« Hur man ”vinner en debatt” | Main | Måste jag bli vegetarian nu? »

05/25/2009

Comments

Feed You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.

carl schlyter

Du har på nätet ställt en fråga till mig, ser dock inget mail från dig vilket är ett mycket effektivare sätt att få svar.

1) Vilken metod har du använt för förändringen? Har icke-önskade förändringar på dna uppstått på andra ställen?

2) Behövs näringstillskott utifrån, i vilken mängd från vilken källa?

3) Kan den förändrade egenskapen sprida sig till närbesläktade arter, vilken möjlig påverkan finns på ekosystemen?

4) Vilket utbyte får man per hektar?

5) Hur påverkas mängden bundet kväve över tid, humushalt mm, vilken förändring av jordkvalite kan man se?

6) Vem får patenträttigheterna, hur kommer de att användas?

Utan svar på dessa frågor blir svaret att jag inte skulle vilja att den godkändes pga försiktighetsprincipen samt okunskap om nyttan.

Generellt kan jag säga att jag är tveksam till att använda åkermark till biobränslen, det uppstår för stor konkurrens mellan rika världens behov av energi för bilar mm och de fattigas av mat. Biobränslen t ex biogas som bygger på avfall är dock utmärkt. Energi måste sparas, transporter måste i ökad grad ske på järnväg. Jag vill använda åkermarken till ekologisk odling, då behöver vi cirka 8% mer mark, energi kan vi produceras i havsbunden vindkraft, solvärme/energi och på några års sikt med vågkraft. Så om ditt skäl att rösta i valet är maximalt med forskningsanslag till gmo inom jordbruket av EU:s forskningsanslag så är jag säkert inte rättperson. Men det finns nog mycket annat där vi är överens som kanske i det stora hela är viktigast.

Lycka till med din forskning

Mvh,

Carl schlyter

Dennis Eriksson

Hej Carl,

Tack för svaret! Jag hade tänkt få iväg ett mail också idag, men du hann före här på forskarbloggen. Och det är bra, för då blir vårt meningsutbyte offentligt. Alla frågor du ställer är relevanta. Framförallt frågorna 1 och 6 är ju specifikt relevanta för GM-grödor medan frågorna 2-5 skulle gälla för alla sorts grödor.

1) Jag jobbar med den vanliga metoden med Agrobacterium tumefaciens. Om oönskade förändringar uppstår i några plantor så sållas de bort, i ett förädlingsprogram är man inte intresserad av plantor som inte uppför sig som de ska.

2) I fältförsök har vi tillsatt syntetiska kvävegivor om 80 kg/ha.

3) Den förändrade egenskapen kan svårligen sprida sig, jag jobbar nämligen med att göra plantorna dråsfasta, dvs att de ej ska släppa ut fröna ur fröskidorna, ett vanligt problem i tex raps. Och en växt som inte släpper ut sina frön sprider sig heller inte. Även om den skulle göra det så kommer det dråsfasta anlaget inte särskilt långt. De vilda växter som då får anlaget kommer heller inte sprida sig vidare. Dråsfasthet är en slags inbyggd garanti mot spridning.

4) I fältförsök har vi sett en potential på runt 6 ton per hektar, i sydvästra Skåne. Detta är betydligt mer än tex höstraps.

5) Detta kan jag inte säga något om, det ingår inte i mitt projekt att studera. Kanske kan vi få pengar från något forskningsråd så att någon här på SLU kan kolla det?

6) Mycket viktig fråga. Vi har dock inte kommit så långt ännu, fältkrassingen är fortfarande kvar på försöksstadiet i några år till. Så småningom blir det väl aktuellt att ta kontakt med något växtförädlingsföretag och komma överens om lämplig fördelning av rättigheter. Min önskedröm är att det, när det väl är dags, inte kommer handla om att söka patent utan snarare växtförädlarrätt. Jag tycker att växtförädlarrätt ska gälla även om man har använt genteknik. Det är absurt att lagstiftningen siktar in sig på tekniken istället för på anlaget och grödan i sig.

Miljörörelsen kritiserar ofta Monsanto för att ha i det närmaste monopolställning när det gäller GM-grödor. Det bästa ni kan göra då är att jobba för att växtförädlarrätt ska gälla på alla typer av förädlat sortmaterial, istället för den patentlagstiftning som gäller för GM-grödor. Om du har möjlighet, så ägna gärna lite tid åt det nere i Bryssel.

