forskarbloggen

Sommarnöje

Av Anna Olsson, Institute for Molecular and Cell Biology - IBMC, Porto, Portugal

Lite här och var på nätet hittar man litteraturquizzar. Ska vi prova en populärvetenskaplig sådan så här i sommarlovstider? Reglerna är enkla: läs, fundera, fråga kollegor, googla - och när du tror du vet får du gärna vara listig och svara i form av fler ledtrådar i kommentarsfältet till den som kommer efter dig. Ära utlovas den som kommer först till rätt svar!

En annan orsak till avskogningen var att man behövde bränsle. Till skillnad från inuiterna, som lärde sig att använda valspäck att värma och lysa upp sina bostäder med, fortsatte nordborna att bränna sälg och al i husen, något som framgår av rester i deras eldstäder. Att också mejerihantering kräver mycket bränsle är något vi moderna stadsbor aldrig skulle komma på, men så är det. Mjölk är ett potentiellt farligt livsmedel. Den är så näringsrik, inte bara för oss utan även för bakterier, att den snabbt blir skämd om den får stå utan den pastörisering och kylning som vi tar för given och som nordborna inte tillämpade, i likhet med alla andra före modern tid. Därför måste kärlen som de förvarade mjölk och gjorde ost och smör i tvättas ofta med kokande vatten, spannarna två gånger om dagen. Sätrarna fick alltså anläggas på maximalt 400 meters höjd eftersom inget bränsle fanns högre upp än så, men bete som boskapen frodades på växte mycket högre upp, cirka 750 meter. Både på Island och i Norge fick sätrarna läggas ner när bränslet i närheten tog slut, och det samma gällde säkert också för Grönland. Nordborna tog till andra bränslen som ersättning: djurben, dynga och torv. Men de lösningarna hade också sina nackdelar. Benen och dyngan kunde annars ha använts till gödning så att höskörden hade blivit större, och att bränna torv var detsamma som att bränna betesmark.

Naturskydd och skogsbruk

Av Johan Bodegård ArtDatabanken, SLU i Uppsala

Just nu pågår en debatt om naturreservatsskyddet av skogen som bl.a. initierats av att regeringen sagt att den vill ha en diskussion om nya alternativa former för skydd av naturvärden i skogsmark. Miljöministern menar att eftersom det är svårt att nå målen vill han utforska om större frivillighet kan ersätta en del av det statligt genomförda skyddet, bl.a. med ett finskt pilotprojekt för skogsskydd som modell. 

    ArtDatabanken, CBM och Institutionen för ekologi har skrivit till ministern och välkomnat en dialog om formerna för skydd. Vi har samtidigt uttryckt vår oro över att regeringen också föreslagit neddragningar av resurserna till skogsskydd trots att den fördjupade utvärderingen av miljömålet Levande skogar visar att det är ett av de mål som är svårast att nå. Skogsstyrelsen har också låtit utvärdera hur mycket skog som behöver skyddas av naturvårdsskäl och kommit fram till att målet tvärt om behöver höjas. Det är i linje med vad det vetenskapliga underlaget till miljömålet från början sa. I ett längre perspektiv (40 år) behöver 9-16% av skogsmarken undantas från rationellt skogsbruk, beroende på hur väl miljöanpassningen av skogsproduktionen och de frivilliga avsättningarna genomförs.

    Vi menar att formen för skydd är underordnad resultatet och har därför inget emot en diskussion om alternativ till naturreservat, men det är rimligtvis inte rätt att börja med att minska resuserna innan alternativa skyddsformer prövats ur miljösynpunkt och bedömts om de är kostnadseffektivare än nuvarande metoder.

Det skulle vara värdefullt att pröva nya skyddsformer som på ett aktivt sätt involerar markägarna som t ex förvaltare av landskapsavsnitt där vissa områden delvis eller helt undatas från skogsbruk och som får statliga medel men förvaltningen ligger kvar hos brukarna. CBM har inom ramen för forskningsprogrammet Naturvårdskedjan redan delvis jobbat efter dessa linjer, bl a i samarbete med LRF-skog.

