forskarbloggen

En etologs bekännelse...del 1

Hej, här sitter man då för första gången i sitt liv och bloggar... vad nu det betyder? ska jag skriva om mitt liv som forskare, är det verkligen det som är meningen, vill nån verkligen läsa om det?

forskare är jag likväl och så här ser mitt liv ut just nu. Planerar kurser i Uppsala, förbereder programnämnd, fixar betygskriterier, tänker på valpen, planerar exjobbsveckan, läser forskningsplaner, planerar sommarkurs, tänker på valpen, läser utbildninsplan, uppdaterar kursplaner, skriver ansökan om befordranslektorat, tänker på valpen...

ja, det var väl mitt forskar/studierektorsliv i korthet. Man kan lugnt säga att mitt arbetsliv är varierat och många många gånger helt fantastiskt. Var tex på disputation i Linköping igår, min fd kollega Christina disputerade i etologi och det var en mycket härlig teoretisk diskussion angående varför djur gör som dom gör. Och jag träffade min gamla (aj då Pelle vill nog inte bli kallad gammal) handledare Per Jensen och han var lika entusiastisk som vanligt. Och ni vet de där andra höjdarna som brukar komma på disputationer, professorn från Stockholm man inte träffat på länge tex.

Nu går alltså studenterna ut och gör sina kandidatarbeten och jag är så stolt över att de har kommit så här långt och gör så otroligt intressanta och viktiga projekt som exjobb. Tänk att jag har studenter som ska sitta på jordbruksverket och gå igenom djurskyddsärendedomar, och som ska hjälpa länsstyrelsen med sina projekt och som ska utveckla nytt utbildningsmaterial för djurparker. Jag blir så oerhört glad när det går bra för "mina" studenter.

Forskning måste jag säga några ord om, jag skulle så gärna vilja ha mer tid (ja pengar också för den delen) till mer forskning. Forskning är ju så underbart kul, tänk att få sitta och klura över designen på ett nytt projekt och få köra en pilotstudie och testa sina funderingar. Finns det något bättre? Ja, det skulle ju kanske vara sen när man fått in sina data och börjar vända och vrida på dom och plotta det ena och det andra och fundera över varför man får de mönster man får, det är ju faktiskt också en kick. Men det kanske kommer, man kan ju inte vara studierektor hela sitt liv, eller hur?

Jag kan inte låta bli, men jag måste bara få säga några ord om valpen... ja vår lilla Mimmi som kommer hem om två veckor. Hon är korsning mellan tollare och labrador, en helt underbar liten varelse. Och äntligen går min tonårsdröm i uppfyllelse (jag tror nästan inte det är sant...), en egen hund. Tänk så jag tjatade på min mamma där när jag var runt tretton år, men icke, mamma var stenhård, det blev ingen hund i vårt hem inte. Och jag trodde aldrigt jag skulle säga detta, men tack mamma, för att du inte föll för mitt tjat, och gick på det där med att "men mamma, jag ska visst ta hand om hunden...". För idag, när jag har varit involverad i ett projekt där vi tittat på djurhemsverksamheten i Sverige, så inser man vad viktigt det är att föräldrar tar sitt ansvar och faktiskt INTE skaffar djur bara för att barnen tjatar. Djurhemmen är överfyllda av djur som antagligen inte hade hamnat där om vuxna människor funderat först och tänkt igenom vad det faktiskt innebär att ha djur. Är det något som vi på SLU måste se som vår uppgift så är det att få kunskapen om djur och djurs behov att öka i samhället. Jag tror faktiskt att vi måste bli än tuffare så att det kommer in mer djurkunskap på schemat i småskolåldern. Vi måste skapa en mer ansvarstagande grupp av föräldrar och jag tror att vi måste börja i de lägre åldrarna och diskutera vad djur gör och varför.

Jag återkommer, det lovar jag, för de här frågorna brinner jag för.

vänligen

Maria Andersson, SLU i Skara

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om SLU, etologi, djurskydd

Sommarkatter och brist på kattvett

Av Maria Andersson, Avd för etologi och djurskydd Inst. för husdjurens miljö och hälsa, SLU i Skara

Hej, idag har en ny termin startat och vi i Skara har fått massor av nya trevliga studenter till campus. Det är otroligt kul att se alla dessa nya studenter som alla kommer med ett engagerat djurintresse. Jag blir så himla glad över att det är så många unga studenter som bryr sig om hur våra djur har det och som kan tänka sig att jobba för att våra djurmiljöer blir bättre i framtiden. Något som ligger mig mycket varmt om hjärtat är våra katters väl och ve. I vår rapport om katter på djurhem som publicerades innan sommaren framkom att det är många katter som lämnas till djurhem och att det säkerligen i mångt och mycket handlar om att människor som skaffar katt inte alltid har full koll på vad det egentligen är för djur de har skaffat. Hur man ökar kunskapen om katter i samhället och hur man får människor att faktiskt skaffa sig kunskap är något som jag har funderat mycket över. En sak som jag verkligen tror på är att man måste diskutera detta redan med barnen på grundskolenivå. Det borde vara nästan lika viktigt att barn lär sig hantera och förstå sig på olika djur som att lära sig skriva och räkna. Jag tror att om vi kan föra in kunskap om katters beteende och hur katter ska hanteras för att må bra, tidigt i skolan så kommer vi att förebygga de problem med okunskap som vi ser idag. Så lärare därute, ta detta på allvar och för in lite mer djurkunskap och "kattvett" i skolan. Och hör gärna av er om ni behöver bolla idéer.

Många vänliga hälsningar Maria Andersson, forskare och lärare i etologi vid SLU i Skara

Andra bloggar om: katt, djurskydd, etologi, husdjur