När det gäller de ekologiska riskerna med odling av en viss gröda så önskar jag att ni i Miljöpartiet kunde hålla med om att det är anlaget i grödan som är det viktiga och INTE den teknik man använt för att få fram anlaget. Ni spelar Monsanto rakt i händerna med den inställningen, det är just fokuseringen på tekniken som har banat väg för patentlagstiftningen och som ger de stora företagen monopol och förhindrar tillämpning av all offentligt finansierad forskning. Det är ju trots allt anlaget i sig, tex herbicidtolerans eller insektresistens, som har en ekologisk relevans. Det spelar ingen roll om man använt kemiskt inducerade mutationer, protoplasthybridisering, vanlig traditionell korsning, genspecifik modifiering eller något annat. Visst finns det tillämpningar av gentekniken som har ekologiska risker, men det beror ju på det modifierade anlaget i sig och inte just att de råkar vara genmodifierade.

För övrigt så ska fröoljan från fältkrassingen kanske inte huvudsakligen användas till bränsle, utan snarare kemotekniska tillämpningar som tex smörjolja eller lacker och oljefärger.

En kommentar också till det där med försiktighetsprincipen. Den används lite slarvigt till höger och vänster, inte minst i diskussionen om GM-grödor. Men i vissa fall kan faktiskt ett överdrivet tillämpande av försiktighetsprincipen orsaka större skada än om man skulle vara mer släpphänt med den. För vad man också måste ta i beaktande är den skada som kan uppstå om man undlåter att använda något som må ha en viss risk men som kan leda till stora vinster (miljö- eller dylikt). Som exempel, kan det vara värt att ta en liten ekologisk risk med en GM-gröda om miljövinsten är stor? För om miljövinsten är stor så är det ju en stor ekologisk risk att INTE använda den. Detta är något som alla bör ha i åtanke när de snackar om den heliga försiktighetsprincipen.

Vågar jag hoppas på ett JA till fältkrassingen från dig nu då?

Lycka till i valet!

Dennis Eriksson

Rättelse på punkt 3,

Det var ett slarvigt resonemang från min sida som behöver förklaras bättre. Även om inte plantan släpper ut fröna så kan den naturligtvis sprida generna vidare i ett led via pollen. Detta sker dock i mycket liten utsträckning eftersom fältkrassingen huvudsakligen är självbefruktande. Och resonemanget gäller fortfarande efter eventuell pollenspridning. Dråsfastheten innebär en så kraftig minskning i fitness att spridningen kommer att bli extremt begränsad. Dråsfasthet har ju selekterats för under årtusenden i alla våra viktiga sädesslag, och det har såvitt jag vet inte orsakat några negativa ekologiska konsekvenser.

Svensson

Intressant diskussion. Hoppas att det blir en fortsättning!

floodis

Ja, väldigt intressant diskussion. Jag själv bloggar bland annat om just denna fråga. Jag håller helt och hållet med Dennis Eriksson. Jag har påpekat exakt det han säger i mina bloggtexter. Är väldigt besviken på att det är en sån fokusering på tekniken istället för på de specifika grödorna. EU:s inställning har verkligen varit bidragande till att spela Monsanto i händerna.

Har en del frågor till Dennis Eriksson:

1. Jag kan inte så mycket om växtförädlarrätten. På vilket sätt är växtförädlarrätten bättre än patent?

2. Hur menar du att fokuseringen på tekniken har banat väg för patentlagstiftningen?


Har några frågor till Carl Schlyter också:
1. Tror du att EU:s inställning i frågan har varit bidragande till Monsantos starka ställning på marknaden.

2. Hur ska Monsantos starka ställning ska brytas? För hur mycket mer Monsanto klarar de fattiga bönderna i tredje världen av?

3. Om du tror att mer reglering i EU spelar någon roll globalt och på långsikt när resten av världen har en mycket mer liberal syn på GMO? Kommer inte mer reglering i EU bara stärka de amerikanska bioteknikföretagens ställning i världen ännu mer? Vill vi verkligen det?

lekman-svensson

1,2. patentlagstiftningen fokuserar på tekniken, växtförädlarrätten på själva utsädet. om jag har förstått det hela rätt. växtförädlarrätten tycks - enligt många bönder - ändock begränsad, bl.a måste bönderna registrera vilka grödor de odlar, och betala avgifter/royalties hit och dit. allt detta begränsar något som förut har varit fritt för bonden att själv reproducera. man får heller inte odla annat än det som finns med på EGs sortlistor:

http://www.sjv.se/amnesomraden/vaxtmiljovatten/utsadesochsortfragor/sortlistor.4.7502f61001ea08a0c7fff24548.html

