningen även de lokala lantbrukarna.

Jag träffade Ingo Potrykus första gången 2002 och vid det tillfället var i huvudsak det experimentella arbetet klart. Då återstod att göra fältstudier samt det digra arbetet att få riset godkänt av EU, vilket krävdes och fortfarande krävs för att länder som Indien och Filippinerna ska börja odla det gyllene riset; då de inte vill riskera att drabbas av exportförbud till EU. När Ingo Potrykus nu, sex år senare, besökte SLU gav han en dyster bild av arbetet med det gyllene riset. Riset är fortfarande inte godkänt vilket inte beror på att man misslyckats med den vetenskapliga ambitionen att ta fram ett ris som på ett säkert sätt producerar tillräckligt mycket ß-karoten utan att riskbedömningen för GM-grödor tar lång tid att genomföra. Enligt Potrykus har den omfattande värderingen av, i de flesta fall, hypotetiska risker som krävs för ett EU-godkännandet effektivt förhindrat odlingen av det gyllene riset.

Det kan vara värt att notera att det gyllene riset är den enda GM-gröda som ens är i närheten av ett marknadsgodkännande som inte tagits fram av ett stort företag. Det gyllene riset bär inte heller på någon markörgen (annat än ß-karotenet sälv, som ger riset dess gula färg) och konsumentnyttan är tämligen uppenbar. För mig förefaller därför den ytterst konkreta risken (mätt i antalet blinda barn/dag) med att inte godkänna det gyllene riset vara större än de återstående hypotetiska risker som skulle kunna förknippas med odlingen av det gyllene riset.

Men med tanke på att godkännandet i princip är en politisk fråga, och att många av våra politiker verkar vara helt förblindade av den gröna dogm som säger att allt som kan betecknas som ekologisk per definition är bra och att all bioteknologisk utveckling inom jordbruket är av ondo, så lär vi nog få vänta på ett godkännande av det gyllene riset.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Golden Rice, GMO Vandana Shiva, A-vitamin, Den Gröna Dogmen, SLU, miljö, politik, växtförädling

Jag noterade att SVT i söndags valde att helt okommenterat sända filmen Monsantos värld. Jag betraktar dokumentären som en starkt vinklad partsinlaga i GMO-debatten och finner det därför märkligt att SVT med sitt publikserviceuppdrag inte gav någon möjlighet, för vare sig för Monsanto eller någon oberoende forskare att kommentera innehållet i dokumentären. Det hela får mig att misstänka att Axel Arno på SVT Dokument utifrån även han är helt förblindad av den gröna dogmen.