forskarbloggen

Noterat: Humle och kon som klimatbov

Av Daniel Lundberg, redaktör, Forskarbloggen

I nummer 3/2008 av Forskning och framsteg rapporterar SLU:s Clas Tollin, Institutionen för ekonomi (agrarhistoria), Uppsala tillsammans med Else-Marie Karlsson Strese, Nordiska museet om deras kartläggande forskning kring humle i artikeln Humle finns i öl av "fel" skäl. Växten användes främst för sina konserverande egenskaper i öl, en basvara i det gamla bondesamhället, men man tillverkade även rep av humlefibrerna. Att humle ansågs vara en utomordentligt viktig växt förstår man då det är den enda växt som har varit lagstadgad att odla. Den första lagtexten om humleodlingar återfinns i Kristoffer av Bayerns landslag från 1442, en omarbetad version av Magnus Erikssons landslag, och beskriver att varje bonde var tvungen att ha 40 stänger humle.

En längre intervju med Clas Tollin kommer att publiceras här på Forskarbloggen vid ett senare tillfälle. Tills dess kan ni läsa in er på hemsidan för Nordiska museets humlegenbank, vars odlingar återfinns på Julita gård i Södermanland.

På lantbrukets affärstidning ATL:s hemsida kommenterar SLU:s Anders Herlin, Lantbrukets byggnadsteknik, Alnarp att man knappast kan jämföra den miljöpåverkan boskap har med den som transporter orsakar. Anledningen till kommentaren är den rapport från Förenta nationernas Food and Agricultural Organization (FAO) [nov. 2006], som hävdar att en bil ger ungefär lika stora utsläpp som en bil. Den stora skillnaden är den nyttoeffekt som en ko ger jämfört med en bil och en direkt jämförelse blir således svår att göra. Jämförelseproblemet finns även när man väger koldioxidutsläpp från köttproduktion mot grönsaksodling, i alla fall om man väger in stabil markanvändning för betesmark. Hela tidningsartikeln återfinns här. (artikeln publicerad 24 april, 2007)

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om humle, koldioxid

I blåregnets tid

Thomas Nilsson, Fakulteten för skogsvetenskap, SLU

De som såg SVT:s långtråkiga julserie om August Strindberg, la kanske märke till det ståtliga praktfullt blommande blåregnet på baron Wrangels husvägg. Om man inte visste att det var ett blåregn såg man blott en vacker trädgård. Jag, som genast såg att det var ett blåregn, blev tillfälligt rätt förvirrad. Jag trodde att handlingen plötsligt förflyttats till Frankrike eller andra sydliga trakter. Så var det dock inte. Man var kvar i Stockholm. Ett sådant blåregn fanns nog aldrig i Stockholm, inte ens på Strindbergs tid. Om klimatförbättringen fortsätter finns det dock gott hopp om blåregn, kanske även norr om Stockholm. Redan nu har jag ett blommande tulpanträd i Knivsta. Jag har förstått att det fanns många andra faktafel i serien, men det är så typiskt att växtfakta ignoreras.

Läs även andra bloggares åsikter om Strindberg, SVT, blåregn, klimat