« Nytt försöksdjursdirektiv i sikte! | Main | När argumenten tryter..... »

04/23/2010

Comments

Feed You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.

Jens Staal

Det värsta är att allmänheten tror att de vet vad de pratar om när de säger saker som "ekologiskt" eller (ännu värre) "organiskt" jordbruk. I princip grundar sig deras bild av jordbruksproduktion på ett slags romantisk bild med kullor, röda stugor och folkmusik. Det är svårt att bemöta sådana vanföreställningar med rationella argument, tyvärr.

Johan Cejie

Åja, var så lagom dryga.

Jag misstänker att ni är ganska väl medvetna om att begreppet "ekologisk produktion", och kortformer därav, är beslagtaget av en EU-förordning. Denna förordning definierar väl vad som menas med "ekologisk". Hade KRAV fått bestämma, så hade man nog valt ett annat ord. Att jämföra definitionen av ekologisk produktion med religion tycker jag också är att sjunka väl lågt.

Vi är ju några stycken som är intresserade av att det bedrivs forskning inom ramen för eko-förordningen, med de begränsningar som det innebär. Vi är inte så intresserade av frågan "om", utan mera "hur". Jag tycker det finns goda skäl för att utforska ett jordbruk som inte använder sig av energikrävande mineralgödsel eller bekämpningsmedel.

Med ett utifrånperspektiv så är det inte konstigt att man undrar hur SLU (som organisation) tänker. Nu senast lärde vi oss att t ex SLU bestämt sig för att professor Rune Andersson ska leda eko-forsk. Andersson är kritisk till eko-produktion, och har berättat om det t ex i Almedalen. Det är INTE fel att vara kritisk, men jag upplever en risk att vi riskerar att få forskning som fokuserar "om" istället för "hur".

Så, hur komma vidare från den raljanta pajkastningen fram och tillbaka? Kanske fördela jordbruksforskningen på fler universitet?

Sten Stymne

Hej Johan,

Ok, ekologiskt jordbruk bestäms av EU förordningen (vilket jag måste medge att jag inte läst), men om jag förstår rätt så står där, liksom i KRAV, att man inte får använda kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel, GMO etc. Varför kan man undra? Som jag ser det har jordbruksforskningen vid SLU som huvuduppgift att minimera miljöbelastningen med hygglig avkastning. Varför får då inte s.k. ekologisk odling jämföras med 'konventionellt jordbruk' (inklusive GMO) vad gäller miljöbelastning och man förordar det som är bäst. Nu har forskningen inom ekologisk odling en egen nish där det viktiga är att de i förväg fastställda ramarna följs. Det är det jag menar med medeltida metoder. Kyrkans astronomer under medeltiden fick gärna studera stjärnornas och planternas gång under förutsättning att de inte kom fram till att jorden kretsade runt solen. SLU får enligt vissa bedriva jordbruksforskning bara vi inte kommer fram till att ekologisk odling är mera miljöbelastande än konventionell odling. Visst finns det bra idéer i forskningen inom ekologisk odling som borde spridas mera allmänt, och så finns det mindre bra för att man på förhand låst fast sig till vissa metoder som man inte får frångå.

Johan Cejie

Ett problem när man diskuterar miljöanpassning är att begreppet har så många delmängder. Bara Sverige har 16 miljömål. För att avgöra vad som är mest miljöanpassat måste man väga dessa (16) delmängder mot varandra, och då inträder ett mått av subjektivitet eller om man så vill godtycke. Du och jag kan alltså på lika goda grunder ha väl underbyggda, men väsentligt skilda, uppfattningar om vad som är mest miljöanpassat.

När det gäller "ekologisk produktion", så har ganska många människor försökt komma överens om vilka aspekter som är viktigast och hur de ska vägas mot varandra. Grunden för varför man tycker att de är viktigast skiljer, men det är ändå en väl genomarbetad avvägning. Till det hör att avstå mineralgödsel och syntetiska bekämpningsmedel. Dit hör också djurskydd, ett minimum av tillsatser, och att avstå från "GMO".

Så på din fråga "varför, kan man undra", så finns det alltså en mängd svar. Många av dem tror jag är ganska oantastliga, ex att giftspridning inte är bra, att mineralgödsel kostar mycket fossil energi och så vidare. Hur mycket giftspridning man kan tåla, hur mycket fossil energi man kan använda är däremot en fråga för riskanalys och värdering.

Poängen är nu att det är många som är intresserade av att se vad vi kan lära oss om ett jordbruk med dessa begränsningar. Ja, det är andra begränsningar än vad som gäller för mycket av jordbruksforskningen. Men all forskning har sina systemgränser och utgångspunkter. Jag vill gärna att Björklund och hennes kollegor får möjlighet att driva sin forskning så långt de kan. För jag tycker att begränsningarna representerar ett möjligt scenario av vad vi måste acceptera i framtiden.

GMO tycker jag själv däremot borde diskuteras som en specialare. Gränsen mot vanlig förädling är inte kristallklar. För mig är det heller inte tekniken genmodifiering som är det stora problemet, snarare är de företag som marknadsför grödorna ett större problem.