Och växtförädlarrätten:

http://www.sjv.se/amnesomraden/vaxtmiljovatten/utsadesochsortfragor/vaxtforadlarratt.4.1ac7fbb10dac953d9c8000659.html

rekommenderad läsning är även föreningen allkorns manifest - "rätt till utsäde":

http://www.allkorn.se/pdf/manifest%20-%20r%C3%A4tt%20till%20uts%C3%A4de.pdf

Jens Sundström

Frågan man bör ställa sig är vilka grödor ska vi odla i framtiden och vem ska betala för förädlingsarbetet; privata företag, statliga institutioner eller en kombination av bägge? Att som Allkorn påskina att förädlingsarbetet är någon sorts gratistjänst av naturen given tror jag är att göra det för lätt för sig och riskerar dessutom att utarma den biologiska mångfalden.
För vad är egentligen en kultursort och vad är det som säger att en sådan har en högre genetisk diversitet än en ett förädlat hybridutsäde?

carl schlyter

Svar på frågan om Monsanto, nej det är tvärtom, de påverkar oerhört mycket. De är väldigt aktiva och spenderar mycket pengar på lobbyism.

Det jag ser som den enskilt största nackdelen med GMO-grödor är just risken för att ett anlag (ja vi ska prata anlag, men MON861 använde ju partikelbombardering som gav två basparsförändringar som ej var önskade, vad dessa ändringar leder till genom ändrad morfologi vet vi inte) sprids. OM det visar sig att detta anlag ger skador på ekosystem skiljer det sig från traditionell "förorening" genom sin möjlighet att sprida sig med tiden och öka i mängd.

Du tycker försiktighetsprincipen är överdriven, men i just detta fall (GMO) tycker jag den är väldigt viktig. I vissa andra fall kan man resonera som du.

Sedan kommer problemet med tillförslel utifrån av mycket energikrävande gödsel. Men åandra sidan en intressant tillämpning.

Mig skulle du nog endast övertyga om du kunde få mikroorganismer eller plantor instängda i en reaktortank producera din olja från t ex växtavfall. GMO vad gäller t ex läkemedel är en helt annan sak, bakterier som är försvagade och producerar något de ej har nytta av instängda på lab. Där är risken extremt låg för oösnkad spridning.

Tack för dialogen. Men vi verkar överens om att traditionell patenträtt styr forskningen till grödor som Monsanto och andra tjänar dubbelt på (bekämpningsmedel+utsäde) snarare än maximal nytta.

Mvh,

Carl

Dennis Eriksson

Floodis,

Svensson har redan till viss del svarat på dina frågor om patent, och jag vill bara komplettera lite. När det gäller växtförädlarrätt vs. patent så har växtförädlarrätten den fördelen (för andra förädlare och för bönder) att den som tagit fram sorten inte äger själva det genetiska innehållet i växten. Rätten ger monopol på att sälja just den sorten, men andra förädlare får fortfarande ta sorten och använda den i sina förädlingsprogram för att utveckla sorten vidare. Detta har varit mycket viktigt för växtförädlingen under hela 1900-talet. Detta får man alltså inte göra med patenterade GM-sorter. När det gäller bönderna så är utgångspunkten när det gäller växtförädlarrätten att bönderna själva får uppföröka materialet till utsäde nästa år. Men det gäller dock inte alltid. Jag kan inga detaljer, men jag har hört att växtförädlarrätten har skärpts betydligt de senare åren, som en konsekvens av patentlagstiftningen på GM-grödor, och att bönderna nuförtiden ofta, eller för en del grödor, måste betala avgifter för att uppföröka materialet. Men hursomhelst så är det fortfarande möjligt för bönderna att uppföröka materialet under växtförädlarrätt, något som är strängeligen förbjudet med patenterade grödor.
Men jag kan som sagt inga detaljer när det gäller detta, och det vore intressant om någon expert kunde fylla i mer info. Men som sagt, när det gäller förädlingsarbetet i stort så hämmar patent utvecklingen jämfört med växtförädlarrätt.

Fråga 2: att vi fick en patentlagstiftning på GM-grödor från första början beror förmodligen på företagslobbyism. Men jag tror att det är den totala skräckpropaganda som sprids om GM-grödor som gör att politiker i Europa inte vågar föreslå att GM-grödor ska gå under växtförädlarrätt istället, eftersom det vore att erkänna att tekniken inte spelar någon roll och att GM-grödor är likställda konventionellt framtagna sorter. Så det var ju alltså fokuseringen på tekniken som gjorde att företagen lyckades skaffa sig patent i början, och det är fokuseringen på tekniken som gör att vi fortfarande inte kan sansa oss och återgå till den mer förnuftiga växtförädlarrätten på alla grödor oavsett vilken teknik som använts för förädlingen.