        Statskontoret har också nyligen gjort en utvärdering av hur väl och vilka förutsättningar myndigheter har att uppfylla uppsatta miljömål för skog. Däremot saknas en övergripande vetenskaplig utvärdering av såväl ekologisk effektivitet som kostnadseffektivitet av olika skyddsformer, både formella och frivilliga avsättningar. Eftersom formellt skydd utgör en mindre del av skogslandskapet bör de skyddade områdena ses i ett större sammanhang där hela skogslandskapet ingår, dvs inkl produktionsskogen och naturhänsynen. De ekologiska effekterna av naturhänsyn och frivilliga avsättningar är särskilt viktigt att värdera, både med avseende på deras kvalitet och långsiktighet.

    Mot bakgrund av att ett organiserat arbete med områdesskydd och naturvårdshänsyn i skogsbruket har bedrivits i ungefär 15 år är det hög tid att också vetenskapligt värdera om metoderna ger det resultat som var avsett. Behovet av en sådan analys är än mer påkallat mot bakgrund av att klimatförändringar kan komma att ändra förutsättningarna för arter och ekosystem på ett sätt som är svårt att överblicka. Även  utvecklingen av skogsbrukets metoder och marknadens nya krav på skogsråvara, liksom andra anspråk på skogen som friluftsliv, turism och jakt, är viktiga faktorer som behöver vägas in i arbetet med att förvalta skydda skogliga naturvärden.

Download brev_till_miljministern_071015.doc

Pingat på intressant

Läs även andra bloggares åsikter om naturvård, skogsbruk, miljö, ArtDatabanken, Miljöministern, forskning, vetenskap

Åriket – på väg att bli naturreservat

Av Anna Rosling, Skoglig Mykologi och Patologi, SLU i Uppsala

Åriket benämner landskapet kring Fyrisån, från Kungsängsbron till Flottsundsbron, med hävdad mark på den östra sidan och åsen på den västra sidan. Området är ett populärt rekreationsområde som kanske är mest känt för kungsängsliljorna och sitt rika fågelliv. Många av oss känner det som vår dagliga cykelväg till och från jobbet. Uppsala Kommuns Fritids- och naturvårdsnämnd har tagit fram ett förslag till beslut för hur Åriket skall göras om till naturreservat som kommer att förvaltas av Uppsala Kommun. Eftersom SLU är den största markägaren i det framtida reservatet är det av intresse för oss alla på Ultuna hur beslutet utformas.

I förslaget till beslut kan man bland annat läsa följande:

Föreskrifterna utgör inte hinder för:
– att det efter samråd med förvaltaren i samband med forskning eller undervisning förekommer mindre aktiviteter såsom grävning av provgropar, utmärkning av provrutor, insamling av ryggradslösa djur, ringmärkning av fågel eller liknande.

Det planerade reservatet ligger i direkt anslutning till Ultuna campus och närheten gör att mycket undervisning men även forskning bedrivs i området. Detta omfattar så väl planerade och återkommande aktiviteter som spontana exkursioner och pilotstudier. Kravet på samråd med förvaltaren kan innebära en dramatisk begränsning av denna verksamhet. Samrådets form och tidsramar för hur tillstånd beviljas finns inte definierat i förslaget för naturreservat.

Jag är positiv till planerna på att göra Åriket till ett naturreservat men jag tycker att SLU ska begära att vi även fortsättningsvis fritt får använda SLUs mark för forskning och undervisning. Som alltid när vi tar prover i naturen gör vi det naturligtvis även här så att det har minimal inverkan på systemet.

Det skulle vara intressant att få höra vad andra forskare och studenter tycker om dessa framtida begränsningar av våra möjligheter att utöva SLUs kärnverksamhet (forskning eller undervisning) på SLUs egen mark. Det vore även intressant att få veta hur SLUs ledning förhåller sig till naturreservatet som helhet och till nämnda begränsningar i synnerhet.

Fram till den 15 maj 2007 är förslaget ute på samråd och än finns det alltså möjlighet att framföra sina funderingar kring förslaget. Beslut, skötselplan och kartor finns att ladda ner på Uppsala Kommuns hemsida.

Pingat på Intressant

Andra bloggar om: Uppsala, naturreservat, fyrisån, miljö, undervisning