Betraktelser kring språket och publiceringskulturer.

Av Jens Staal, Inst för växtbiologi och skogsgenetik, SLU, Uppsala

Allt sedan en internationell universitetsgranskning rankat de svenska universiteten relativt högt inom naturvetenskaperna, medan kulturvetenskaperna (studier av effekter från mänskligt beteende, dvs. samhällsvetenskaper (inkl. ekonomi) och humaniora) hamnade jämförelsevis långt ned på rankingen, har omfattande diskussioner skett både i Universitetsläraren och kulturdebatterna i DN och SvD. Ett återkommande tema var ”den enskilldes monografi och forskargängets pek”. I många av dessa argumentationer förminskades den vetenskapliga artikeln och många debattörer (alla humanister) anlade en mycket konservativ bild av hur vetenskap bedrivs. Istället för att berömma den ”enskilldes slit” med en monografi är det väl bättre att uppmärksamma de synergivinster man kan göra med ”forskargängets pek”?

Personligen ser jag stora fördelar med en sammanläggningsavhandling som består av ett antal internationellt publicerade vetenskapliga artiklar som binds samman av en kortare sammanfattning (kappa). En är att doktoranden når stegvisa framgångar och passerar en internationell kvalitetskontroll (som gör det lättare att argumentera för sin kunskapsnivå internationellt). I mitt eget fält är det lätt att se vad jag producerat bara genom att göra en sökning i PubMed. Detta är självklart en viktig aspekt för doktorandens oberoende och en trygghet för livet efter disputationen. De internationella publikationerna ökar även de bibliometriska mått som till stor del ligger till grund för de internationella rankningarna av olika vetenskapsområden. De internationella rankningarna är ett faktum som vi får leva med, oavsett om vi skulle anse att det traditionella systemet med publikation i bokform på något sätt är kvalitativt bättre.
En annan viktig del är tillgängligheten. Inom växtgenetiken är ett klassiskt exempel hur blommans utveckling paralellt studerades i backtrav av amerikaner och lejongap av tyskar. Amerikanerna publicerade sina resultat i internationella tidskrifter medan tyskarnas resultat trycktes i monografier med begränsad upplaga. Bland annat detta bidrog till att backtrav blev den allmänt accepterade modellorganismen inom växtgenetik. Jag har själv citerat en historiker angående den Bengalska svälten 1943 i min avhandling, en amerikan som publicerat en vetenskaplig artikel i en internationell tidskrift. Även om det funnits en svensk som arbetat med andra relevanta områden av möjligt intresse för mig skulle jag inte ha hittat det och inte ids läst igenom en allt för tjock monografi bara för att hitta de aspekter jag själv var intresserad av – och ännu mindre en monografi på något annat språk. En vetenskaplig artikel har fördelen av att vara mer kondeserad och publicerad på ett internationellt gemensamt språk. Därmed kan fokus läggas hårdare på enstaka aspekter av den vetenskapliga frågeställningen i respektive delarbete.

En annan viktig aspekt med artikel-baserade publikationer på en internationell arena är att den tvingar fram ett kritiskt granskande av vetenskapsområdets ansvarsområde. En internationell granskning motverkar utvecklande av en provinsiell inomvetenskaplig ”knappologi” utan allmänt intresse. En aldrig så välgjord studie som inte tillför några nya kunskaper eller utvecklar den allmäna teoribildningen inom det vetenskapliga fältet kommer inte att stå sig om den skall publiceras internationellt i form av vetenskapliga artiklar. Detta driver alltså fram vetenskapliga frågeställningar som fokuserar på generaliserbara resultat eller där luckor i kunskapsmassan kan fyllas igen. På detta universitet finns även här vetenskapsgrenar som är ovana att föra ut sin forskning som vetenskapliga publikationer. I detta fall handlar det snarast om att deras verksamhet snarast kan liknas vid uppdragsforskning där de studier som görs snarare fokuserar på att lösa ett ganska specifikt problem utan att generaliserbara slutsatser dras. En viktig framtidsdiskussion vid SLU bör vara vad som är vårt uppdrag. Om sådan forskning skall bedrivas så bör den direktfinansieras av de som vill få dessa specifika problem lösta.

Parallellt med diskussionerna om publikationstrukturer kom en språkutredning, som ”spillde över” i den övriga diskussionen om de olika vetenskapsområdenas publiceringspraxis, där farhågor om ”domänförluster” för det svenska språket inom naturvetenskaperna vädrades. Den 3:e oktober hade vi Catharina Grünbaum på besök för att tala om svenska språket och hur det var viktigt att kunna vara verksam på sitt eget språk för att få djupförståelse av det man arbetar med. En miss i denna argumentationen som jag även framförde var att den stora delen av det naturvetenskapliga arbetet inte är språkligt och ord-ord associationer är inte lika viktiga som inom kulturvetenskaperna. Snarare arbetar vi med ord-objekt/bild relationer, där vi försöker beskriva det vi observerat och ”klä” det i ord. Även vår publiceringskultur med kondenserade artiklar gör språket mindre viktigt och de faktiska resultaten desto mer viktiga. Med detta är det dock inte sagt att vi inte har ett handikapp gentemot de som fått engelskan via bröstmjölken. Ett sätt för oss att motverka detta är att vi utnyttjar engelskspråkiga kollegor som är insatta i ämnesområdet för att gå igenom våra artiklar språkligt (obs! ej översätta från svenska – vilket skulle vara ett allt för tidskrävande arbete). Vi kan inte likt strutsar stoppa huvudet i sanden och därmed sluta publicera på engelska bara för att vi inte är lika bra som engelsmän, irländare, kanadensare, amerikaner, nya zealändare och australiensare. Detta var även något som Catharina Grünbaum höll med om. Något jag däremot inte håller med Catharina Grünbaum om är att vetenskapliga avhandlingar inom naturvetenskaperna skall ha en omfattande svenskspråkig sammanfattning. Jag ser många problem med detta – Ett är att en betydande andel av doktoranderna och handledarna inom naturvetenskaperna inte själva är svenskspråkiga. Till vardags kommunicerar vi på engelska med våra medarbetare som inte kan svenska.

Sammanfattningsvis: Forskningen har traditionellt varit en internationell verksamhet och i och med den enorma globalisering som just nu sker på den intellektuella arenan (till stor del tack vare Internet och publikationsdatabaser) bör vi här i sverige se över våra publikationsmetoder. Min slutsats är att övriga forskningsfält bör följa naturvetenskapernas exempel och i högre utsträckning publicera artiklar internationellt i tidskrifter.