Mvh Dennis

Jens Sundström

Carl,

Du skriver:"Sedan kommer problemet med tillförsel utifrån av mycket energikrävande gödsel."

Vilken koppling finns mellan val av förädlingsmetod och hur mycket gödsel man tillsätter när man odlar grödan? När man odlar grödor måste man tillsätta näring för att kompensera för det uttag man gör men hur mycket eller i vilken form är väl inte direkt beroende av förädlingsmetoden som du antyder?

Carl-Gustaf Thornström

Hej alla,

Ang utsädet är det t ex inom EU ytterst mkt suveränt enkelt:

Gårdar som producerar mindre än 90 årston spannmålsekvivalent äger rätt att utan sortägarens tillstånd spara av skörden/rensa och återplantera som utsäde nästa år.

Över 90 årston måste sortägarens tillstånd inhämtas –normalt via att betala en liten avgift.

Dessa regler gäller även växtsorter som innehåller patenterade ”events” eller annat.

Allt detta framgår i ytterst ordrikt i alla de Utsädesdirektiv EU antagit sedan 1994 med tillägg –med tillägg –med tillägg.

I övriga världen varierar detta: i land efter land. Få länder har ngt förbud mot att bönder får ta delar av skörden, rensa och använda som utsäde nästa odlingssäsong. USA är här delvis ett undantag -eftersom man tillåter patent PÅ/Innuti växtsorter. USA´s patentlagstiftning har inget odlar/gårds- eller förädlarundantag.

Rörande en sak som påstås i Marit Paulsens bok är svaret NEJ! Dvs inga GURT-grödor (”Terminator-frön”) finns certifierade i odling idag.

Jens Sundström

En sak som ofta kommer bort i diskussionen om GM-grödor och patent är att ett patent ofta är en förutsättning för att en tillämpning som vi universitetsforskare utvecklar ska komma samhället till nytta. Som enskild forskare förfogar man sällan över de medel som krävs för att driva en forskningsidé till färdig produkt. För att göra det krävs det i många fall riskkapital och då måste det finnas en möjlighet att göra en vinst. Ett kategoriskt nej till bioteknologiska patent riskerar därmed att omintetgöra nyttan av Europas bioteknologiska forskning och att sådan verksamhet flyttar utanför Europa.
Jag vill även uppmärksamma bloggens läsare på att GMO frågan har diskuterats på SR P1 klotet och att klotets programledare Marie-Louise Kristola idag har länkat till denna post.

SR P1 klotet

Dennis Eriksson

Carl-Gustaf,

Det var intressant att få veta. Jag funderar lite på siffran 90 årston spannmålsekvivalenter, det låter som en åkerareal på cirka 15-20 hektar (rätta mig om jag har fel). Har du någon uppfattning om hur stor proportion av gårdar i Sverige och i EU som är i den storleken eller mindre? Dvs alltså hur stor proportion av lantbrukarna som då har rätt att utan avgift spara till sitt eget utsäde? Jag har en känsla av att 15-20 ha kan vara ett medelstort jordbruk i Sverige (eller?), men hur ser det ut i EU? Stor skillnad mellan länder säkerligen, men lite generellt i olika regioner?

Jens Sundström

I sammanhanget kanske man bör ställa frågan hur vanligt det är att Svenska lantbrukare sparar utsäde?

Enligt utsädesansvarig på Lantmännen täcker s.k. hemmarensning ca 30 % av det totala behovet av utsäde. En ganska stor andel alltså. Man kan naturligtvis hävda att lantbrukarens rätt att samla sitt utsäde men ska även komma ihåg att ett fortsatt förädlingsarbete idag är helt beroende av licenser. D.v.s. om våra politiker vill att det ska vara helt fritt att samla utsäde måste de se till att offentliga medel satsas för fortsatt växtförädling. Annars riskerar vi att stå där med endast gamla sorter och en ökad insats av kemiska bekämpningsmedel som följd.

Dennis Eriksson

En sak som också är viktig att tänka på är kvalitetssäkring av utsädet. Böndernas rätt att spara utsäde i all ära, men det är mycket viktigt att de med jämna mellanrum köper utsäde för att bibehålla den höga kvaliten. Det är inte minst viktigt för att hålla utsädet fritt från sjukdomar. Men naturligtvis är ju detta mest relevant i de länder där det finns en växtförädling av hög standard samt en fungerande utsädesproduktion.

The comments to this entry are closed.