Sten Stymne


Det finns en logik i vad du säger Johan, och jag tycker det är bra att du kan tänka dig inkludera GMO i ekologiska odlingen. Företagens makt över gentekniken kan brytas med en starkt offentligt finansierad forskning och stöd för att ta grödorna genom de regulatoriska kvarnarna till marknadsgodkännande. Men jag tycker det finns en stor hake i ditt resonemang. Varför har man just valt bort de delar av jordbruksmetoderna som i mycket ligger bakom den produktivitetsökning vilken vi förutan hade drabbats av global massvält? Det är svårt att föreställa sig den misär som skulle råda i världen om inte Haber-Bosch tekniken att fixera luftens kväve till ammoniak funnits eller möjligheterna att bekämpa ogräs, sjukdomar och skadedjur med kemiska preparat. Visst har de nya teknikerna använts tanklöst och inneburit stora miljöskador men att säga att de inte skall få förekomma i jordbruket är visserligen djärvt men snudd på dårskap. Finns det effektiva alternativ som är miljövänligare så är det ju toppen, men varför ha förutfattade meningar om vad som är och inte är dessa alternativ och bygga upp ett regelverk som begränsar möjligheterna att testa olika kombinationer av åtgärder förutsättningslöst? Vad jag vet så finns det ingen riskforskning vad gäller de långsiktiga verkningarna av ekologiskt jordbruk, varken vad gäller produktivitet och miljöpåverkan. Att då som Svenska regeringen bestämma att minst 20% av Sveriges jordbruk skall vara ekologiskt är ett förakt för vetenskapen, att hänge sig åt dogmatism och att kasta allt vad försiktighetsprincip heter över bord.

Anna Olsson

Så vitt jag vet har SLU något som kallas sektorsansvar. Vad detta innebär diskuteras omfattande i en regeringsutredning från 1998 (Ds 1998:62).

Ekologisk produktion ingår som en omfattande del av svenskt jordbruk, inte bara som en följd av politiska procentmålsättningar utan också därför att det finns en marknad för KRAV-märkta produkter. (Ordvalet är medvetet - konsumenterna ser KRAV-märkningen, inte produktionsformen). En i mitt tycke inte orimlig tolkning av sektorsansvaret är då att SLU ska bedriva forskning som gagnar denna del av lantbruket.

Är detta förenligt med andra delar av högskolans uppdrag? Som fritt sökande efter kunskap?

Sten Stymne

Menar du Anna att SLU skall bedriva forskning som gynnar KRAV odlarna? Krav är ju en intresseorganisation och då är det uppdragsforskning och sådan kan ju också universitet bedriva om intresseorganisationen betalar. Men jag anser att det är uppåt väggarna att bedriva uppdragsforskning för näringen med statliga medel. Uppriktigt sagt så tror jag att det var ren opportunism när (förra) regeringen bestämde att målsättningen skulle vara minst 20% ekologisk lantbruk. Ekologisk lantbruk associerar gemene man med miljövänligt, uthålligt jordbruk som producerar hälsosam mat. De regler som ekologiskt lantbruk har att hålla sig till gör tyvärr detta svårt att omsätta i praktiken.

Anna Olsson

Det är onekligen dessvärre riktigt att KRAV är en intresseorganisation. Det är olyckligt att den som står för den huvudsakliga certifieringen av ekologisk produktion (och nu använder jag termen som den definieras i EU-direktivet Johan Cejle hänvisar till ovan) i Sverige också lobbar för sådan produktion, i stället för att vara ett oberoende certifieringsorgan som till exampel Sativa är i Portugal.

Men det beror inte på KRAV eller Ekologiska Lantbrukarna eller någon annan intresseorganisation att det finns en marknad för ekologiskt odlade produkter. Hur _stor_ den marknaden är påverkas säkert av hur effektivt intresseorganisationer som dessa marknadsför sina produkter. Men marknaden finns överallt i västvärlden, inte bara där KRAV är starkt och regeringen har satt procentmål.

Att det finns en marknad beror på att konsumenterna uppfattar de här produkterna som annorlunda och av någon anledning (miljö, hälsa, hållbarhet, kvalitet) att föredra framför motsvarande produkter från konventionellt jordbruk.

Det må hända att konsumenterna har fel i så mån att det inte finns några påvisbara skillnader i produktkvalitet och att det finns mer miljöriktiga sätt att driva jordbruk än att helt lita till stallgödsel och markbearbetning. Men det är som Johan skriver inte alldeles uppenbart vad som är _det_ mest miljöriktiga sättet när miljöanpassning har så många aspekter. Hur som helst, det är förstås viktigt att vi har en fri debatt om hur jordbruk ska bedrivas på mest miljöanpassat sätt under svenska förhållanden.

Men när det finns en klar och tydlig marknad för ekologiska produkter, och ett antal lantbrukare som gärna ägnar sig åt sådana produktionsformer, kan jag inte se det som annat än rimligt att SLU bedriver forskning som kommer detta lantbruk till godo. Om denna marknad har "fel" är en annan fråga (som definitivt ska diskuteras, som vi gör här). Det produceras och konsumeras långt mer kött i västvärlden än vad som är bra för mänsklig hälsa, djurs välfärd och hållbar resursanvändning. Ska SLU därmed sluta med husdjursforskning?

Sten Stymne

You got me there, Anna! Jämförelsen med forskning rörande vissa delar av animalieproduktionen är relevant och borde kanske också diskuteras.

Camilla Sparring

Johanna Björklund är fantastisk! Sten Stymne, jag har ofta undrat vilken inriktning som forskare du har, som vanlig dödlig konsument eller medborgare. Jag hoppas att SLU forskar för medborgarnas bästa, inte för det matindustriella komplexets bästa. När jag läser eller hör dig ibland så har jag undrat just det många gånger.

Jag får nog fortsätta att undra ett tag till, det ser ju illa ut att forskarna inbödes dissar varandra offentligt och inte kan ta till sig av andras åsikter eller forskning.

The comments to this entry are closed.