« Vad Sveriges konsumenter kan lära av det Tjeckiska ordförandeskapet | Main | Slippery slope: Farliga eftergifter åt okunskapen »

07/28/2009

Comments

Feed You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.

Harald Cederlund

Bra att du tog upp den debatten här på bloggen Jens! Jag hade mina funderingar på att ta tag i saken och skriva en post men jag är lite för semesterslö just nu.

Jag tycker som du att den här låsningen vid att hela tiden ställa två stycken ganska otydligt definierade och i varandra glidande koncept "ekologiskt" och "konventionellt" mot varandra som vore de knivskarpt avgränsade är väldig olycklig.

Som utgångspunkt för forskningsstudier är en sådan jämförelse vansklig eftersom det inte går att svara säkert på vilka faktorer det egentligen är som ger upphov till eventuella skillnader mellan systemen. Som utgångspunkt för debatt kring jordbrukets framtid är den också olycklig eftersom man lätt ges intrycket av att man måste välja: att hela åkerarealen måste vara "ekologisk" eller "konventionell", eller att man måste köpa hela paketet: att jordbruket måste vara småskaligt, fritt från "onaturliga" insatsmedel och genmodifierade grödor, fullt av ekosystemtjänster och ekosystemotjänster – eller bestå helt av giftindränkta genmodifierade biodiversitetsminimerande monokulturer.

I själva verket måste man ju inte göra sådana val och ingen av ytterligheterna kanske egentligen är särskilt önskvärda? Utmaningen är ju vara att skapa odlingssystem som maximerar produktions-, kvalitets- och miljömål samtidigt och då måste man ju fördomsfritt kunna plocka godsaker och lärdomar från båda världarna.

Harald Cederlund

Du kanske förresten borde förklara det där med Becklösaån för de läsare som inte bebor Campus Ultuna?

Jens Sundström

Becklösaån är i det här fallet en metafor för den skiljelinje som går tvärs genom forskarkollegiet på SLU i Uppsala men rent geografisk delar Becklösaån upp Ultuna väster om Daghammarsköldsväg i två distinkta delar.

/.a

Anna Olsson

Jag tycker också att det här var ett lysande inlägg, i synnerhet i kombination med Haralds svar.

Men jag måste erkänna att mina fyra år på Ultuna till trots så kan jag inte ens med kartans hjälp riktigt reda ut den där metaforen.

Det är väl förstås för att jag är kvinna och vi inte varken kan läsa kartor eller tänka abstrakt.

Lars

Tistlarna kan väl inte vara så oerhört svåra att bli av med, även utan kemikalier? Jag föreställer mig att upprepad avslagning då man först låter dem växa upp 2-3 dm, borde vara effektivt. Efter att först ha försvagat dem så under en eller två säsonger i en vall (där man kan ta ensilage, då klipps de på lagom höjd), så kan man köra en bearbetad halvträda innan insådd av höstsäd. Sedan upprepar man det hela tills tistlarna är borta. Räcker inte detta så får man kanske ta till en helträda. Man får tänka på att situationen uppstått genom en dålig växtföljd, förmodligen under många år och man kanske inte kan kräva att den rättas till omgående, utan att det också är en längre process.
Ville man göra processen kortare så kunde man gå ut några personer i fältet och rycka tistlarna i knoppstadiet. Det gör man ju med flyghavre, så det borde också kunna göras med tistel. Tror att det skulle kunna vara effektivt.

yhvd

För akuta tistelproblem kan det vara en ide att klippa de större ruggarna innan de går i frö. Men i övrigt är det växtföljd och rätt bearbetning som krävs. En växtföljd i stil med omväxlande 2 år vall, 2 år tärande grödor, med höstplöjning innan de tärande grödorna ger normalt sett inte upphov till nämnvärda tistelproblem.

För att få ekonomi på det krävs såklart djur (läs: kor) som kan äta allt gräs. Hur man får en tistelhämmande växtföljd utan djur i ekvationen har jag ingen aning om.

Att plocka tistlar för hand är inte realistiskt. De sprids ju via rötterna, och det är de som bör bekämpas.

Magnus

yhvd: "Att plocka tistlar för hand är inte realistiskt. De sprids ju via rötterna, och det är de som bör bekämpas."

Bör vara orealistiskt att plocka dem för hand av praktiska och ekonomiska skäl.

När det gäller Haralds förslag att plocka de bästa idéerna från två världar vet jag inte om jag håller med. Dels vet jag inte om man kan säga att det finns specifika "världar".

Det finns ju mycket intensivt jordbruk där man gödslar extremt mycket och sedan har på små doser bekämpningsmedel efter en plan, utan att man ens kollar om det behövs. Ska förekomma på kontinenten, men jag befarar att det kan ge resistens och känns spontant lika mysigt som Belgien Blue-tjurar.

I svenskt lantbruk finns väl ett helt annat förhållningssätt, där bönder ser besprutning som ett då och då nödvändigt ont och dröjer med det till bevis för att det krävs finns (alternativ såklart ont i form av långt lägre eller utplånad skörd)?

Sen är väl ekologisk odling ett koncept med dogmatiska och ej med rationella argument grundade regler, där alla avsteg anses vara förkastliga och inte god s k ekodling. Så jag misstänker att man omöjligen kan tillfredsställa ekoodlarna (fanatiker) med kombinationer av ekoodling och annat. Och varför överhuvudtaget tillfredsställa en ideologi som inte är grundad på rationella argument utan på paradoxen om odling där inte människan påverkar (och offret för den ickerationella idén är långt mindre skördar där långt mer mark åtgår)?

Man bör såklart diskutera lämpliga metoder utifrån verklig påverkan, inte utifrån ickerationella argument om att jordar förstörs om de av smarta människor får tillsats av ett näringsämne som bortförts i skörd. Att ekoodling alls är så på tapeten i politiken beträffande bidrag och biståndspolitik är väl närmast en tragedi.

I politisk diskussion skapas väl sanningar, där retoriska framgångar avgör. Om inte kunskap finns hos hos de politiker som diskuterar torde risken finnas att politik styrs av hur tokiga influenser helst.

Johan

Det är lite skrattretande hur Magnus, precis som en del av de fanatiska ekoförespråkarna gör. Dvs. att dela upp allting i svart och vitt.
Vi vet att verkligheten inte ser ut så. Det är större skillnad odlare emellan än konventionellt vs. ekologiskt.
Jag själv anser att det är betydligt roligare och intressantare att komma till bukt med ogräsproblemen genom odlingstekniska åtgärder som exempelvis växtföljder och rätt timing för mekanisk bekämpning, istället för att driva en ensidig växtföljd och använda kemikaliska insatsmedel så fort det blir problem. Om växtföljden och avstående från herbicider dessutom främjar den biologiska aktiviteten i marken så kan det räknas som positivt.
Det är också viktigt att inte glömma bort att det är skillnad mellan olika kemikalier och hur dessa reagerar på just din mark.
Det vore nyttigt ifall debatten kunde nyanseras.

The comments to this entry are closed.